• Anonym (Kejsa­rsnitt­)
    Äldre 8 Jan 10:37
    6926 visningar
    197 svar
    -2
    197
    6926

    Vilja om kejsarsnitt

    Hej på er. 
    Jag är gravid i vecka 35 (34+3) och idag ska jag på mitt första Aurora-samtal. Jag är så sinnessjukt nervös och kunde knappt sova någonting inatt. 
    Jag har aldrig varit på ett sånt samtal förut så jag vet inte riktigt hur det fungerar och hur det går till.
     Mitt mål med samtalet är att försöka få en bokad tid till en läkare och få ett snitt beviljat. Hur det nu skulle gå till.. Jag har hört att det är väldigt svårt att få ett snitt beviljat utan medicinsk anledning. 
     Jag är väldigt rädd för att genomgå en vaginal förlossning och det finns inte på världskartan för mig att föda vaginalt. 
     Jag känner ändå att det är MIN kropp, MIN förlossning. Så varför skulle det beslutet, om hur jag känner mig tryggast och bekvämast i att föda, ligga i en läkares händer? Varför ska rätten om min kropp, läggas i en läkares händer? 
      JA, jag är medveten om att ett kejsarsnitt kostar mer än en vaginal förlossning. Men jag känner ändå att rätten om min kropp och min trygghet väger tyngre än pengar i detta. VARFÖR ska inte JAG få välja själv hur mitt barn ska förlösas. 

    Men men, nog om det. Nu frågar jag er som fått beviljat snitt utan medicinsk anledning, att ge mig lite tips och råd inför detta samtal. Det skulle uppskattas till max. 

    Tack på förhand! 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-01-09 11:01
    Och anledningen till att jag vill ha snitt är för att jag har en kronisk tarmsjukdom som påverkar ändtarmen och är rädd för de skador en vaginal förlossning kan ge.

  • Svar på tråden Vilja om kejsarsnitt
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 10:46
    #1

    Ingen som kan hjälpa mig? 

  • Äldre 8 Jan 11:12
    #2

    Jag tycker det är jättesvårt att ge några tips, speciellt eftersom hundra olika mammor har hundra olika anledningar. Det enda jag skulle råda till är att inte ge med dig, oavsett vad de säger. Att en vaginal förlossning är helt otänkbar oavsett omständigheter. För min del hade de kunnat erbjuda den snabbaste, enklaste, mest smärtfria och bästa vaginala förlossningen i mänsklighetens historia och jag hade ändå totalvägrat.

  • Anonym (O)
    Äldre 8 Jan 11:13
    #3

    Har fått två snitt beviljade pga humana skäl. Bor i Värmland och inte varit större problem o få genom utom första gången då läkaren försökte övertyga mig om att föda vaginalt men jag vägrade. Har fått ett barn vaginalt och det gick inte bra.

    Läkaren sa vi kan inte neka dig snitt men vi kan avråda dig men vill du snittas ändå efter du vet alla risker så är det inget mer vi kan göra.

    Så fick genom snitten o de gick båda jätte bra :)

  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:14
    #4
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:12:39 följande:

    Jag tycker det är jättesvårt att ge några tips, speciellt eftersom hundra olika mammor har hundra olika anledningar. Det enda jag skulle råda till är att inte ge med dig, oavsett vad de säger. Att en vaginal förlossning är helt otänkbar oavsett omständigheter. För min del hade de kunnat erbjuda den snabbaste, enklaste, mest smärtfria och bästa vaginala förlossningen i mänsklighetens historia och jag hade ändå totalvägrat.


    Tack, stå på mig alltså och inte ge med mig. Tack. Får vara den jobbigaste någonsin. 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:15
    #5
    Anonym (O) skrev 2019-01-08 11:13:58 följande:

    Har fått två snitt beviljade pga humana skäl. Bor i Värmland och inte varit större problem o få genom utom första gången då läkaren försökte övertyga mig om att föda vaginalt men jag vägrade. Har fått ett barn vaginalt och det gick inte bra.

    Läkaren sa vi kan inte neka dig snitt men vi kan avråda dig men vill du snittas ändå efter du vet alla risker så är det inget mer vi kan göra.

    Så fick genom snitten o de gick båda jätte bra :)


    Problemet är bara att detta är mitt första barn och har alltså inte haft några problematiska vaginala förlossningar tidigare. Jag är bara jäkligt rädd.. 

    Jag tänker ändå att dom inte kan tvinga mig till en vaginal förlossning om jag verkligen verkligen inte vill. Jag kommer uppleva ett trauma. 
  • Äldre 8 Jan 11:21
    #6

    Jag gick dock inte på något aurora-samtal utan fick prata direkt med läkaren. Hade skrivit ett långt brev med alla mina anledningar eftersom jag har så svårt att uttrycka mig verbalt, speciellt i känsliga frågor. Så för min del tror jag faktiskt att det var för att jag knappt kunde prata om ämnet som gjorde att de insåg att jag än mindre kunde genomlida det. Men det var ju inte ett medvetet tillvägagångssätt, och dessutom kanske jag var undantaget som bekräftar regeln.

    Men ja, gick på två möten och båda två var OTROLIGT jobbiga. Det kändes hela tiden som att de aldrig skulle gå med på det, vilket gjorde att jag nästan fick en panikattack mitt under mötet. Sen, från ingenstans, sa läkaren att hen "naturligtvis" skulle låta mig slippa, och den glädjen och lättnaden var obeskrivlig.

    Kejsarsnittet i sig gick så otroligt bra, och jag som trodde att jag skulle vara nervös inför det med kände mig bara SÅ lugn och avslappnad och väl omhändertagen. Inga komplikationer, kunde sluta med smärtstillande i princip direkt, promenerade hem från bb etc. Snacka om att det var rätt beslut för mig.

    Hoppas det går bra för dig med idag <3 Stå på dig!

  • Äldre 8 Jan 11:26
    #7

    Det var mitt första barn med, och jag bor i en av Sveriges snålaste ks-kommuner. Så det går! Förklara hur du skulle uppleva en vaginal förlossning och följderna av den, så kommer de förmodligen inse att det inte är försvarbart att låta en människa genomlida det.


    Anonym (Kejsarsnitt) skrev 2019-01-08 11:15:24 följande:

    Problemet är bara att detta är mitt första barn och har alltså inte haft några problematiska vaginala förlossningar tidigare. Jag är bara jäkligt rädd.. 

    Jag tänker ändå att dom inte kan tvinga mig till en vaginal förlossning om jag verkligen verkligen inte vill. Jag kommer uppleva ett trauma. 


  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:29
    #8
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:21:17 följande:

    Jag gick dock inte på något aurora-samtal utan fick prata direkt med läkaren. Hade skrivit ett långt brev med alla mina anledningar eftersom jag har så svårt att uttrycka mig verbalt, speciellt i känsliga frågor. Så för min del tror jag faktiskt att det var för att jag knappt kunde prata om ämnet som gjorde att de insåg att jag än mindre kunde genomlida det. Men det var ju inte ett medvetet tillvägagångssätt, och dessutom kanske jag var undantaget som bekräftar regeln.

    Men ja, gick på två möten och båda två var OTROLIGT jobbiga. Det kändes hela tiden som att de aldrig skulle gå med på det, vilket gjorde att jag nästan fick en panikattack mitt under mötet. Sen, från ingenstans, sa läkaren att hen "naturligtvis" skulle låta mig slippa, och den glädjen och lättnaden var obeskrivlig.

    Kejsarsnittet i sig gick så otroligt bra, och jag som trodde att jag skulle vara nervös inför det med kände mig bara SÅ lugn och avslappnad och väl omhändertagen. Inga komplikationer, kunde sluta med smärtstillande i princip direkt, promenerade hem från bb etc. Snacka om att det var rätt beslut för mig.

    Hoppas det går bra för dig med idag <3 Stå på dig!


    Vad skönt att det äntligen gick för dig! Jag förstår inte varför det ska vara så fruktansvärt svårt att få bestämma över sin egen kropp och hur man vill föda.. 
    Tack så jättemycket för ditt inlägg! 
    <3 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:29
    #9
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:26:11 följande:

    Det var mitt första barn med, och jag bor i en av Sveriges snålaste ks-kommuner. Så det går! Förklara hur du skulle uppleva en vaginal förlossning och följderna av den, så kommer de förmodligen inse att det inte är försvarbart att låta en människa genomlida det.


    Usch, detta kommer bli jobbigare än vad jag tror.. Har så svårt att prata i känsliga lägen och få fram det jag känner. Men jag får göra mitt bästa.. 
  • Äldre 8 Jan 11:38
    #10

    När är mötet? Försök skriva en lista med dina anledningar innan det. Det är lättare att läsa innantill än att motivera sina känslor på plats när man vet (eller åtminstone tänker) att vartenda ord bedöms.

    Jag vet inte vad dina rädslor är, men hur de än vrider och vänder på det kan de kan inte garantera att du inte spricker. De kan inte garantera att du inte får bestående men. Du är medveten om att det finns risk för andra sorters bestående men med kejsarsnitt, och du är mer villig att ta den risken. Du kanske inte vill vara med ditt barn efteråt eftersom det är anledningen bakom ditt trauma. Du kanske inte kommer in till förlossningen överhuvudtaget om de inte beviljar ditt snitt.

    De kan inte garantera att du inte blir akutsnittad, och hur ska de i så fall kunna se dig i ögonen efter det? En förutsättning för en bra förlossning är att mamman verkligen känner att hon och hennes kropp klarar av det, vad händer då om mamman är övertygad om att hon inte klarar av det och stretar emot i panik från första stund? Ja alltså det finns ju hur mycket som helst, jag får gåshud och mår illa bara av att tänka på det nu.


    Anonym (Kejsarsnitt) skrev 2019-01-08 11:29:56 följande:

    Usch, detta kommer bli jobbigare än vad jag tror.. Har så svårt att prata i känsliga lägen och få fram det jag känner. Men jag får göra mitt bästa.. 


Svar på tråden Vilja om kejsarsnitt