• Äldre 20 Nov 19:30
    604 visningar
    7 svar
    7
    604

    Utredning bipolär typ 2! Jag orkar snart ej med honom!

    Hej! Min man skall utredas med misstanke om diagnosen bipolär typ 2. Jag orkar snart inte längre hantera honom. Jag är så trött och ledsen. Har någon erfarenhet av hur utredningen till? Eller har erfarenhet av diagnosen?

  • Svar på tråden Utredning bipolär typ 2! Jag orkar snart ej med honom!
  • Anonym (Prakt­isk)
    Äldre 20 Nov 19:36
    #1

    Problemet är att antingen han utreds eller inte så kommer han att vara ungefär samma person. Utredningen kommer inte förändra någonting. Så orkar du inte får du göra slut.

  • Anonym (bip)
    Äldre 20 Nov 20:52
    #2
    Anonym (Praktisk) skrev 2018-11-20 19:36:06 följande:

    Problemet är att antingen han utreds eller inte så kommer han att vara ungefär samma person. Utredningen kommer inte förändra någonting. Så orkar du inte får du göra slut.


    Utredningen i sig kommer inte att förändra honom, men eventuell medicinering och terapi kommer garanterat att göra det.

    Ts, förstår verkligen att du inte orkar. Har en närstående med denna diagnos, och jag kan bara säga att det kan bli betydligt bättre med rätt medicinering. Då försvinner de värsta svängningarna mellan bra och dåliga dagar, det blir mer hanterbart då.
  • Anonym (Jojo)
    Äldre 20 Nov 20:58
    #3

    Jag var i samma sits för 2 år sen. Och nu är han helt jävla underbar och skulle aldrig byta ut honom mot ngn. Men han har ganska bra instinkt och vill vara en bra man och far och jag läste på om sjukdomen i ca1.5 år och har skrämt skiten ur honom med alla konsekvenser som kan uppstå om han går in i en mani eller deprisson, haha. Men men allt ligger hos honom ovh jag litar på honom fullt ut då man märker hur jävla noggrann han varit med sin medecin och sina läkarbesök.

  • Äldre 21 Nov 08:53
    #4
    Anonym (Jojo) skrev 2018-11-20 20:58:17 följande:

    Jag var i samma sits för 2 år sen. Och nu är han helt jävla underbar och skulle aldrig byta ut honom mot ngn. Men han har ganska bra instinkt och vill vara en bra man och far och jag läste på om sjukdomen i ca1.5 år och har skrämt skiten ur honom med alla konsekvenser som kan uppstå om han går in i en mani eller deprisson, haha. Men men allt ligger hos honom ovh jag litar på honom fullt ut då man märker hur jävla noggrann han varit med sin medecin och sina läkarbesök.


    Hur yttrade det sig innan utredning och medicin? Min man svänger mellan depression, ilska, riskbeteende, överdrivet självförtroende, otrohet....
  • Anonym (L)
    Äldre 21 Nov 09:09
    #5
    Näng skrev 2018-11-21 08:53:04 följande:

    Hur yttrade det sig innan utredning och medicin? Min man svänger mellan depression, ilska, riskbeteende, överdrivet självförtroende, otrohet....


    Men dumpa honom.
  • Anonym (Jojo)
    Äldre 21 Nov 19:16
    #6
    Näng skrev 2018-11-21 08:53:04 följande:

    Hur yttrade det sig innan utredning och medicin? Min man svänger mellan depression, ilska, riskbeteende, överdrivet självförtroende, otrohet....


    Oj, i början märkte man knappt inget mer än att han var mer optimistisk och glad eller en annan period som apatisk där han inte älskar någon och vill dö. Har tidigare hört att han kunde vara deprimerad rätt ofta. Senare eftet flytt, mkt på jobbet som han sa så började han bete sig märkligt. Talade ännu fortare, lätt retlig, undvek kontakt och kollade på en som att han äcklades av en. Frågade många ggr ifall han inte hade känslor och ville göra slut men det ville han inte och sa bestämt att hade känslor. Han brydde sig alltför mkt om sitt yttre och ibland kunde man stå och iaktta när han speglade sig och han kunde vända sig mot mig för att tala om att han ser ur som en grekisk gud, kan säga att han är grovt muskulös men där var han obehaglig. Vi blev osams och gjorde slut för en sån simpel grej som "mjölken är vit"

    Han tog det beslutet och därefter vid korta träffar som hämta grejer såg jag något som var helt onormalt och då jag förstod att det handlar om ngt psykiskt. Han var tok arg för allt, man kunde se hans vrede så tydligt och han missuppfatade en hel del grejer. Han kunde bli så arg så underkäken gnisslade och det som ut som han kokade. Han pratade med okänt folk under manin som om de vore bästisar, kan tillägga att han inte gillar människor så värst mkt och är ganksa introvert. Hans väninna berättade även att hon var tvungen att lura bort honom flertals ggr för att han inte skulle hamna i slagsmål med folk mitt på dagen. I 2 månader satt jag och pluggade om sjukdomen när vi var ifrån och förstod att han skulle vakna till snart och komma tillbaka.. Hela hans minne var helt åt helvete och kan kunde inte förstå varför det tagit slut.. varför han var där och jag någon annanstans. De var rätt jobbigt och höra.

    Han har inte varit otrogen eller våldsam. Och för att kanske inte ge dig allför mkt hopp så kan jag berätta att vi har varit på bipolär skola och anhörig till bipolör kurs och kan tala om att många anhöriga har ett rent helvete. Jag hade aldrig stannat hos min nuvarande om han betett sig på liknande sätt. Mitt råd är att du ställer krav, läser på massor, och sätter ett bäst före datum på förändring från hans sida.

    Har du känt dig nervös vid hans/hennes närvaro utan anledning eller känt att han/hon pladdrar på för mkt och inte märker av att du börjat tröttna på att lyssna på hans/hennes samtal som har en lång röd tråd men som du endå inte begriper för det tog han/henne 8 timmarar och berätta en ganska simpel grej. En person som du vet brukar märka av kroppsspråk och annat men helt plötsigt ser personon inte detta mer?
  • Äldre 21 Nov 22:43
    #7
    Anonym (Jojo) skrev 2018-11-21 19:16:08 följande:

    Oj, i början märkte man knappt inget mer än att han var mer optimistisk och glad eller en annan period som apatisk där han inte älskar någon och vill dö. Har tidigare hört att han kunde vara deprimerad rätt ofta. Senare eftet flytt, mkt på jobbet som han sa så började han bete sig märkligt. Talade ännu fortare, lätt retlig, undvek kontakt och kollade på en som att han äcklades av en. Frågade många ggr ifall han inte hade känslor och ville göra slut men det ville han inte och sa bestämt att hade känslor. Han brydde sig alltför mkt om sitt yttre och ibland kunde man stå och iaktta när han speglade sig och han kunde vända sig mot mig för att tala om att han ser ur som en grekisk gud, kan säga att han är grovt muskulös men där var han obehaglig. Vi blev osams och gjorde slut för en sån simpel grej som "mjölken är vit"

    Han tog det beslutet och därefter vid korta träffar som hämta grejer såg jag något som var helt onormalt och då jag förstod att det handlar om ngt psykiskt. Han var tok arg för allt, man kunde se hans vrede så tydligt och han missuppfatade en hel del grejer. Han kunde bli så arg så underkäken gnisslade och det som ut som han kokade. Han pratade med okänt folk under manin som om de vore bästisar, kan tillägga att han inte gillar människor så värst mkt och är ganksa introvert. Hans väninna berättade även att hon var tvungen att lura bort honom flertals ggr för att han inte skulle hamna i slagsmål med folk mitt på dagen. I 2 månader satt jag och pluggade om sjukdomen när vi var ifrån och förstod att han skulle vakna till snart och komma tillbaka.. Hela hans minne var helt åt helvete och kan kunde inte förstå varför det tagit slut.. varför han var där och jag någon annanstans. De var rätt jobbigt och höra.

    Han har inte varit otrogen eller våldsam. Och för att kanske inte ge dig allför mkt hopp så kan jag berätta att vi har varit på bipolär skola och anhörig till bipolör kurs och kan tala om att många anhöriga har ett rent helvete. Jag hade aldrig stannat hos min nuvarande om han betett sig på liknande sätt. Mitt råd är att du ställer krav, läser på massor, och sätter ett bäst före datum på förändring från hans sida.

    Har du känt dig nervös vid hans/hennes närvaro utan anledning eller känt att han/hon pladdrar på för mkt och inte märker av att du börjat tröttna på att lyssna på hans/hennes samtal som har en lång röd tråd men som du endå inte begriper för det tog han/henne 8 timmarar och berätta en ganska simpel grej. En person som du vet brukar märka av kroppsspråk och annat men helt plötsigt ser personon inte detta mer?


    Hans riskbeteende är åt skogen nu. Han gör saker trots hemska konsekvenser. Bara glad korta stunder. Ofta apatisk eller likgiltig. Tycker ofta synd om sig själv och agerar martyr. Tar i princip aldrig ansvar för att han sårar och skadat oss. Har ingen orka att sätta sig in i hur vi mår. Han söker lustfyllda aktiviteter utan att bry sig om konsekvenserna. Kört bil med alkohol i kroppen m.m.
Svar på tråden Utredning bipolär typ 2! Jag orkar snart ej med honom!