Läggningarna är katastrofala

Till alla som svarat typ: "jag spelar en liten sång på speldosan, säger godnatt och går ut": Roligt för er att ni har barn som är lätta att natta. Men på vilket sätt hjälper det ts att era barn är lättnattade?

Men jag tror inte att det är att vi har lättnattade barn. Vi har istället valt ett annat sätt att lägga barnet. Lämna rummet istället för att stanna och kämpa i onödan som TS beskriver.

Om det nu är då fasanfullt, att få barn?Varför föder ni barn då? Ni vet ju att det är minst 18 år. Som No går leva med era små alster? Sten hårda rutiner: "kom nu skall lägga dig, vi sjunger 1 liten sång. Och sen är det dax at sova? Punkt?

Men jag tror inte att det är att vi har lättnattade barn. Vi har istället valt ett annat sätt att lägga barnet. Lämna rummet istället för att stanna och kämpa i onödan som TS beskriver.

Tog ni på er hörlurar eller hur gjorde ni för att stå ut med skriken och paniken? Hur lång tid tog det innan barnet accepterade att somna ensamma?

Som jag skrev ovan så sov barnet med oss det första året för jag ammade. Sedan flyttade vi över henne till spjälsäng bredvid vår säng i några månader och då startade vi rutin med läsning och speldosa. Efter ett par månader flyttade vi spjälsängen till hennes egna rum. Eftersom hon var van vid sängen nu och rutinen så blev det minimalt med problem. Om hon blev ledsen gick jag in och klappade henne på ryggen eller höll hennes hand tills hon lugnat sig. Men jag lyfte aldrig upp henne. Och jag lät henne leka i sängen eller stå upp om hon ville det. Ingen panik eller skrik. Men jag tror för att vi gjorde allt väldigt gradvis och haft samma rutin så har hon vant sig utan skrik och panik.

Ja för oss fungerar det för det mesta att vår son sover i sin spjälsäng i sitt eget rum. Nattningarna går för det mesta smidigt, han bökar omkring när vi läser sen efter ett tag lägger han sig ner. MEN de kvällar det inte fungerar, de kvällar då han gråter så fungerar det inte att bara stryka honom om ryggen eller liknande. De kvällarna behöver vår son vår närhet. Jag säger inte att det är så för alla för jag tror att varje familjekonstellation är olika eftersom vi alla är olika individer (inklusive barnet). Man får testa sig fram, därför kan tips och sånt vara bra, för någon universallösning finns knappast.

Ts, hoppas ni hittar det som fungerar bäst för just er!

Om det nu är då fasanfullt, att få barn?Varför föder ni barn då? Ni vet ju att det är minst 18 år. Som No går leva med era små alster? Sten hårda rutiner: "kom nu skall lägga dig, vi sjunger 1 liten sång. Och sen är det dax at sova? Punkt?