Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Kaffe och choklad vill jag inte ha längre. Choklad var typ mitt liv innan haha. I början ville jag typ inte ha någon mat, kunde få i mig kall och smaklös mat när jag var tvungen. Yoghurt gick absolut inte. Nu är jag i vecka 10 och det har blivit mycket bättre med både illamåendet och aptiten så nu kan jag äta hyfsat normalt igen.
För mig har illamåendet kickat in nu i veckan, går in i v.10 imorgon. Trodde ju jag skulle klara mig... bara ostmackor duger!! Så konstigt, brukar ha svårt för smörgåsar.
Går in i v 9 i morgon... två dagar till vul!
Illamåendet är konstant som senaste 3 veckorna!!! :o hemskt!!
Jag mår också illa, så jag knappt får dagarna att gå ihop. Det är så hemskt så jag känner mig helt förändrad och tråkig som person :/ der snöar jättemycket hos oss och jag vill vara mitt gamla jag och ut å dra lillan i pulkan och mysa. Fattar inte hur man kan bli såhär orkeslös, ändå äter jag lergigan
Går in i v 9 i morgon... två dagar till vul!
Illamåendet är konstant som senaste 3 veckorna!!! :o hemskt!!
I början mådde jag illa av allt typ, bara kall mjölk som var gott. Allt eftersom ökade min aptit och för ca 2 v sedan var jag hungrig jämnt. Är annars en person som inte är särskilt matglad, men nu älskar jag mat. Tyvärr är der vissa saker som inte alls går, typ yoghurt, all typ av fisk, avocado, ris, frukt och rotfrukter och bönor. Sjukt irriterande då jag vill äta mer vegetariskt, men kött är det jag är sugen på hela tiden, så tar en paus i mitt grönare liv. Vi bor på landet och köper kött av våra grannar eller det vi skjuter själva. Rädda världen får jag göra sen... Jag tror jag redan gått upp ett par kilo, eftersom jag slutade snusa och har försökt ersätta detta med annat. Men är ganska liten fortfarande, så inget som stressar mig. Hellre mår jag bra och är snäll mot mig själv, än atr försöka leva som vanligt. Obs jag vräcker inte i mig eller ätee för två, men i och med att jag är mer illamående och småäter samt tröttare och rör mig lite mindre, så går jag mer plus än minus ibland. Efter 10 år av svår anorexi så är det en oerhörd skön känsla att det inte spelar någon roll några kilon hit eller dit.... Dock kommer min omgivning undra, jag har nog aldrig vägt så mycket som jag gör nu. Haha. Dölja allt i tunikor. Går in i v. 9 på måndag. Hur går det för er alla? Är det någon mer som ska göra NIPT? Kram
Låter som helt rätt inställning tycker jag, lyssna på kroppen och genren vad den ber om - den vet vad den gör!
Jag har inte haft allvarlig anorexi men väl en del ätstörningar som yngre och har också pratat med min barnmorska om det förra gången, det kan ju hända att sånt blossar upp av all vägning och fokus på kroppen och hon var superstöttande. Men jag tyckte det var så skönt att slippa pressen på hur kroppen skulle se ut, utan bara att kroppen skulle bygga ett barn! Längtade efter att bli stor och tjock så även för mig var det en helt annan sak.
Gud vad skönt att höra. Jag mådde illa v 8-12 förra gången, och därför kändes det oroväckande att det började redan i v 6 nu. Men då kanske det går över snabbare också.
Oj, så då har du också känt av denna äs monster. Mår du bättre idag? Jag kommer nog inte väga mig hos barnmorskan, utan min läkare och behandlare får nog sköta det. Jag kan inte se siffror tyvärr. Jag ör inte ett dugg orolig inför den kommande viktökningen i och med graviditeten, men efteråt. Då alla onödiga kilon måste bort. Att kunna tappa i vikt långsamt, det kommer bli en utmaning. Hade du varit på inskrivning? Hur går det för dig?
[quote=79414147][quote-nick]Tösen01 skrev 2019-02-03 07:01:42 följande:[/quote-nick]Då ligger vi lika, går också in i vecka 9 imorgon. Har du också vul på tisdag? =)[/
Nä måndag men annars lika :)