• Orkide

    Äntligen gravid

    Efter tre års syskonförsök med (ett missfall för två år sedan) är vi äntligen gravid igen.

    MEN jag är så orolig hela tiden. Det känns som att jag bär på ett missfall. Jag har inga symptom alls vilket spär på min oro. Jag tänker att om jag förlorar detta barn så vet jag inte om jag orkar försöka i tre år till.

    Finna det fler där ute som har svårt att känna glädje? Och är konstant orolig.

    Jag är gravid i v 4+2.

  • Svar på tråden Äntligen gravid
  • Muse

    Jag försöker mest acceptera att det är så det är. Träffade min barnmorska för några dagar sedan och hon konstaterade att graviditeten för vissa handlar om att stå ut, inte njuta. I mitt fall har jag ett barn sedan tidigare som kom som ett mirakel efter flera års ofrivillig barnlöshet och otaliga ivf-försök. Är nu gravid igen efter ytterligare några år med behandlingar och flera missfall.

  • Muse

    Kan ju tillägga att symtom inte heller är någon garanti- flera veckor efter mitt senaste MA var jag fortfarande så illamående att jag knappt kunde jobba. När jag var gravid med min dotter kände jag däremot knappt av något alls de första veckorna (därefter fick jag hyperemesis och ångrade att jag någonsin hade längtat efter mer symtom...).

  • hanna8911

    Hej! Och grattis till ditt pluss! Äntligen! Jag har precis samma oro som dig! Känner mig inte gravid och har knappt några symtom. Är i v 6+5 idag och tycker jag borde känna mer. Ska på tidigt vul om 1v så då vet jag! Förbereder mig på det värsta..

  • Orkide
    Semlan83 skrev 2018-01-13 20:19:42 följande:

    Det är för tidigt för symtom. Försök att ta det lugnt. Kände mig lite spänd i kroppen i samma veva som jag plussade (v.5) men annars kände jag ingenting förrän i v.7. Då kom illamåendet med besked. Men inte ens det är ju självklart. Alla graviditeter är olika. Det kommer säkert att gå bra.


    Tack du har ju rätt <3 Jag jämför ju med när jag varit gravid förut och de symptomen jag haft då.
  • Orkide
    Muse skrev 2018-01-13 20:32:50 följande:

    Jag försöker mest acceptera att det är så det är. Träffade min barnmorska för några dagar sedan och hon konstaterade att graviditeten för vissa handlar om att stå ut, inte njuta. I mitt fall har jag ett barn sedan tidigare som kom som ett mirakel efter flera års ofrivillig barnlöshet och otaliga ivf-försök. Är nu gravid igen efter ytterligare några år med behandlingar och flera missfall.


    Ja stå ut är nog det man får göra första veckorna. Men tiden går så oerhört sakta. Vad har du fått göra för behandlingar (om du vill berätta).
  • Orkide
    hanna8911 skrev 2018-01-14 00:14:16 följande:

    Hej! Och grattis till ditt pluss! Äntligen! Jag har precis samma oro som dig! Känner mig inte gravid och har knappt några symtom. Är i v 6+5 idag och tycker jag borde känna mer. Ska på tidigt vul om 1v så då vet jag! Förbereder mig på det värsta..


    Tack och grattis du med. Vad skönt med VUL snart. Jag har också bokat den 31 januari. Nu måste dagarna bara gå snabbare!! <3 Har du haft några symptom?

    Jag jobbar på förskola och rädd för att överanstränga mig där. Vad jobbar ni andra med? Och hur gör ni för att minska stress?
  • Muse

    @orkide. Jadu, vad har jag inte provat genom åren... Mina första försök var för ungefär åtta år sedan. Då testade jag metformin, pergotime, levaxin, akupunktur (vilket kan ha effekt just vid min problematik) och ett antal ivf-försök. Det enda resultatet var tyvärr ett utomkveds och en krossad relation.

    Min dotter kom sedan till ganska snabbt med pergotime sedan jag träffat min nuvarande sambo. När det var dags för syskon var det däremot tvärstopp igen och efter ett års misslyckade försök med pergotime, letrozol och stimulering med Gonal f blev det ivf igen som hittills har resulterat i flera graviditeter, men inga barn. Så, som du förstår försöker jag nu låta bli att hoppas för mycket trots att jag har sett hjärtslag. Så, stå ut är nog det enda man kan göra ibland.

  • Orkide
    Muse skrev 2018-01-14 08:27:51 följande:

    @orkide. Jadu, vad har jag inte provat genom åren... Mina första försök var för ungefär åtta år sedan. Då testade jag metformin, pergotime, levaxin, akupunktur (vilket kan ha effekt just vid min problematik) och ett antal ivf-försök. Det enda resultatet var tyvärr ett utomkveds och en krossad relation.

    Min dotter kom sedan till ganska snabbt med pergotime sedan jag träffat min nuvarande sambo. När det var dags för syskon var det däremot tvärstopp igen och efter ett års misslyckade försök med pergotime, letrozol och stimulering med Gonal f blev det ivf igen som hittills har resulterat i flera graviditeter, men inga barn. Så, som du förstår försöker jag nu låta bli att hoppas för mycket trots att jag har sett hjärtslag. Så, stå ut är nog det enda man kan göra ibland.


    Ja då har du verkigen provat rubbet <3 Det är tur att det finns hjälp att få. För mig är du en superkvinna som har ett så pass bra tankesätt kring det här efter allt du genomgått. Kram
  • hanna8911
    Orkide skrev 2018-01-14 07:07:36 följande:

    Tack och grattis du med. Vad skönt med VUL snart. Jag har också bokat den 31 januari. Nu måste dagarna bara gå snabbare!! <3 Har du haft några symptom?

    Jag jobbar på förskola och rädd för att överanstränga mig där. Vad jobbar ni andra med? Och hur gör ni för att minska stress?


    Vad skönt!? Då har du också ett datum att fokusera på! Jag har lite ömma bröstvårtor, lite gasig mage kanske men det är det hela. Molvärken är inte varje dag men kommer då och då.

    Jag jobbar som barnsjuksköterska på en neo avdelning! Ganska högt tempo många gånger men jag älskar mitt jobb och tycker det är en befrielse att gå dit just nu!
  • Orkide
    hanna8911 skrev 2018-01-14 09:55:21 följande:

    Vad skönt!? Då har du också ett datum att fokusera på! Jag har lite ömma bröstvårtor, lite gasig mage kanske men det är det hela. Molvärken är inte varje dag men kommer då och då.

    Jag jobbar som barnsjuksköterska på en neo avdelning! Ganska högt tempo många gånger men jag älskar mitt jobb och tycker det är en befrielse att gå dit just nu!


    Ja å ja läängtar så tills UL.

    Jag låg inne på neo med dottern å det var så underbar personal. Ni är riktiga hjältar.
Svar på tråden Äntligen gravid