Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

Jag vet inte om det bara är chocken eller vad som är fel men igår satt jag och sambon och prata och ena stunden säger han att han tycker att vi kanske ska göra en abort ?? och nästa pratar han om saker vi måste köpa! 

Jag fattar ingenting. Vi har försökt över ett år och när vi väl lyckas pratar han om att nej vi ska nog inte ha barnet. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det här plusset. Och jag vet definitivt inte vad jag ska göra. 

Jag vill ju ha det här barnet men är jag beredd att bli ensam med det? 

Men va? Då tycker jag ni ska sätta er ner och prata så du får klarhet i vad han vill. Ni kan ju inte kämpa i ett helt år för att bli gravida och sen när det väl gäller hoppa av? Nej det är nog nerverna ska du se. Sätt er ner och prata :) jag hoppas det löser sig för er :) *kram*

Hej Doftljuset.

Vi bokade en tid hos en privat gynekolog som kan göra alla tester som man gör på en kvinnoklinik. Hon började med att ställa lite frågor om hur våra liv ser ut osv. Typ hur mina cykler ser ut. Sen gjorde hon en undersökning med ultraljud och konstaterade, som du kanske läste, att jag hade ägglossning. Efter undersökningen sa hon att hon ville avvakta med blodprover och spermatest tills nästa månad. Jag blev jättebesviken för jag vill ju gå till botten med detta. Och vill veta NU om det är nåt som inte står rätt till. Det känns ju som att det inte hjälper att jag har ägglossning om min sambo skulle ha lite sämre spermier. Men hur som helst, det är ju bara att vänta.

Men. En nära vän till mig har precis börjat en utredning via landstinget. Det kanske är lite mer värdefullt för dig att höra. Men första mötet tog de massa blodprover på henne, typ 7 rör. Sen inte så mycket mer. De sa att hon skulle ringa när hon fått sin mens, för då skulle hon tillbaka för att ta ännu fler blodprover. Tydligen är det viktigt att man tar dessa blodprov vid olika tillfällen och på vissa dagar i cykeln. Nu inväntar hon svar.

Jag förstår att du är nervös. Det är jag också. Men jag är glad att du verkat komma till en bra gynekolog som inte bara viftar bort din/er oro. Hon kanske tänker att det är bättre att man tar tag i det nu. För man ska ju få komma inom tre månader från att man anmäler att man vill ha hjälp. Och tre månader från nu är vi i juni månad = semestertider börjar. Och de gör ju ingenting under sommaren. Så hon kanske tänkte att det är bättre att göra testerna nu, innan det blir sommar och alla går på semester.

Allt gott.

Hej,

Tack! Såg ditt svar nu av en slump, hade missat. 

Jag är nervös, en aning fördomsfull men tänker att det kommer någon gammal äldre och helt oförstående läkare som kommer få tag i oss. Som bara kommer sitta och glo på mig och min sambo. Som inte kommer ta ens oro på allvar, men när jag bokade möte sa den personen att har en gyn föreslagit att man ska söka hjälp så finns det säkerligen en anledning till det. 

Vill bli undersökt och jag vill ju att dom tar prover. Åh man vill alltid så mycket på en gång... Är orolig att jag själv ska säga nåt som förminskar mig själv eller vår längtan efter barn... ( om du förstår)...

Var hos BM idag för jag vågade inte lita på testen jag gjort hemma,

gravid är jag allt. Nu är det bara att vänta på första UL för att ta reda på exakt vecka. Men BM sa vecka 5+4 eller 6+4

Jag är verkligen glad för din skull att du blivit gravid efter alla försök. Jag tror att din sambo kommer glädjas åt detta också, han är nog bara chockad. Och säkert lite rädd, jag har hört att det är många som blir det. Du ska se allt ordnar sig

Hej igen. Ingen fara alls!

Åh, det är så synd att man ska behöva ha dessa känslor, att man inte kommer att bli tagen på allvar. Jag säger som min mamma brukar säga: ÖVERDRIV!

Säg precis vad du vill - att du vill bli ordentligt undersökt OCH att dom tar blodprover. Tryck på att gyn har skickat dit dig. Jag tycker inte du ska ge dig i detta. Tror att mycket stress kommer att lätta om man väl börjar att få hjälp.

Hejar på dig! Du får jättegärna höra av dig om hur det går. 

Hej, 

Vi var på vårat första möte idag. Det gick så bra, vi fick fylla i en blankett och sen fick vi träffa en fertilitets läkare som var specialist inom massa kul .Läkaren var så varm och trevlig, vi gick igenom blanketterna tillsammans och prata igenom diverse olika ting. ( Tips! Se till att ha varit öppen och ärlig med din partner, annars kan det komma upp saker till ytan)... Det förvånade mig att han faktiskt inte ifrågasatte vad vi gjorde där, det var liksom så uppenbart för honom på nåt sätt...Samtalet flöt på naturligt, läkaren fick sina svar och vi våra. Skrev in att vi försökt 1 år trots att vi "bara" försökt 9 månader, lite mer. Just för att vi varit oskyddade i alla år tillsammans men ingenting skett ändå... 

Sen fick jag lämna blodprov, vi fick information vad som sker här efter och vilka undersökningar vi måste boka in för att gå vidare. Så tacksam över att jag fick ett bra bemötande, vår resa är inte slut på långa vägar men den har i alla fall börjat. eller den går vidare.....