Anmäld till socialen :( Svårt att släppa det... någon mer?

Jag tycker du ska släppa det och fortsätta med ditt liv.

Förmodligen var det någon som i all välmening ville hjälpa till, som trodde barnet for illa men som hade fel. Tänk på det så, det gjordes med all säkerhet med omtanke om ditt barn, någon bryr sig om honom.

(Ja jag förstår att det känns kränkande men försök ändå se det som att någon ville göra gott men så blev det fel).

Hade jag vetat vem det var hade det inte varit någon fara, då hade vi ju kunnat prata om det och så är det löst... önskar att iaf socialtjänsten fått veta även om det vore anonymt för mig.

Var med om för ett par år sen att någon anmälde mitt facebook-konto att vara ett fejk-konto och jag blev avstängd. Skickade då in bild på leg och det öppnades igen. Men då kände jag liknande, att någon tror dåligt om mig men jag vet inte vem. Det var jobbigt på samma sätt men detta är ju värre.

Hur släpper man något sånt här utan att tro att ens närmsta tror illa om en?

För din egen skull får du nog utgå från att personen i fråga inte känner dig/er speciellt bra. Att det alltså inte är en vän eller barnvakt utan snarare en granne eller någon lite "längre ifrån" er. Klasskompis förälder (alla lyssnar inte, tar inte till sig information), granne, lärare på skolan utan direkt kontakt med ditt barn etc.

Tänker att även en lärare är ju privatperson också, de kan ju enkelt gå hem och anmäla anonymt, ingen får veta vem hen är. De lärare och barnvakter som arbetar närmare ditt barn vet väl om förutsättningarna, diagnosen och hudsjukdomen och ska alltså inte behöva känna något behov av att anmäla?

Jag har alltid varit öppen och glad mot barnvakter och andra och nu känns det som att min oro att det kan vara "vem som helst" gör att jag blir distanserad och och inte kan prata med dem som jag brukar... :/ Ser liksom potentiella anmälare överallt och känner mig ständigt bedömd

Jag har alltid varit öppen och glad mot barnvakter och andra och nu känns det som att min oro att det kan vara "vem som helst" gör att jag blir distanserad och och inte kan prata med dem som jag brukar... :/ Ser liksom potentiella anmälare överallt och känner mig ständigt bedömd

Jag förstår absolut att det var i all välmening men personen kommer ju inte få någon återkoppling av socialtjänsten iom att det var en anonym anmälan och alltså fortsätta tro att jag tar dåligt hand om barnet och förbiser dess grundläggande behov :/ Önskar jag visste vem så jag kunnat förklara hur det var. Är inte arg eller så för jag förstår hur personen måste tänkt och i viss mån är det fint att hen bryr sig om mitt barn men vill verkligen inte att hen ska tro så mer.

Det känns inte särskilt kränkande heller utan gör mig mer ledsen att någon tror att jag gör mitt barn illa..

Och tror det fortfarande liksom. Och jag vet inte vem.

Tänker att även en lärare är ju privatperson också, de kan ju enkelt gå hem och anmäla anonymt, ingen får veta vem hen är. De lärare och barnvakter som arbetar närmare ditt barn vet väl om förutsättningarna, diagnosen och hudsjukdomen och ska alltså inte behöva känna något behov av att anmäla?

Jag förstår verkligen din känsla. Det måste vara jobbigt. :/ men du tar väl hand om ditt barn och du vet det det ör det viktigaste. Den som anmält trodde kanske att ni behövde stöd, men kanske känner sig helt nöjd med att bara anmält utan återkoppling. Har du fått läsa exakt vad som är sagt i anmälan? Det kanske skulle underlätta?