Stressad gynekolog - felbedömning?

Beklagar verkligen om det skulle visa sig att det är ett Ma. Det är så förkrossande att gå igenom missfall. Alla drömmar, planer och den lycka man känt rycks från en på ett ögonblick.

Så jobbigt att du fick sådant hemskt bemötande. Som du skriver, lite empati i en sån känslig situation behövs. Fostret verkar enligt mig för stort för att vara i vecka 8. Jag fick höra att mitt foster var ca 3,5 cm lång från huvud till rumpa i vecka 11. Däremot är det inte ett gott tecken om hon inte sett hjärtaktivitet. :( Jag var på vul i vecka 10 och då såg man ett litet område i fostret som pulserande på skärmen.

Jag har läst om fall där de gjort misstag och det visat sig att fostret lever vid nästa ultraljud, men oftast gäller det tidigare i graviditeten. Men det är ju därför två stycken ska bedöma ultraljudet och ett nytt uktraljud ska göras några dagar senare för att misstagen ska upptäckas.

Kan tänka mig att det känns hemskt att behöva vänta en hel vecka innan du får veta mer. Bland det värsta är att vänta i ovisshet med en gnutta hopp. Har själv gått igenom två missfall och blivit riktigt nedstämd efter det.

Men din stackare.

Tack för alla värmande kommentarer, det gör mig lite gladare i eländet! Det som också gör mig gladare är att de blodblandade/bruna flytningarna eller sekretet jag hade både igår och idag har avtagit och att min livmodertapp som faktiskt var helt mjuk och öppen har blivit stenhård och stängt sig. (Ja jag kände) Molvärken sitter kvar men den är inte värre än mensvärk. Det känns som att om det vore en utstötning på gång så borde tappen ha varit fortsatt öppen och smärtan borde ha vakt lite starkare..? Inget har alltså kommit ut.

Jag har läst om massor av fall i olika forum om mammor som varit med om liknande saker själva och att fostret ibland kan ligga på ett sätt som gör det svårare att se hjärtslagen. Den läkare jag hade lyssnade ju inte ens efter hjärtekon och jag som var i chock tänkte inte på att fråga efter dem. Jag kom även på att jag är gravid i vecka 10 enligt sista mensens första dag, men fostret borde väl vara 8 veckor då befruktningen inte sker förrän ca 2 veckor efter mensen vid ÄL? Eller har jag fel?

Jag hoppas innerligt på att den lille lever och att hjärtat kanske blir starkare tills måndag och att den växer till sig lite och att det syns vid mätning!!

Min graviditet i sig har varit speciell från början och det har jag en tidigare tråd om. Jag visste direkt efter vårt sex vid ÄL att jag skulle bli gravid då min ÄL-värk som brukar hålla i sig i dagar tog slut direkt efter och jag fick ömma bröstvårtor följande dagar. På ÄL+12 kom vårt efterlängtade +!

Ibland tappar man tron om allt. Först bemötandet du fick på sjukhuset, och sedan här inne! :( Fy fan vad ledsen man blir bara av att läsa det.

Beklagar ts, och hoppas innerligt på de 10%! Kram

Jag var med min yngsta dotter på sjukhuset när hon gjorde en medicinsk abort i *typ* vecka nio. Smärtor, kräkningar och många timmar av väntan (inget man gör för skojs skull!) och så slutligen kom moderkakan ut (en liten klump) och så fostret som var stort som en makaron (enligt barnmorskan). Det var inte ett BARN utan ett knappt skönjbart foster! Jag minns en episod på 70-talet när jag jobbade ihop med en kvinna som kom ut från toan, blek och medtagen och sa att hon nog fått missfall! och hon grät när hon sa att hon SPOLAT! Glömmer det aldrig. Kanske skulle hon hämtat en hålslev?