Uppstart IVF våren 2019

Jag hoppar också in i tråden (trodde aldrig jag skulle få möjlighet till det). Jag och sambon har en otroligt lång resa bakom oss. Vi blev tillsammans 2010. 2012 började jag fundera på varför jag aldrig blev gravid (har aldrig använt preventivmedel). Först 2014 gick vi igenom en ordentlig utredning, där vi fick chockbeskedet att min sambo saknade rörliga spermier och att de även var få till antalet. 2015 fick vi komma till en IVF-mottagning, men innan uppstart fick min sambo ett maniskt skov, och efter det var vi inte välkomna tillbaka. Nu i vår sökte vi istället privat. Vi fick veta att våra chanser att lyckas var små pga spermakvaliten. Vi fick därför rådet att bara köpa ett försök.

Igår var jag på äggutplock som resulterade i 11 ägg. Idag fick vi chockbeskedet, hela 6 ägg är befruktade! Spermakvaliten var fortfarande onormal, men såg ändå bättre ut (min sambo slutade röka vid nyår, tänker att det kan vara förklaringen). Äggen kommer nu växa i 5 dagar istället för 2. Äntligen vågar jag hoppas lite.

Vilken resa! Tufft för er. Varför fick ni ingen hjälp med IVF via landstinget? Får man inte ha någon psykisk sjukdom? Låter i så fall galet. Kan väl förstå om det kanske inte funkar när din kille var som mest manisk, men efteråt?!

MEN vad häftigt att ni nu kommit så långt! Önskar er all lycka!

Landstinget tyckte inte det hade varit stabilt tillräckligt länge när vi tog ny kontakt 2017. Sen kändes allt bara som ett enda stort övergrepp när de var inne och läste sambons psykiatrijournal och ville ha kontakt med hans behandlade läkare. Jag försökte få till att vi gärna träffade en av landstingets kuratorer som kunde bedöma vår lämplighet att bli föräldrar, men icke. Så vi hade väl helt enkelt bara väldigt otur.

Det tog emot att söka privat, men nu är jag glad att vi är där vi är.

Nu har vi varit på första besöket på Livio och allt såg bra ut på mig. Min man hade nedsatta spermier både antalet och antalet rörliga var sämre än normalt. 20 miljoner är ju det optimala för att kunna befrukta ett ägg och min man hade 4,6 miljoner och 0,4 i antalet rörliga. 1,6 tror jag är det normala.

Han ska få äta vitaminer nu i några månader och göra om testet efter det, om det inte blivit så bra som det ska bli så blir det IVF för oss också.

Vi fick en med kort-varsel-tid idag på fertilitetsenheten för samtal och provtagning inför IVF! Äntligen! Så till veckan börjar resan med sprutor och allt. Känns verkligen nervöst. Hoppas så innerligt att allt ska gå bra.

Men wooow!!! Så kul!!!! Vilket protokoll? Vilka läkemedel??

Jag fick reda på att min remiss inte gicl iväg den 6e..... va fan! Så nu hoppas jag att det vi kompletterade med igår gjorde så den gick iväg då iallafall....

Håller verkligen tummarna att det ökar på sig!! Röker han?

Ja, det känns häftigt! Det konstiga är att jag inte är lika glad som jag borde vara, eller snarare trodde att jag skulle vara. Nu är känslan liksom att det här är sista utvägen och tänk om det inte går! Men men, jag måste försöka tänka positivt nu!

Vi kör det korta protokollen, Bemfola 150 och Fyremadel heter sprutorna.

Vilken skit att remissen inte gick iväg!! Hoppas ni också kan få en akuttid!

Tack! ja vattenpipa har han rökt men har nu slutat för ca 1 vecka sen så hoppas att det sätter fart på simmarna, vill helst slippa genomgå en IVF pga mitt hjärtfel.

Nån som vet om det finns en mildare variant av IVF? vill helst undvika att samla på mig en massa vätska under hormonbehandlingen.

Det här har känts som en otroligt lång vecka. Kunde knappt sova mellan söndag och måndag pga äggutplock. Jag hade förberett mig på att det skulle göra ont, men antagligen tog morfinet väldigt bra på mig för jag kände bara stickningar i början. Dagen efter grät jag av glädje över att hela 6 ägg var befruktade. Sen läste jag nog för mycket i olika trådar här på Familjeliv, då jag ii natt också har legat vaken av oro.

Sen kom vi till IVF-mottagningen och satt i väntrummet och höll tummarna för att i alla fall ett ägg skulle vara befruktat. Så kom läkaren in med ett papper där jag såg siffrorna ?6? och ?1?. Så jag tänkte ?jaha, 6 befruktade, skönt att i alla fall ett överlevde för insättning?. Men istället säger läkaren idag ska de sätta i ett jättefint embryo, ett lika fint ligger i frysen och de andra fyra bestämmer de hur de ska göra med imorgon. Redan där började tårarna rinna. Sen att få se ägget föras tillbaka var en helt otroligt upplevelse.

Jag känner mig samtidigt väldigt naiv, tacksam och glad, även om jag och sambon drömt om det här i flera år, är det ändå vårt första försök. Jag hade verkligen förberett mig på det absolut värsta och så har vi än så länge bara fått positiva besked. Nu ska jag försöka att hålla oron borta i de drygt 2 veckorna innan testdagens.