Ni som behållt trots nej från pappan

Hur skulle du själv känna för honom om han drog när barnet föddes?

För övrigt intressant med punkterade kondomer, borde man göra hänsyn till det i lagen om underhållsbidrag?

Du gör ju själv som du vill. Din kropp - ditt beslut.

Alltid svårt när man är oense om en sådan sak.

Inget preventivmedel är garanterat. Det kunde lika gärna ha skett med kondom som barnet blev till av så risk finns alltid oavsett val av skydd.

Hur ser er situation ut? Är ni tillsammans eller drar ni bara fördelar av varandra ?

Klart det kan vara paniken som får han att säga så men oavsett så måste du tänka på att om du behåller barnet så kanske han inte kommer finnas till för er.

Kommer du själv klara av att ja hand om barnet?

Han kan ju komma till att ändra sig.

Min mamma lämnade min pappa i 7e månaden efter han var otrogen. Hon var ensamstående med mig och det gick hur bra som helst. Pappa bodde i annan stad men han kom npgon helg då och då och sov över men i övrigt så var mamma själv. När jag blev äldre var jag hos han varannan helg och ibland på loven. Vi har en fin relation idag trotts situationen som uppstod.

Hoppas allt löser sig för dig

Vet inte vad punkterade kondomer har med denna tråden att göra? Du kanske skulle skapa en tråd om det så du får svar på vad folk tänker..

Ja, jag skulle gjort det. Men du kan ju fortfarande svara på min första fråga. :)

Min sits var lite annorlunda, då han sa ok till att behålla först, men ändrade sig sen i vecka 18.

Vägrade vara med på ultraljud och sånt, men han var med på förlossningen. Första tiden träffade han barnet sporadiskt, och var inte särskilt intresserad, men idag har han varannan vecka och allt funkar fint.

Jag är några år äldre än du, likaså sambon. Både har barn sedan tidigare och vi skulle inte ha några gemensamma bestämde vi tidigt. Efter några år blev jag gravid ändå och kunde absolut inte göra en abort. Det var MYCKET stormigt ett tag. Han fick välja på att stanna eller gå. Han stannade men graviditet har allt annat än rolig, jag i princip tvingade med honom på RUL men det var det enda han följde mig på. Till och med inne på förlossningen satt han och ruskade på huvudet och sa "Jag vill inte det här". Men! Direkt bebis var född tog han honom till sig och han är VÄRLDENS bästa pappa :D

Vi försökte aktivt att få barn en längre tid och lyckades till slut. Först blev sambon glad sen runt v.10 började han tveka. Ett tag senare ville han absolut inte ha barnet längre och mådde jättedåligt över hela situationen och ville att jag skulle göra abort. Han var med på andra ultraljudet men ville fortfarande inte bli pappa. Allt vände lite senare när andra saker i livet började ordna upp sig. Han är fortfarande livrädd för att bli pappa men nu ser han fram emot det och har engagerat sig en hel del både i sin egen utveckling och i barnets. 
Tror mycket har att göra med vad det egentligen är som är orsaken till att han inte vill behålla barnet. Är många saker som kan spela in men är det verkligen barnet som är det han inte vill ha får du fundera över hur du skulle klara dig ensam med det och hur det kan bli med eventuellt delad vårdnad i framtiden. Är graviditeten ny så har ni ju lite tid på er att prata igenom det hela och kanske träffa någon utifrån att prata med. 

Hur tog du att han inte ville ha barnet först?

Hej!

Jag behöll även fast pappan inte ville.

Fick höra hela graviditeten att jag skulle få klara allt själv, han följde inte med på Rul, sa att han inte skulle vara med på förlossningen m.m.

Men han var med på förlossningen och var ett enormt stöd.Han Älskar vår son över allt annat och är så stolt över honom. han är 16 månader nu.

Men jag får ta nästan allt själv och får titt som tätt när något är jobbigt höra att det var det valet jag gjorde.

Jag har enormt mycket hjälp av mina föräldrar och det är jag väldigt tacksam för!

Jag hade ångrat mig något fruktansvärt om jag gjort abort och är glad att jag inte gjorde det. Och jag är ju tacksam över att min sambo inte stack utan finns som närvarande pappa.

Följ din magkänsla och se gärna till att du har annat stöd runt dig både under graviditeten och efter då det tär på psyket att inte veta hur det kommer bli.

Lycka till!

Vad menar du? Han ville ju ha det först.