Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make

Jag hade en likadan kväll, för typ fyra år sedan. Då min man krossade min dröm om ett tredje barn. Livslång sorg.

Vi är dock gifta fortfarande och kommer förbli.

Hur gick ni vidare? Och hur känner du idag?

Har man ett barns så bör man ju också resonera i värdet kring ett syskon för barnet.

Att ha en syster eller bror är ju en trygghet och livslång nära kontakt.

Kanske behöver ni gå och prata med någon för att komma förbi det här? För du gör ju samma sak som honom nu, om du skulle vilja skiljas för att han inte vill ha fler barn? Förstår att det blev en käftsmäll och en kalldusch, men man måste ju få ändra åsikt i hur många barn man kan tänka sig.

Jag trodde alltid att jag skulle ha minst 3 barn. Har alltid varit väldigt barnkär

Men nu när vi har ett så är jag helt nöjd.

Även om ni pratat om barn tidigare så blev kanske livet som förälder inte som han trodde.

Jag hade en likadan kväll för lite mer än ett år sen. Men då handlade det om barn överhuvudtaget. Dessutom två veckor innan vi hade tid för att dra igång första ivf-försöket.

Det slutade i skilsmässa och jag ställer mig fortfarande frågan hur jag ska kunna lita på en man någonsin igen.

Jag beklagar er som delar mitt öde. Så sorgligt när man älskar varandra men inte får det att funka.

Mår så fruktansvärt dåligt. Jag älskar min man, men det krossar mig att han hellre väljer bort mig och vår familj än att utöka den med ett barn till.

Så tråkigt och vilket känslokaos för dig. Men om din man hellre skiljer sig än skaffar ett barn till, hur mycket älskar han dig då?

Hur har ni det annars? Eller är det här ett smidigt sätt för honom att säga att han vill skiljas?

Han lämnar ju beslutet åt dig.

Ja det är så jag känner och ser på det. Han påstår att det är jag som ?tvingar? honom att ta beslutet att hellre lämna. Han säger att han vill ha mig och vår familj, men inte ett till barn. Då lämnar han hellre.