mickaa skrev 2018-09-06 13:33:43 följande:
Ska försöka hålla mig kort.
Föddes med kolik fram till ca 3 månader. Men kvarstår än idag panikattacker som är totalt otröstlig.
Vi har sökt för detta då hon verkar ha ont när de händer. Kan pågå mellan 15 min till 3 4 h. Total panik.
Läkare känner o klämmer o skickar hem oss. Gång på gång.
De kan komma när som helst. Natt som dag. Ca 3 4 gg veckan.
Nu 14 m0nader gammal o detta kvarstår än.
I skolning denna vecka o de går åt helheten. Panik ett par gg o fröknarna tycker de låter så konstigt. Märkligt skrik o att inte ens pappa eller mammas famn hjälper. Hon bara klättrar i famnen o gråter.
En fröken ska ringa bvc o ligga på. "Skönt med någon utifrån som märker att de är fel"
Så ni kan vi ej gå till dagis. El de e ingen idé ens.
Vet ej hur vi ska få ihop livet då föräldradagarna snart e slut o de finns ingen släkting som e hemma.
Har någon liknande barn?
Vi känner verkligen att något är fel. Inte i huvet för hon e helt med o snabb i sin utveckling.
Väntar just nu på att barn ska ringa upp oss.
Jag har en bekant med ett barn som reagerade på samma sätt. Det visade sig senare att barnet har högfungerande autism.
Det behöver ju inte vara så i ert fall.
Dessa barn kan uppleva saker annorlunda, exempelvis tycka det är obehagligt med berörning, det kan göra ont att bli smekt över huden och så vidare.
Min väns barn var ofta otröstligt och instinktivt lyfte de ju upp barnet och bar runt på det. Tills de, efter lång tid, upptäckte att barnet inte ville bli buret. Blir det värre när ni lyfter upp henne?
Barnet sökte inte heller ögonkontakt.
Idag är barnet i tonåren och ganska välfungerande. Men mamman har berättat att hen bara kan ha vissa material i kläderna, måste duscha på lägsta möjliga tryck och så vidare för att hen är så känslig och får ont/obehag.
Det här barnet led också av svåra panikattacker när hen var liten och hade mycket svår separationsångest.
När de fick diagnos så lugnade allt ner sig för de kunde ge rätt stöd och lära sig att förstå barnets reaktioner som ju inte är naturliga för andra. Barnet ville ju aldrig kramas eller sitta i knä.
Hoppas det löser sig och ni får svar på vad det kan vara. Det kan ju vara allt ifrån magont, psykisk sjukdom, något som är normalt men som ni feltolkar- precis vad som helst.
Med största sannolikhet kommer det bli bra för er och er flicka. Hon är snart så stor så hon kan börja berätta vad hon känner och hur hon mår! <3