Hejsan! Är så himla taggad på detta året då vi ska i slutet på maj försöka att skaffa vårt första barn. Undrar om där möjligtvis finns fler som är inne på samma sak som oss? Vi har varit tillsammans i över 6 år, båda är 24 och har fasta heltidstjänster. Är nyfiken på era tankar och vill gärna få tips och råd hur vi ska förbereda oss. KRAM
Jag går ju på ul hela tiden för att ha koll på vad som händer.
Mitt ul i måndags visade två fina ägg, en på vardera äggstock.
Och vi hoppades på bara ett ägg. Så detta försök avbryts.
Men så idag var jag tillbaka igen för nytt ul o nu var ett ägg borta o ett fanns kvar. Det ägget är nu 43,3mm. Återbesök igen på måndag för o se så det oxå försvunnit.
Bifogar en bild från måndagens ul som jag tycker ser lite häftig ut
Ha det gott
Godmorgon, imorse så kändes brösten lite mindre spända, men det fortsätter att dra i ljumskarna och strålar ner mot benet, illamående, öm i höfterna/ländryggen samt brännande känsla/molvärk till och från i magen. Dock så sjönk tempen idag till 36.7 grader. I för sig så var jag dum och tog aldrig den när jag vaknade vid 4:30 utan nu strax efter 6 :(
Dessutom så säger WomanLog att jag hade ÄL den 11/4 och BIM 23/4 medan fertility friend säger ÄL den 12/4 och BIM 25/4. Vet inte vilken jag ska utgå ifrån :(
Har man rätt att vara deppig och ledsen när man bara har försökt sen januari och just nu blöder ut sitt första missfall (var bara i v4)? Är så ledsen... Hur orkar folk månad efter månad? Vill bara ge upp ibland. Ibland känner jag att det kanske inte är meningen att vi ska ha ett gemensamt barn :( Jag blir så nedslagen varje gång blödningarna kommer... Vet ju att det finns folk som kämpat längre men kan inte låta bli att känna mig mer och mer deprimerad varje månad... Är 33 år gammal så kanske är det för sent tänker jag :'(
Har man rätt att vara deppig och ledsen när man bara har försökt sen januari och just nu blöder ut sitt första missfall (var bara i v4)? Är så ledsen... Hur orkar folk månad efter månad? Vill bara ge upp ibland. Ibland känner jag att det kanske inte är meningen att vi ska ha ett gemensamt barn :( Jag blir så nedslagen varje gång blödningarna kommer... Vet ju att det finns folk som kämpat längre men kan inte låta bli att känna mig mer och mer deprimerad varje månad... Är 33 år gammal så kanske är det för sent tänker jag :'(
:( det är klart du får vara ledsen! Man måste få bearbeta och sörja på sitt sätt. Man kan inte jämföra grader av sorg och smärta. Oavsett vems eller vad så är den viktig för dig och jag hoppas du tillåter dig själv att sörja. Hoppas du har någon att prata ut med ordentligt så bördan av sorgen inte fortsätter växa. Be om hjälp/sök vård och samtalsstöd ifall det blir för tungt! Du klarar mer än du tror <3 Ta hand om dig!
(Har inte den egna erfarenheten så kan inte ge dig några andra konkreta råd)
Har man rätt att vara deppig och ledsen när man bara har försökt sen januari och just nu blöder ut sitt första missfall (var bara i v4)? Är så ledsen... Hur orkar folk månad efter månad? Vill bara ge upp ibland. Ibland känner jag att det kanske inte är meningen att vi ska ha ett gemensamt barn :( Jag blir så nedslagen varje gång blödningarna kommer... Vet ju att det finns folk som kämpat längre men kan inte låta bli att känna mig mer och mer deprimerad varje månad... Är 33 år gammal så kanske är det för sent tänker jag :'(
Självklart har man rätt att vara deppig. Jag är fortfarande det efter mitt missfall i januari :0 jag vet hur det känns.. men jag har märkt hur mycket stöd man får från dessa människor här inne på FL. Men det är viktigt att man ger sig tid att sörja, jag gör det då och då fortfarande när tankarna startar igång. Skönt att få stöd då <3 ingen dömmer dig för att du mår dåligt, det är inte konstigt alls . När jag fick missfall så försökte jag en period att strunta i FL för det var för jobbigt att vara inne :/ hade stöd från familj, vänner och min man. Låt dig må dåligt <3
Tack <3 Beklagar att du också fick genomgå det :(
Beklagar missfallen som hunnit hända i tråden senast jag sedan skrev 
Och klart man måste få vara ledsen oavsett hur tidigt det skett och hur länge man försökt! Det spelar ju ingen roll hur tidigt det är, det är ju barnet som inte blev som man sörjer... Hoppas innerligt att ni (och alla andra härinne såklart!) Snart får ett plus som stannar!