Sluta bita på naglarna/fingrarna

Har gått ganska bra idag ändå. Har en kortisonkräm hemma som luktar pyton som jag smörjt med typ en gång i timmen, så jag kommit på mig själv när jag varit på väg att börja bita

Hitta ngt annat att göra. Klicka med pennor, skaffa en fidget spinner, handarbeta. Det finns små pillgrejer för folk med npf som de kan fingra med. Det kanske vore ngt?

www.abcleksaker.se/blogg/leksaker-pilla-med-autism-adhd/

Googla "fidget cube".

Jobbar man inom vården så är man väl ständigt "spritad" med rena händer? Jag lyckades sluta bita på naglarna då jag började jobba på en arbetsplats där man smutsade ner händerna hela tiden och det fanns inte tid att gå och tvätta händerna för att kunna gnaga på naglarna. Byt jobb till en verkstad el dyl.

Ärligt, kortison??? Som sjukvårdsanställd borde du veta riskerna med att använda det utan anledning (och nagelbitning är knappast en indikation).

Jag rekommenderar varmt Raylex. Samma typ av preparat som stopp-å-väx/Stop n grow men fungerat mycket bättre för min dotter; fick själv tips från en familj som använt det.

Fast det är väl ändå mitt val och mitt problem? Jag använder det dagligen ändå så ser inget större problem att använda det några gånger ytterligare men då enbart på fingertopparna.

Det enda som fick mig att komma ur nagelbitandet en gång för alla var att göra naglar på salong. Hade det väldigt länge då.

Idag har jag ganska fina naglar som jag vårdar väl. 
Dock kan jag få återfall nån gång per år och biter ner en nagel, men det är inget mot hur det var en gång.

För mig tog det nästan 25 års bitande att sluta. Bitit på naglarna sen lågstadiet. Slutade i höstas i och med att jag träffade min pojkvän. Det var en ren ytlighetsgrej, jag hade aldrig brytt mig tidigare, men plötsligt ville jag vara "hel och ren" och fin när jag träffade honom, och eftersom jag ville hålla honom i handen och sådär kunde jag ju inte ha helt sönderbitna fingrar.

Så det var förälskelse som gjorde det till slut. 

Kan fortfarande klösa i nagelbanden lite men det är mer eller mindre under kontroll... och om en nagel går av är det JÄÄÄVLIGT svårt, hänt ett återfall eller två längs vägen på just en avbruten nagel (de andra har fått vara ifred) men undviker att bita på ren viljestyrka (lättare nu när ovanan nästan är bruten i övrigt). Så snart den växer ut slutar jag igen.

Är noga att FILA naglarna så fort de är långa nog att filas, så inga vassa, bitvänliga kanter finns! Jag gillar inte att måla naglarna, inte heller lösnaglar, men bara att ha hela, rena naglar gör en SÅN skillnad. För självförtroendet och utseendet båda!

Det är så jäkla svårt! Testade det mesta... Vantar på inomhus funkade inte. Måla naglarna och göra dem fina hjälpte nada, jag biter även med nagellack, gjorde aldrig någon skillnad. Kleta in i nåt äckligt funkar inte i längden. Smutsiga händer gör ingen skillnad, jag biter ändå. Sysselsätta sig hjälper inte på sikt så stickning m.m. gick bort. Testat de flesta tips jag kom över...

En bekant gav tipset när jag gick i mellanstadiet redan, att tillåta sig bita på några naglar men hela tiden låta åtminstone en växa ut: så fort en nagel får en "vit kant" så FÅR man inte röra den, men man får fortsätta bita i de andra. Till slut kanske nån till nagel fått vara ifred någon dag och börjar få en liten vit kant, då är den också off-limits. Fortsätter man så har man till slut enbart utväxta naglar kvar, om man lyckas hålla sig. Den varianten funkade någorlunda bra, eftersom den gjorde mig mer medveten om vad jag gjorde (vilka naglar jag fick bita på och sådär).

För det är det jäkliga, man är ju knappt medveten om det, och när jag väl börjat och var "inne i det" var jag nästan besatt, kunde tänka där o då att "men sluta bita nu!" och ändå fortsätta bita, helt knäppt var det.

Men som sagt. Helt över det nu, tror inte att jag nånsin faller dit igen så länge jag är lite uppmärksam. Förälskelse var grejen för mig... Men det är ju desto svårare att framkalla på kommando, hehe. Men alla andra knep är ju värda att testa, som de andra kommit med! För nån funkar de, för en annan ej, det är ju så olika vad som triggar en också.

Kämpa! Det är SÅ JÄÄÄKLA SKÖNT att kunna visa händerna och inte behöva dölja fingrarna när man räcker fram något t.ex.   Hade knappt tänkt på vilken omedveten grej det blivit att undvika att ha framme fingrarna.

Vill bara förtydliga att det inte krävdes nån ansträngning ens! Var så inne i förälskelseruset första par månaderna att jag kände mig glad och sysselsatt hela tiden (tänkte på honom varje vaken stund nästan), och när minsta bitlust dök upp? Ja då var min önskan att vara "fin" ändå starkare än bit-dillet som styrt över mig så många år!

Visst. Ditt problem om du använder läkemedel helt utan indikation för det i fallet nagelbitandet, och med risk (ganska stor risk på fingertopparna) för icke önskade, i värsta fall kroniska, bieffekter.  Det rimmar dock illa med att säga sig jobba inom sjukvården.

Helt klart värt den risken :)

Jag bet också frenetiskt på naglarna så att naglar och hud runt omkring var alldeles irriterat. Det var till och med så illa att jag fick operera för nageltrång senare eftersom naglarna började växa fel efter alla år av nagelbitning. Varken något äckligt medel eller fina nagelkreationer kunde stoppa mig, det var helt enkelt ett riktigt svårt mönster att bryta.

Det som fick mig att sluta bita var när jag skaffade tandställning. Det gjorde det väldigt svårt för mig att bita av både på naglarna och huden runt omkring och efter varje gång den spändes så blev det för ömt för att bita. Efter att den togs ut hade beteendet typ gått ur mig.

Om du har funderat på att skaffa tandställning så kanske det är ett bra tillfälle att testa nu :)