Min syster lever i en samkönad relation. Nu har min syster frågat mig om jag kan vara donator och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag vill självklart göra en god gärning men det känns på något sätt fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Finns det någon som har gjort detta och kan dela med sig av sin historia?
Jag har inte varit i din situation, men jag lever som din syster i en samkönad relation och har ett donatorbarn. Vi funderade länge på om vi skulle ha anonym (men kontaktbar) donator eller någon vi kände. Jag kan bara råda dig att verkligen tänka igenom beslutet och prata on det igen och igen. Vilken roll skulle du ha? Som en pappa eller bara morbror/donator? Skulle barnet få reda på att du är donatorn? Hur skulle ni reagera om barnet vill kalla dig pappa? Hur skulle du känna när du ser barnet - kan du bortse från att det genetiskt är ditt?
Det låter som en fin gest, men det är otroligt många känslor och aspekter inblandade, och man kan omöjligen tänka sig hur det är innan barnet är där. I vårt fall är det jag som bar vårt barn, och min fru fick tyvärr lätt förlossningsdepression och hade svårt att knyta an till barnet i början. Då kom alla de där jobbiga, förbjudns tankarna att det ?egentligen? inte är hennes barn. Jag kände nästan en ilska gentemot donatorn som ?inkräktat? i vår familj. Om donatorn skulle ha varit någon i min närhet så skulle det nog ha varit hemskt jobbigt.
Jag utgår ifrån att du och systern har en bra relation idag. Hur skulle den påverkas om det inte gick helt bra med barnet och familjen.
Tänk också på att om ni gör insemination utanför sjukvården så har det juridiska konsekvenser. Du kommer att anses vara fadern vid födseln, och sen får din syster ansöka om att adoptera barnet från dig. Det är inte en helt lätt process. Dessutom, om din syster skulle dö innan adoptionen går igenom så kommer du inte ufrån faderskap. Detsamma gäller om t.ex. de skiljer sig innan födseln, och systerns partner plötsligt inte vill att hon ska adoptera längre. Då är du far, får betala underhåll etc.
Jag säger inte att du inte ska göra det, men prata med så många som möjligt. Kolla med rfsl eller familjerätten för att förstå juridiken. Prata med andra regnbågsfamiljer för att höra vilka känslor som kan röras upp. Och i synnerhet, prata och prata igen med systern och hennes partner om hur det skulle bli.
Stor kram till dig som faktiskt överväger att göra en så fin grej!
Jag har inte varit i din situation, men jag lever som din syster i en samkönad relation och har ett donatorbarn. Vi funderade länge på om vi skulle ha anonym (men kontaktbar) donator eller någon vi kände. Jag kan bara råda dig att verkligen tänka igenom beslutet och prata on det igen och igen. Vilken roll skulle du ha? Som en pappa eller bara morbror/donator? Skulle barnet få reda på att du är donatorn? Hur skulle ni reagera om barnet vill kalla dig pappa? Hur skulle du känna när du ser barnet - kan du bortse från att det genetiskt är ditt?
Det låter som en fin gest, men det är otroligt många känslor och aspekter inblandade, och man kan omöjligen tänka sig hur det är innan barnet är där. I vårt fall är det jag som bar vårt barn, och min fru fick tyvärr lätt förlossningsdepression och hade svårt att knyta an till barnet i början. Då kom alla de där jobbiga, förbjudns tankarna att det ?egentligen? inte är hennes barn. Jag kände nästan en ilska gentemot donatorn som ?inkräktat? i vår familj. Om donatorn skulle ha varit någon i min närhet så skulle det nog ha varit hemskt jobbigt.
Jag utgår ifrån att du och systern har en bra relation idag. Hur skulle den påverkas om det inte gick helt bra med barnet och familjen.
Tänk också på att om ni gör insemination utanför sjukvården så har det juridiska konsekvenser. Du kommer att anses vara fadern vid födseln, och sen får din syster ansöka om att adoptera barnet från dig. Det är inte en helt lätt process. Dessutom, om din syster skulle dö innan adoptionen går igenom så kommer du inte ufrån faderskap. Detsamma gäller om t.ex. de skiljer sig innan födseln, och systerns partner plötsligt inte vill att hon ska adoptera längre. Då är du far, får betala underhåll etc.
Jag säger inte att du inte ska göra det, men prata med så många som möjligt. Kolla med rfsl eller familjerätten för att förstå juridiken. Prata med andra regnbågsfamiljer för att höra vilka känslor som kan röras upp. Och i synnerhet, prata och prata igen med systern och hennes partner om hur det skulle bli.
Stor kram till dig som faktiskt överväger att göra en så fin grej!
Jag har inte varit i din situation, men jag lever som din syster i en samkönad relation och har ett donatorbarn. Vi funderade länge på om vi skulle ha anonym (men kontaktbar) donator eller någon vi kände. Jag kan bara råda dig att verkligen tänka igenom beslutet och prata on det igen och igen. Vilken roll skulle du ha? Som en pappa eller bara morbror/donator? Skulle barnet få reda på att du är donatorn? Hur skulle ni reagera om barnet vill kalla dig pappa? Hur skulle du känna när du ser barnet - kan du bortse från att det genetiskt är ditt?
Det låter som en fin gest, men det är otroligt många känslor och aspekter inblandade, och man kan omöjligen tänka sig hur det är innan barnet är där. I vårt fall är det jag som bar vårt barn, och min fru fick tyvärr lätt förlossningsdepression och hade svårt att knyta an till barnet i början. Då kom alla de där jobbiga, förbjudns tankarna att det ?egentligen? inte är hennes barn. Jag kände nästan en ilska gentemot donatorn som ?inkräktat? i vår familj. Om donatorn skulle ha varit någon i min närhet så skulle det nog ha varit hemskt jobbigt.
Jag utgår ifrån att du och systern har en bra relation idag. Hur skulle den påverkas om det inte gick helt bra med barnet och familjen.
Tänk också på att om ni gör insemination utanför sjukvården så har det juridiska konsekvenser. Du kommer att anses vara fadern vid födseln, och sen får din syster ansöka om att adoptera barnet från dig. Det är inte en helt lätt process. Dessutom, om din syster skulle dö innan adoptionen går igenom så kommer du inte ufrån faderskap. Detsamma gäller om t.ex. de skiljer sig innan födseln, och systerns partner plötsligt inte vill att hon ska adoptera längre. Då är du far, får betala underhåll etc.
Jag säger inte att du inte ska göra det, men prata med så många som möjligt. Kolla med rfsl eller familjerätten för att förstå juridiken. Prata med andra regnbågsfamiljer för att höra vilka känslor som kan röras upp. Och i synnerhet, prata och prata igen med systern och hennes partner om hur det skulle bli.
Stor kram till dig som faktiskt överväger att göra en så fin grej!
Jag har hört att du kan donera till den vanliga kön och då hoppar din syster förbi hela kön och tar någon annans sperma. Kanske heter korsdonation.
Fast alltså, syster är bara ihop med barnets mamma!
Hon är ju inte på något vis förälder.
Hur fungerar det, ska du ligga med flickvännen? Eller ska du typ spruta i en plastmugg? För är det alternativ 2 ser jag inget fel med det.
Jag tror det nog skulle bli trassligt i släktträdet. Jag tänker att det är ju uppenbart för barnet att det tillkommit genom donation när det är två mammor. Kommer det sedan fram att du är donatorn så lär väl barnet få grubblerier om att dess föräldrar är syskon? För barnet skulle ju tänka på din syster som mamma. Jag har rätt lång erfarenhet av att donera till samkönade par och diskuterar gärna vidare om du tror att det skulle vara intressant alternativ för dem
Jag tror det nog skulle bli trassligt i släktträdet. Jag tänker att det är ju uppenbart för barnet att det tillkommit genom donation när det är två mammor. Kommer det sedan fram att du är donatorn så lär väl barnet få grubblerier om att dess föräldrar är syskon? För barnet skulle ju tänka på din syster som mamma. Jag har rätt lång erfarenhet av att donera till samkönade par och diskuterar gärna vidare om du tror att det skulle vara intressant alternativ för dem
Systerns partner är förälder. Systern är en bonus, inte en förälder.
I ditt exempel anser jag att han är en fadersgestalt, alltså mer än mammans pojkvän. Pappa är han givetvis inte, det är ju självklart.