• Anonym (Trött tjej)
    Äldre 12 Feb 07:20
    301 visningar
    6 svar
    6
    301

    Dödsångest på morgonen.

    Hej! Jag måste skriva av mig och hoppas det fina någon annan där ute med samma problem(tycker dock också synd om mig om du känner samma, men skönt o inte va ensam). Jag har förr aldrig haft ångest alls. Ingen söndagsångest eller så. Men sista året. Herregud. Började med att jag nästan fick panikatttacker på MÅNDAG morgon! Jajjemen, inte söndag utan Måndag morgon! Jag fick panik, vill inte leva, vet inte vad jag vill med mitt liv.

    Måndagsångesten har nu förvunnit. Har inte lika brutalt längre. Men det är som att den ångesten delar upp sig på varje morgon istället. Jag hatar det! Jag vill inte vakna. Jag får ångest över att jag inte får sova. Jag pluggar just nu till sjuksköterska, vet inte om de är det jag vill. Började nu i januari men vill hålla ut ett tag till. Vad ska jag göra?! Psykolog eller kurator fungerar inte. Hur gör du med samma problem? Jag hade velat vakna på morgonen och va tacksam. Men jag är svett och vill dö, svårt att ha andra tankar då. Nån med vänliga tips?

    (Jag är ingen bortskämd skitunge utan jobbar in mina pengar och värnar om andra).

    Med vänlig hälsning, trött tjej

  • Svar på tråden Dödsångest på morgonen.
  • Anonym (.....­....)
    Äldre 12 Feb 12:02
    #1

    Kanske har det att göra med att du egentligen inte vill bli sjuksköterska o så säger kroppen ifrån på detta sättet?! Men annars prata med vården om problemet, du kanske skulle få sömnmedicin eller nåt ångestdämpande.

  • Anonym (A)
    Äldre 12 Feb 13:57
    #2

    Sök hjälp på VC:

  • Äldre 12 Feb 14:25
    #3

    Vad trist, hoppas du får ordning på det.

    Jag känner igen vissa delar av det du beskriver. Jag vaknar också med olustiga känslor många mornar.. På nåt sätt rasar negativa tankar över mig precis när jag vaknat. Oftast värre när jag sover på främmande platser. Men det är inte så illa som "dödsångest", mera en deprimerad känsla som plockar fram negativa saker och rädslor inför livet. T.ex. rädsla för att jag själv eller någon anhörig ska råka illa ut, ekonomiska problem eller problem relaterade till min relation. Ofta kommer också en känsla av dödsångest, men inte riktigt i närheten av panik, mera bara som en olustig känsla inför åldrandet. Egentligen borde jag gå upp direkt för att få bort känslan - men det blir tvärtom, jag har istället svårt att gå upp eftersom känslorna tynger mig och jag blir nästan rädd för verkligheten som möter mig när jag går upp. Det är som att dom negativa känslorna tar över och dom bra känslorna inte släpps fram. När jag väl kommit igång brukar känslorna bli mera uppblandade med positiva känslor och nedtonade. Mina problem har inget med dålig sömn att göra, jag har en bra sömnkvalitet. 

    Tyvärr har jag inget tips till dig, förhoppningsvis blir det helt enkelt bättre med tiden och det är en mild depression du råkat ut för. Vill bara säga att jag har en viss förståelse för hur du fungerar. Själv har jag ingen större tro på att vården kan få ordning på ditt problem. Det finns mediciner, men jag tror bara att man ska använda dom i yttersta nödfall, det för med sig så mycket andra negativa effekter. 

  • Anonym (Trött tjej) Trådstartaren
    Äldre 12 Feb 17:36
    #4
    Anonym (.........) skrev 2019-02-12 12:02:17 följande:

    Kanske har det att göra med att du egentligen inte vill bli sjuksköterska o så säger kroppen ifrån på detta sättet?! Men annars prata med vården om problemet, du kanske skulle få sömnmedicin eller nåt ångestdämpande.


    Grejen att problemen började för ca 1 år och 3 månader och då pluggade jag inte utan jobbade. Haft två jobb sen dess och det hjälpte inte riktigt. Att plugga känns bra, att man är påväg någonstans än att jobba på ett ställe som inte riktigt ger än något annat än pengar... 
  • Anonym (Trött tjej) Trådstartaren
    Äldre 12 Feb 17:37
    #5
    Anonym (A) skrev 2019-02-12 13:57:59 följande:

    Sök hjälp på VC:


    tyvärr får man inte så mycket hjälp. fått utskrivet lergigan och det hjälper sådär...
  • Anonym (Trött tjej) Trådstartaren
    Äldre 12 Feb 17:40
    #6
    Anders 386 skrev 2019-02-12 14:25:32 följande:

    Vad trist, hoppas du får ordning på det.

    Jag känner igen vissa delar av det du beskriver. Jag vaknar också med olustiga känslor många mornar.. På nåt sätt rasar negativa tankar över mig precis när jag vaknat. Oftast värre när jag sover på främmande platser. Men det är inte så illa som "dödsångest", mera en deprimerad känsla som plockar fram negativa saker och rädslor inför livet. T.ex. rädsla för att jag själv eller någon anhörig ska råka illa ut, ekonomiska problem eller problem relaterade till min relation. Ofta kommer också en känsla av dödsångest, men inte riktigt i närheten av panik, mera bara som en olustig känsla inför åldrandet. Egentligen borde jag gå upp direkt för att få bort känslan - men det blir tvärtom, jag har istället svårt att gå upp eftersom känslorna tynger mig och jag blir nästan rädd för verkligheten som möter mig när jag går upp. Det är som att dom negativa känslorna tar över och dom bra känslorna inte släpps fram. När jag väl kommit igång brukar känslorna bli mera uppblandade med positiva känslor och nedtonade. Mina problem har inget med dålig sömn att göra, jag har en bra sömnkvalitet. 

    Tyvärr har jag inget tips till dig, förhoppningsvis blir det helt enkelt bättre med tiden och det är en mild depression du råkat ut för. Vill bara säga att jag har en viss förståelse för hur du fungerar. Själv har jag ingen större tro på att vården kan få ordning på ditt problem. Det finns mediciner, men jag tror bara att man ska använda dom i yttersta nödfall, det för med sig så mycket andra negativa effekter. 


    woow! du förklarade verkligen detta bra. Så du känner, känner jag vissa dagar, när de är lite "mildare". Man måste komma igång för att bli av med det på ett sätt. och man tyngs verkligen ner i känslan. 
    Fick utskrivet lergigan för ett X antal år som jag kan ta om det blir för illa med ångesten. Men tycker väll inte riktigt att det är sådär jättebra...
Svar på tråden Dödsångest på morgonen.