Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Nu har jag gjort kub och enligt hon som gjorde ultraljudet såg allt perfekt ut :) är så himla lättad! Jag var lite längre gången än jag trodde så min barnmorska hade rätt haha. Så det blev beräknat till augusti, 28/8. går in i vecka 14 imorgon då :)
Hur mycket mensvärk har/hade ni i v 9? Jag har fått mer senaste dagarna. Inte akut ont men det känns ändå mer än senaste veckorna, blir fundersam.
Hur mycket mensvärk har/hade ni i v 9? Jag har fått mer senaste dagarna. Inte akut ont men det känns ändå mer än senaste veckorna, blir fundersam.
Jag har lmensvärklikande smärta som kommer kanske ett par gånger per dag, ibland inget alls på en dag. Sitter i under några minut för att sen släppa..
Det är ju vanligt med molvärk! Det är i samband med blödning man ska dra öronen åt sig och söka vård..
Privat ultraljud idag som visa ett litet foster med blinkande hjärta, gulesäck och fostersäck! Så himla coolt att få se allt! Gjort många ultraljud i mina dagar och det är nog första gången jag får se fostersäcken tydligt :)
Vad skönt det måste kännas. Grattis!
Hur mycket mensvärk har/hade ni i v 9? Jag har fått mer senaste dagarna. Inte akut ont men det känns ändå mer än senaste veckorna, blir fundersam.
Hur mycket mensvärk har/hade ni i v 9? Jag har fått mer senaste dagarna. Inte akut ont men det känns ändå mer än senaste veckorna, blir fundersam.
Hej!
Idag var jag hos bm för provtagning för NIPT. Känns nervöst nu när det är taget och innan vi får svar. Dock känns det inget bra med min bm, hon är super kompetent och snäll, det är inte det. Men jag trivs inte med henne. Jag har en speciell historia (vem har egentligen inte det?) och behöver extra vård. Mina andra läkare poängterar det och min mvc har lovat att följa detta. Trots det görs det inte. Hon är stressad och när jag oroligt frågar om saker blir hon irriterad och svarar typ "det kan vara tecken på attt något är fel" fast det sannolikt inte är det. Inga varma lugna ord. Okej, man behöver inte ljuga och lova att inget händer, men man kan lugna och ge hopp. Hon som gjorde ul var en äldre kvinna och hon gav mig trygghet och sa saker som lugnade mig. Tur jag har mina andra tetapueter. Jag är inte vek eller svag, men jag är väldigt rädd då jag tyvärr upplevt en hel del i mitt liv och haft otur i allt, därav vågar jag inte tro på att det kommer gå vägen. Kan man byta bm? Jag har nästa tid i v. 16 och då bara en kvart. Vilket är alldeles för lite och för lång tid tills dess. (Behöver egentligen specialistmödrarvård men de sa till mina läkare och min man att jag kunde få gå oftare så skulle jag slippa gå på två ställen) När vi var på inskrivning var hon så gullig och intresserad och inställssam, men det var nog bara för att min man var med, som bortblåst nu. Ursäkta min klagan, men känner mig orolig och ensam. Vad hade ni gjort? Nu ikväll har jag gråtit, inte gjort tidigare, för jag är så orolig för missfall. Att liten har dött. Men ska på ul på måndag och har sedan KUB ul veckan därpå. Milstolpar..
Hur känner ni med er barnmorska? Vad kan man "kräva"?
Hej!
Idag var jag hos bm för provtagning för NIPT. Känns nervöst nu när det är taget och innan vi får svar. Dock känns det inget bra med min bm, hon är super kompetent och snäll, det är inte det. Men jag trivs inte med henne. Jag har en speciell historia (vem har egentligen inte det?) och behöver extra vård. Mina andra läkare poängterar det och min mvc har lovat att följa detta. Trots det görs det inte. Hon är stressad och när jag oroligt frågar om saker blir hon irriterad och svarar typ "det kan vara tecken på attt något är fel" fast det sannolikt inte är det. Inga varma lugna ord. Okej, man behöver inte ljuga och lova att inget händer, men man kan lugna och ge hopp. Hon som gjorde ul var en äldre kvinna och hon gav mig trygghet och sa saker som lugnade mig. Tur jag har mina andra tetapueter. Jag är inte vek eller svag, men jag är väldigt rädd då jag tyvärr upplevt en hel del i mitt liv och haft otur i allt, därav vågar jag inte tro på att det kommer gå vägen. Kan man byta bm? Jag har nästa tid i v. 16 och då bara en kvart. Vilket är alldeles för lite och för lång tid tills dess. (Behöver egentligen specialistmödrarvård men de sa till mina läkare och min man att jag kunde få gå oftare så skulle jag slippa gå på två ställen) När vi var på inskrivning var hon så gullig och intresserad och inställssam, men det var nog bara för att min man var med, som bortblåst nu. Ursäkta min klagan, men känner mig orolig och ensam. Vad hade ni gjort? Nu ikväll har jag gråtit, inte gjort tidigare, för jag är så orolig för missfall. Att liten har dött. Men ska på ul på måndag och har sedan KUB ul veckan därpå. Milstolpar..
Hur känner ni med er barnmorska? Vad kan man "kräva"?