Trött på familjeliv / ska det vara så här

En början kan vara att bestämma att ett par gånger i månaden försöka gå ut i naturen. Det räcker faktiskt så. Simhall och lekland är apjobbigt, men om man istället åker till skogen eller ett rekreationsområde eller till en jättestor park allihop och har matsäck med sig, så blir det inte jobbigt eller tråkigt. Det började jag göra när familjelivet tärde på mig. Nu är jag förvisso separerad men det händer att exmaken fortfarande hänger med mig och vår son ut för att håva i en damm eller bara ligga på en filt och stirra upp i trädkronorna de första vårdagarna. När man bara ger sig ut i naturen så där så finns det inget "färdigt", inga lekplatser eller upplevelser som pockar på uppmärksamhet. Med ett par bra skor och en ryggsäck med filt och varm choklad får man istället möjlighet att samtala tillsammans, både barn och vuxna. Det kan låta flummigt, men det hjälper faktiskt massor och man boostar kroppen med energi så att man orkar hitta på andra roliga saker.

Sådana svar vill jag ha mer av. Tack för det !! Precis vad jag behöver

Jag tror du måste fundera på vad du uppskattade innan barnen och hitta tillbaka till saker du gillar eller kanske till och med brinner för. Hinner du bli utsövd? För brist på sömn förstör massor.

Sedan framgår inte åldern på barnen, men det låter som tre väldigt tätt. Våra är mellan 3 och 8 år, så nu kan jag ibland välja att gå iväg på stan utan barn eller bara ta med ett. Två skapar lätt konflikter då de tröttnar på att gå. Vi har inte så långa avstånd, så ta bilen är bara bökigt. Det underlättar när det blir cykelsäsong igen.

Men konflikterna lägger sordin på nöjet med barn. För min del har det gett en frihet och personlig stimulans att jobba. Det jag saknar är att tiden är så knapp till orken jag haft. Jag fick ta bort halva sköldkörteln p g a cancer när sonen var 1 år. Så jag har insett att tröttheten har varit min fiende sedan första graviditeten. Nu har jag stridigt för höjd dos Levaxin och orkar vara lediga hela dagar igen. Tyvärr ligger hushållet efter, så vi bjuder inte hem någon, men det är fantastiskt att ha mer tid att orka göra saker. Sedan har ju barnen så mycket roliga kommentarer. Men jag har nog haft svårt att njuta i många år, då jag varit för trött och mer drömt om familjeidyllen, men inte klarat leva upp till den. Jag har avundats andra som orkar besöka lekland/badhus fulla av energi och gör andra saker. Min nivå har mer varit att bara få undan det värsta av hushållsarbetet. 

Håller med dig J.

För mig är måndagar värst. Då skickar jag mitt barn till skolan sen tar det en vecka innan jag ser henne igen.

Visst kan man skilja sig för att man inte passar med sin partner, men dom som skiljer sig och tror att man ska få det "mysigt" kommer snart känna sig grundlurade.

Ja det är jobbigt med småbarn, men det är 7 gånger jobbigare att mista halva sitt barns uppväxt! Nu vet inte jag hur andra tänker men inte fan satta jag mina barn i världen för att vara halvtids farsa...

Jag vill säga att det är ett symtom på småbarnsåren. Man blir less på det extremt inrutade liv man har med små barn och man kan sällan göra några särskilt utvecklande aktiviteter. Resor är miljöombyte men inte avkoppling.

Mina barn är nu 8 och 10 och jag tycker det händer kul saker hela tiden. Saker som jag ser fram emot, på egen hand, på jobbet men framför allt med familjen. Små saker som att vi ser Mello tillsammans i helgen och det ser barnen fram emot. Eller att vi planerar någon kul överraskning för dem på sportlovet. Eller våren när jag ska få ut i min trädgård och odla igen osv.

Smått och stort som är kul. Men under småbarnsåren orkar man inte alltid så mycket och mängden tid som man styr över ensam är så oerhört liten att det inte ger utrymme för de där roliga utvikningarna i vardagen.

Så håll ut, det kommer.

Fast om jag inte vill ha barn? Jag njuter inte av dem, tror du jag blir olycklig då om jag väljer bort dem? Var inte så jävla korkad.

Tror dom flesta respekterar ditt beslut och tankar om barn men den sista meningen var nog lite onödig.

Hej!

Ekorrhjulet sitter vi flesta familjer i. Vardagssysslor tar mycket tid. Det kommer man heller inte ifrån oavsett storlek på familj. Småbarnsåren är ju skittuffa då allt tar extra mycket tid. Förhoppningsvis växer de upp och blir lite mer effektiva.

Dela upp så att ni vuxna får en varsin kväll i veckan bortsett fre lörd sönd som ni kan åka och träna eller träffa vänner mm. Så har vi och de funkar.

Lekland går långt ner på listan för mig. Jag väljer hellre vara utomhus. Det finns massor att göra om man har en liten skogsdunge i närheten. Det behövs lite fantasi och vilja.

Här kommer ett wake up call..med ett riktigt knepigt förslag...

Efter 19 år var det ok, det kände både jag och min kvinna, trots tre barn, Enough. Vi var överens och därför tog barnen det bra,

Jag flög ut. Besökte swingersklubbar i Väst för att leva ut och jäklar vad jag gillade det!

 

Fem år senare har jag träffat världens grymmaste kvinna. Hon är sviken via otrohet, men vi har det bästa man kan ha!

 

Håller med, har aldrig hört något liknande, först tänkte jag att TS nog var som de flesta småbarnsföräldrar som sliter och släpar, men att önska att bli varannan veckas förälder låter inte friskt, kanske dags att söka proffesionel hjälp?