• Anonym (Lipsi­ll)
    Äldre 12 Feb 14:51
    513 visningar
    19 svar
    19
    513

    Hur lätt har ni till gråten?

    Undrar hur lätt andra har för att börja gråta?

    Jag själv är en lipsill som har så lätt att börja tjuta för minsta lilla så det är direkt pinsamt och skämmigt. Skulle verkliga vilja kunna hålla masken bättte. Hur lätt har ni för att börja lipa?

  • Svar på tråden Hur lätt har ni till gråten?
  • Äldre 12 Feb 14:54
    #1

    I vanliga fall så gråter jag väl inte lättare än andra, men nu som gravid så bölar jag för allt och inget. :)


    M 2010 | B 2017 | A 2019
  • Elin P
    Äldre 12 Feb 15:28
    #2

    När jag är riktigt trött och inte fått sova flera nätter i rad kan jag ta till gråten lättare. Har gråtit några gånger av den orsaken senaste åren sen barnen föddes. Har också haft en del väldigt tuffa dagar med barnen emellanåt, ett av mina barn har NPF och det kan bli tungt om man är ensam vuxen hemma, man räcker inte till. Ofta i kombination med att man är trött och sjuk själv, då har det runnit över några gånger. Annars om jag är utsövd och frisk så brukar jag inte gråta så lätt.

  • Elin P
    Äldre 12 Feb 15:29
    #3

    Grät också på jobbet för några månader sedan då vi hade en konflikt på arbetsplatsen som var väldigt jobbig. Men det är nog enda gången jag gråtit på jobbet.

  • Äldre 12 Feb 15:36
    #4

    Jag har rätt så nära till gråt, det är så jag hanterar mycket känslor helt enkelt


    Through the darkness of future's past, the magician longs to see. One chants out between two worlds... Fire... walk with me!
  • Anonym (sanna­)
    Äldre 12 Feb 16:29
    #5

    Jag gråter praktiskt taget aldrig, har svårt för framförallt tjejer som gråter för minsta lilla.

    Sist grät jag för 6 år sedan då min dotter föddes men andades inte, efter 20 min kom läkaren in och sa att dom fått igång henne och allt såg under omständigheterna bra ut. Glädje och lättnads tårar med andra ord.

  • Anonym (C)
    Äldre 12 Feb 18:38
    #6
    Lilyje skrev 2019-02-12 14:54:42 följande:

    I vanliga fall så gråter jag väl inte lättare än andra, men nu som gravid så bölar jag för allt och inget. :)


    Haha, kommer ihåg det där. Jag bölade ständigt när jag var gravid. När jag upptäckte att jag glömt mjöl när jag handlade, när jag missade bussen, när jag kissade på mig hos BM innan ett ultraljud, när det var det minsta sorgligt på tv, när mannen köpte kuddar i fel färg....

    Men annars gråter jag sällan.
  • Anonym (Arggr­åter)
    Äldre 12 Feb 18:43
    #7
    Anonym (Lipsill) skrev 2019-02-12 14:51:11 följande:

    Undrar hur lätt andra har för att börja gråta?

    Jag själv är en lipsill som har så lätt att börja tjuta för minsta lilla så det är direkt pinsamt och skämmigt. Skulle verkliga vilja kunna hålla masken bättte. Hur lätt har ni för att börja lipa?


    Jag gråter inte för att jag är ledsen... Men blir jag det minsta lilla arg så börjar jag böla. Och då tror alla att man är ledsen och skall klappa en på axeln och den man är arg på ser sig som vinnare utan att ens bry sig om mina argument... jag bara gråter ändå. 


    Man ses som svag och som om man inte kan stå för sig själv. Det är väldigt frustrerande men jag kan inte göra något åt det. Blir arg så jag skakar....och så börjar jag böla...

  • Anonym (A)
    Äldre 12 Feb 19:05
    #8

    Relativt lätt.

  • Äldre 12 Feb 21:22
    #9

    Gråter mest hela tiden haha

    Har väldigt lätt till gråt, så fort det blir starka känslor så kommer tårarna sprutande

  • Anonym (Beror på)
    Äldre 12 Feb 21:25
    #10

    Jag har långe haft väldigt lätt att börja gråta, hände för minsta lilla grej. Ganska jobbigt faktiskt. En läkare propsade på att jag skulle ta antidepressiva... Så nu gråter jag i princip aldrig. Riktigt skönt faktiskt :)

  • Anonym (:/)
    Äldre 12 Feb 21:26
    #11

    Jag har svårt för att gråta. Dysfunktionell uppväxt, där jag antingen blev ignorerad eller retad när jag grät, och därför slutade jag gråta. 

    Avundas er som har lätt för att gråta, ni har antagligen inte haft samma uppväxt som jag, något som måste vara otroligt skönt.

  • agaton­_sax
    Äldre 12 Feb 21:33
    #12

    Jag har bara gråtit en enda gång i mitt vuxna liv och är medelålders, när jag tänker efter så kommer jag inte ihåg sist jag grät som barn i heller.

    Önskade att jag hade lättare för att gråta eftersom det är en bra ventil för känslor, jag är väl tyvärr som många andra gubbar i min ålder som bara biter ihop i stället för att faktiskt visa vad man känner.

  • Anonym (för lätt)
    Äldre 12 Feb 21:46
    #13

    Jag gråter hela tiden sedan jag gick i 4an ungefär. Allt gråter jag av. Se/läsa/höra något sorgligt, något roligt, något gulligt, stå i centrum för någons uppmärksamhet, vara arg, vara glad, vara frustrerad, vara förbannad, när någon försöker köra över mig, när någon hjälper mig, när någon talar om för mig hur jag mår, när någon talar om för mig hur jag borde leva och göra, allt, allt, allt. 

    Det är faktiskt inte så jävla roligt. Nu gråter jag för det här också.

    Jag hade en ganska dysfunktionell uppväxt med våld och psykisk misshandel och att låsa in sig på toan och gråta var det enda sättet man fick vara ifred och den enda känsloyttring som respekterades fast på ett hycklande sätt. "Ska du gråta nu också, jaja, du tål ingenting du. Lipa på bara så blir det säkert bra."

  • Anonym (:/)
    Äldre 12 Feb 21:52
    #14
    Anonym (för lätt) skrev 2019-02-12 21:46:01 följande:

    Jag gråter hela tiden sedan jag gick i 4an ungefär. Allt gråter jag av. Se/läsa/höra något sorgligt, något roligt, något gulligt, stå i centrum för någons uppmärksamhet, vara arg, vara glad, vara frustrerad, vara förbannad, när någon försöker köra över mig, när någon hjälper mig, när någon talar om för mig hur jag mår, när någon talar om för mig hur jag borde leva och göra, allt, allt, allt. 

    Det är faktiskt inte så jävla roligt. Nu gråter jag för det här också.

    Jag hade en ganska dysfunktionell uppväxt med våld och psykisk misshandel och att låsa in sig på toan och gråta var det enda sättet man fick vara ifred och den enda känsloyttring som respekterades fast på ett hycklande sätt. "Ska du gråta nu också, jaja, du tål ingenting du. Lipa på bara så blir det säkert bra."


    Vad olika det kan vara. Jag har också haft en dysfunktionell barndom. Jag stängde av känslorna och du började gråta. 

    Att folk talar om för dig hur du mår och hur du borde leva är oacceptabelt. 
  • Anonym (Mommi­e)
    Äldre 12 Feb 22:34
    #15

    Gråter lätt, det blev så efter att barnen kom. Gråter inte bara för sorgliga saker utan kan gråta för att något är fint eller vackert också.


    Anonym (sanna) skrev 2019-02-12 16:29:56 följande:

    har svårt för framförallt tjejer som gråter för minsta lilla.



    Det är inte svagt att gråta.
  • Äldre 12 Feb 22:38
    #16

    Känner igen det här så väl. :(

    Det blir som att kroppen och hjärnan lär sig att reagera så på alla känslor, det är otroligt frustrerande och nedbrytande.

    Jag håller själv på att läka och önskar dig det också. <3


    Anonym (för lätt) skrev 2019-02-12 21:46:01 följande:

    Jag gråter hela tiden sedan jag gick i 4an ungefär. Allt gråter jag av. Se/läsa/höra något sorgligt, något roligt, något gulligt, stå i centrum för någons uppmärksamhet, vara arg, vara glad, vara frustrerad, vara förbannad, när någon försöker köra över mig, när någon hjälper mig, när någon talar om för mig hur jag mår, när någon talar om för mig hur jag borde leva och göra, allt, allt, allt. 

    Det är faktiskt inte så jävla roligt. Nu gråter jag för det här också.

    Jag hade en ganska dysfunktionell uppväxt med våld och psykisk misshandel och att låsa in sig på toan och gråta var det enda sättet man fick vara ifred och den enda känsloyttring som respekterades fast på ett hycklande sätt. "Ska du gråta nu också, jaja, du tål ingenting du. Lipa på bara så blir det säkert bra."


  • Anonym (M)
    Äldre 13 Feb 17:56
    #17
    Anonym (:/) skrev 2019-02-12 21:26:49 följande:

    Jag har svårt för att gråta. Dysfunktionell uppväxt, där jag antingen blev ignorerad eller retad när jag grät, och därför slutade jag gråta. 

    Avundas er som har lätt för att gråta, ni har antagligen inte haft samma uppväxt som jag, något som måste vara otroligt skönt.


    Har också haft en extremt svår uppväxt. Har onte kunnat gråta, alls, fram tilö för fem år sedan. Blev då utsatt för saker som var lika de i min uppväxt vilket drog upp allt. Har gråtit nästan dagligen sedan dess. Har också börjat få problem med hjärtat sefan grätattackerna börjat.

    Finns en anledning till att känslorna kapslas in och man bör ha respekt för att det kan vara svårt att hantera dem om väggarna rasar.

    Ha det fint.
  • Äldre 13 Feb 18:04
    #18

    Jag gråter alldeles för lätt, inte när jag slår mig men när jag tänker för mycket och tänker mig in i hur barn eller djur mår dåligt och sånt. Jag gråter när anspänning släpper också, då är det skönt att gråta.

  • Anonym (:/)
    Äldre 13 Feb 23:01
    #19
    Anonym (M) skrev 2019-02-13 17:56:08 följande:

    Har också haft en extremt svår uppväxt. Har onte kunnat gråta, alls, fram tilö för fem år sedan. Blev då utsatt för saker som var lika de i min uppväxt vilket drog upp allt. Har gråtit nästan dagligen sedan dess. Har också börjat få problem med hjärtat sefan grätattackerna börjat.

    Finns en anledning till att känslorna kapslas in och man bör ha respekt för att det kan vara svårt att hantera dem om väggarna rasar.

    Ha det fint.


    Fy vad hemskt för dig att gå igenom dessa smärtsamma händelserna igen. Får du hjälp?
Svar på tråden Hur lätt har ni till gråten?