Countdown skrev 2018-09-02 23:55:52 följande:
Tack för svar ????
Jag beklagar verkligen och känner med dig! Hur klarade du dig igenom sorgen, graviditeten och förlossningen? Har ni någon kontakt idag?
Tycker själv det är så svårt att ta in. Känner mig extra sårbar i graviditeten just nu och med denna käftsmäll känns ju livet inte enklare direkt..
Det är en helt omöjlig situation att ta in, så jag förstår att du känner så. Det ju är inte meningen att man ska vara förberedd på att sånt här kan hända. I min värld gör man bara inte så.
Visst, relationer tar slut varje dag, men om man har valt att bilda familj tillsammans så kan man inte vara så egoistisk att man bara gör slut från ingenstans. Man pratar med varann, man försöker lösa det som gått snett innan man ger upp, man är öppen och ärlig med varandra och gör vad man kan för att få relationen och familjen att fungera. Det är åtminstone min syn på det hela...
Jag ska föda om en månad, så förlossningen har jag inte tagit mig igenom än. Och i egentligen vet jag inte om jag har tagit mig igenom sorgen heller. Jag är inte längre golvad, men jag lägger fortfarande en del energi på att vara arg och ledsen över hans beteende - vissa dagar mer, andra dagar mindre. Vi har ingen kontakt idag, men han och jag vill att han ska vara pappa till vår son, så jag kommer höra av mig efter förlossningen. Sen får vi väl se vad som händer. Det gör mig fruktansvärt arg att han inte har hört av sig om något, inte ens tagit ekonomiskt ansvar och frågat om han kan hjälpa till med inköp av vagn och allt annat som behövs, att han bara har dragit och lämnat oss. Men det visar också vilken liten människa han faktiskt är och att han inte förtjänar min kärlek eller min tid.
Vad som hjälpte mig gå vidare var att tillåta mig själv att känna alla känslor. Att vara arg, ledsen, besviken, känna mig ensam, övergiven, livrädd. Det hjälpte även att umgås med vänner och familj. Man mår inte bra av att isolera sig när hela ens värld rasar samman och att prata med nära och kära kan hjälpa en att få både tröst och perspektiv. För vissa är jobbet en livlina, men jag önskar att jag hade sjukskrivit mig i ett par veckor. Om du vill komma över honom kan det också hjälpa att fokusera på det negativa i er relation och med honom. Sakna inte det ni hade utan kom ihåg det ni faktiskt saknade och det som du förtjänar. Omvandla sorgen till ilska och lägg sen din energi på vad som får dig att må bra. Vissa får energi av att fokusera framåt, se möjligheterna med ett liv där du bara behöver tillgodose dina egna behov och drömmar. Andra får energi av att syssla med en hobby, umgås med vänner, resa, planera.
Hoppas att något av tipsen kan hjälpa dig! Och glöm inte bort att du inte är ensam. Det finns grupper på FB och i andra forum där ensamstående (blivande) mammor som förstår din situation kan ge väldigt bra stöd.