• Äldre 20 Feb 14:21
    2897 visningar
    14 svar
    14
    2897

    Ni som inte blivit gravida och sökt hjälp, berätta var ni började och hur det gått

    Jag och min sambo har försökt få till en graviditet ett tag nu. Jag börjar undra om det är dags för någon typ av kontroll eller liknande då det gått över ett år. Men jag vet inte var jag ska vända mig eller vad jag kan begära. Jag måste kontakta gyn via 1177s hemsida i min kommun och man kan klicka i "ofrivilligt barnlöshet" men undrar om man verkligen ska gå den vägen först? Hur gjorde ni? Jag skulle önska ett besök och en typ kontrollbesiktning (skratt) men jag vet inte hur det funkar och det gör mig nervös och får mig att dra ut på det. Är rädd att inte bli tagen på allvar riktigt... 

    Jag har använt NC hela tiden och min cykel är oregelbunden vissa perioder och haft tre gånger utan ÄL enligt den på 12 månader. Är 32 år så jag börjar få lite småpanik över det också då jag har hört att väntetiden är lång om man ska behöva IVF. Vi kör inga ÄL-stickor för det får mig att bli stressad så hellre varannan till var tredje dag med mys under större delen av min cykel. Jag har ett BMI på 36 idag vilket gör mig också rädd att dom bara kommer vifta av och säga åt mig att banta utan att hjälpa mig. Jag mår bra och är frisk i övrigt och varit lite överviktig hela livet och har svårt att gå ner i vikt. 

    Någon mer som är lika förvirrade eller några som har tagit hjälp och kan berätta vad man vanligtvis börjar med om man får någon medicin osv samt vilka krav och frågor jag kan ställa... Berätta gärna er historia! kram

  • Svar på tråden Ni som inte blivit gravida och sökt hjälp, berätta var ni började och hur det gått
  • Äldre 21 Feb 23:42
    #1
    Majsan1177 skrev 2019-02-20 14:21:47 följande:

    Jag och min sambo har försökt få till en graviditet ett tag nu. Jag börjar undra om det är dags för någon typ av kontroll eller liknande då det gått över ett år. Men jag vet inte var jag ska vända mig eller vad jag kan begära. Jag måste kontakta gyn via 1177s hemsida i min kommun och man kan klicka i "ofrivilligt barnlöshet" men undrar om man verkligen ska gå den vägen först? Hur gjorde ni? Jag skulle önska ett besök och en typ kontrollbesiktning (skratt) men jag vet inte hur det funkar och det gör mig nervös och får mig att dra ut på det. Är rädd att inte bli tagen på allvar riktigt... 

    Jag har använt NC hela tiden och min cykel är oregelbunden vissa perioder och haft tre gånger utan ÄL enligt den på 12 månader. Är 32 år så jag börjar få lite småpanik över det också då jag har hört att väntetiden är lång om man ska behöva IVF. Vi kör inga ÄL-stickor för det får mig att bli stressad så hellre varannan till var tredje dag med mys under större delen av min cykel. Jag har ett BMI på 36 idag vilket gör mig också rädd att dom bara kommer vifta av och säga åt mig att banta utan att hjälpa mig. Jag mår bra och är frisk i övrigt och varit lite överviktig hela livet och har svårt att gå ner i vikt. 

    Någon mer som är lika förvirrade eller några som har tagit hjälp och kan berätta vad man vanligtvis börjar med om man får någon medicin osv samt vilka krav och frågor jag kan ställa... Berätta gärna er historia! kram


    Jag och maken gjorde en fertilitets utredning gick via gyn. Vi hade haft 2 missfall och sen försökt i 6 månader utan resultat. Hade en annan omständighet som gjorde att vi kunde få komma på fertilitetsutredning trotts att det bara gått 6 månader. Du kommer få lämna blodprov och göra vul. Beroende på kanske det blir nått mer men vet ej. Din sambo får troligtvis lämna sperma prov. Den väg du började gå är den rätta.

    Har använt clearblue fertilitets monitor i 3 år över 3 graviditeter. Har haft 1 tillfälle på 3 månader utan ägglossning. Har du långa perioder utan kommer dom testa medicinering på dig som har fungerat för många (för effektiv för mig).

    Jag är själv nu gravid i vecka 25. 34år och väger ca 100kg. Det därmed bmi ska man ta med en nypa salt då den inte är speciellt bra på att ta hänsyn till hur mycket muskler du har. Har du en kort men krallig kropp så måste man ha en bmi skalla som ser annorlunda ut en en som är väldigt lång och smal. Samma sak kan inte en kines använda samma bmi skala som en skandinav då vi har så olika kropps sammansättning.
  • Äldre 21 Feb 23:44
    #2

    Gjorde fertilitets utredningen efter första och innan andra missfallet.

  • C19
    Äldre 22 Feb 15:11
    #3

    Hej,

    Vi har försökt i 1,5 år och sökte utredningshjälp i september. Vilken jävla skit! De tar knappt några prover eller liknande. Jag frågade om hormoner, stress mm men de bara viftade bort mig. Fick idag veta att de inte ens kollar prolaktinet vilket har väldigt mycket att göra med infertilitet. De tog heller inte LH eller FSH. Enligt mig helt värdelöst och gav precis ingenting då det verkar som om de enbart vill få in en i IVF snurran och tjäna pengar. Att IVF ökar lika mycket som förlossningsdepressioner borde sjukvården fundera över. Kan det vara så att sättet vi lever och äter på skapar hormonell obalans vilket gör att kroppen inte orkar vara gravid? Man tvingar sedan kroppen igenom en graviditet fanns den egentligen inte orkar och hormonerna spelar ännu mer allan.

    Vad vi har gjort var att välja den naturliga vägen. Vi lade om vår kost till AIP och paleo för att få ner inflammation. Vi minskade på alkohol drastiskt. Slutade med all form av tobak. Vi lyssnade på alla hormonavsnitt som finns på poddar. Däribland Jenny Koos. Kan varmt rekommendera att lyssna på henne. Vi började ta ?vanliga? kosttillskott. Vi gjorde egna tester på Werlabs mm.

    Vi sänkte stress. Vi läste på MÄNGDER av studier.

    I senaste cykeln lade jag även till theracough hostmedicin då jag läst om att det ska hjälpa till med slemhinnor. Oj oj oj vilken skillnad! Och... det visade sig att jag blev gravid efter 1,5 års jävla slit och precis noll hjälp av sjukvården. På första hostmedicinförsöket...

    Först och främst, har du koll på din menscykel? Har du fruktsamt cervixsekret som du enkelt kan urskilja? Börja där och lägg om kost mm. Gör en livsstilsförändring om ni inte redan gjort det. Vad ni kan använda fertilitetsutredningen till är att kolla mannens spermier. Visar det sig dåligt så är omläggning av livsstil det som hjälper.

    Mitt cervixsekret hade av stress försvunnit, theracough löste detta. Detta är enligt mig själv lite fusk då det ska finnas där om jag är i balans men parallellt så fortsätter vi att jobba på kost och livsstil för att slutligen komma i hormonell balans. Och med en liten liten bebis i magen. All lycka! Vet precis hur kämpigt det är.

  • Äldre 23 Feb 16:55
    #4
    C19 skrev 2019-02-22 15:11:50 följande:

    Hej,

    Vi har försökt i 1,5 år och sökte utredningshjälp i september. Vilken jävla skit! De tar knappt några prover eller liknande. Jag frågade om hormoner, stress mm men de bara viftade bort mig. Fick idag veta att de inte ens kollar prolaktinet vilket har väldigt mycket att göra med infertilitet. De tog heller inte LH eller FSH. Enligt mig helt värdelöst och gav precis ingenting då det verkar som om de enbart vill få in en i IVF snurran och tjäna pengar. Att IVF ökar lika mycket som förlossningsdepressioner borde sjukvården fundera över. Kan det vara så att sättet vi lever och äter på skapar hormonell obalans vilket gör att kroppen inte orkar vara gravid? Man tvingar sedan kroppen igenom en graviditet fanns den egentligen inte orkar och hormonerna spelar ännu mer allan.

    Vad vi har gjort var att välja den naturliga vägen. Vi lade om vår kost till AIP och paleo för att få ner inflammation. Vi minskade på alkohol drastiskt. Slutade med all form av tobak. Vi lyssnade på alla hormonavsnitt som finns på poddar. Däribland Jenny Koos. Kan varmt rekommendera att lyssna på henne. Vi började ta ?vanliga? kosttillskott. Vi gjorde egna tester på Werlabs mm.

    Vi sänkte stress. Vi läste på MÄNGDER av studier.

    I senaste cykeln lade jag även till theracough hostmedicin då jag läst om att det ska hjälpa till med slemhinnor. Oj oj oj vilken skillnad! Och... det visade sig att jag blev gravid efter 1,5 års jävla slit och precis noll hjälp av sjukvården. På första hostmedicinförsöket...

    Först och främst, har du koll på din menscykel? Har du fruktsamt cervixsekret som du enkelt kan urskilja? Börja där och lägg om kost mm. Gör en livsstilsförändring om ni inte redan gjort det. Vad ni kan använda fertilitetsutredningen till är att kolla mannens spermier. Visar det sig dåligt så är omläggning av livsstil det som hjälper.

    Mitt cervixsekret hade av stress försvunnit, theracough löste detta. Detta är enligt mig själv lite fusk då det ska finnas där om jag är i balans men parallellt så fortsätter vi att jobba på kost och livsstil för att slutligen komma i hormonell balans. Och med en liten liten bebis i magen. All lycka! Vet precis hur kämpigt det är.


    Tack för ditt svar. Jag ringde gyn och dom sa åt mig att dom inte gör någon kontroll alls innan jag når BMI max 30. . Jag fick en käftsmäll i ansiket kändes det som. Även om det skulle vara min man det beror på så gör dom ändå inget, inte ens kontrollerar honom innan jag nått BMIgränsen. För mig är det 17 kilo dit. Jag har alltid varit lite överviktig, aldrig varit sjuk och mår vad jag vet bra. Känns som en omöjlighet att gå ner så mycket då min kropp är "van" det här och jag är nöjd med mig själv. Men ja jag förstår också dom, kostomläggning och viktminskning är bevisat lösa många problem om man vill bli gravid.

    Hur tog du hostmedicinen? Genom hela cykeln tills du plussade eller? Paelo vet jag ungefär vad det är men det andra du nämnde?AIP? Vad är det? Jag har lagt om kosten till Gi/lchf-inspirerat då jag inte längre äter pasta, ris, potatis och främst bröd. Havregrynsgröt tex kan jag äta då och då och är inte helt strikt. Men det behövs en riktig onställning om jag ska gå ner så mycket så jag är bekymrad vad jag ska ta mig till utan att det ska vara skadligt för kroppen eller sätta igång aneroxiatankar som jag hade i yngre år... 

    Har du några tips för mannen? Kosttillskott osv?
  • Wed 10 Apr 2019 01:10
    #5

    Suck. Eller tack. Men suck. Du ställde den fråga som jag själv funderat på och det bekräftade min misstanke - att det inte går att söka hjälp om man har (stor) övervikt.. Då är det där fokus måste ligga i första hand, viktminskning utav bara helvete.. Shit :( 
    Jag är ännu längre ifrån bmi 30.. imorgon har vi försökt i ett år.. men men. en sak i taget då.

  • Anonym (Längt­ar...)
    Mon 22 Apr 2019 21:15
    #6

    Jag har inget lyckligt slut än på vår resa men mitt landsting har också bmi 30 som gräns för att börja utredning. Efter det gått ett år med total kaos med cykeln. Fick jag tips från nån enhetschef på kvinnokliniken att söka mig privat och att det inte var nått att vänta på.

    Det har kostat oss ca 5000 kr och jag har fått börja med letrozol och sambon är testad och frisk. Nu hoppas jag det här ska räka men det har gett mig tid att att jobba med vikten och har "bara" kvar 10 kg till bmi 30 så hoppas jag ska hinna ner dit utifall man skulle behöva IVF.

    Så mitt tips är att börja privat. Det kan vara väntetid där också så lite vikt hinner kanske försvinna.

  • Anonym (Priva­t)
    Sat 27 Apr 2019 13:22
    #7

    Sök på privata kliniker i eran stad. De flesta har samma priser som landsting och högkostnadskort. Hade jag gått till landsting så hade jag inte känt att de tar mig på allvar riktigt. Tog privat och de hjälpte. Självklart är alla inte lika bra så läs på om de i första hand.

  • Sun 28 Apr 2019 09:12
    #8

    I vårt fall berodde barnlösheten på manlig faktor och jag är nu gravid via ivf.

    Jag vet inte om det är olika från landsting till landsting men vi gjorde en fertilitetsutredning, tog rejält med prover, maken fick lämna nytt prov efter 3 månader och sedan fick vi remiss till ivf. Har tagit flera år allt som allt så se till att hamna rätt från start så att du int3 tappar ännu mer tid.

    Sedan ska man vara försiktig med allt som är kosttillskott typ rosenrot osv. Risken är att du förstör för dig i stället. Jag lyckades bli av med min ägglossning efter ett tag - om det berodde på stress eller allt jag stoppade i mig vet jag inte.

    Stort lycka till i alla fall!

  • Sun 28 Apr 2019 10:28
    #9

    Efter det obligatoriska teståret så skrev jag en egenremiss till kvinnokliniken på sahlgrenska som har hand om fertilitetsutredningar där jag bor. Efter tre månader fick vi ett första möte där vi pratade lite livsstil och menscykeln m.m. Samt tog en hög med blodprover och sambon fick ordna spermaprov. Nästa möte blev två månader senare då gjordes vul och äggledarspolning på mig samt att vi fick svar på proverna. Eftersom de inte såg något direkt fel på nån av oss blev det remiss till IVF. Cirka 5 månader senare blev vi kallade till IVF start. Fick gynundersökning samt diskussion om hur vi skulle ordna allt. Fick plus i slutet av det året.

    Jag personligen tycker att sjukvården borde se stress betydelse för både mannen och kvinnan, fokus låg nästan helt på mig som kvinna. Sådant jag gjort själv var att gå och göra en hårmineralanalys och få koll på hormonbalansen i kroppen och utifrån det äta kosttillskott och tänka på kosten generellt. Kan även tillägga att jag har bmi på strax under 30 men det var inget som lades något fokus på i utredningen och som enligt läkaren hade jättepåverkan på fertiliteten även om det inte skada att gå ner lite.

    Om jag var du skulle jag skriva en egenremiss och lämna ute viktfaktorn under väntetiden till första mötet anstränga mig med kost och motion. Verkar som du redan är på god väg med kosten. :)

  • Anonym (Oförk­larlig­tUtan)
    Mon 6 May 2019 15:46
    #10

    Hej! Vi sökte hjälp exakt efter 1 år. Avbröt utredning pga ett plus som blev ett missfall efter ca 1.5års försök. Fortsatte sedan utredningen, de hittade ingenting (har heller inte medicinerat något utan får positiva ägglossningstester o har hyfsat regelbunden mens). Dvs inga kända problem på detta område..

    Fick rätt snabbt gå vidare till ivf och vi inväntar nu vår första testdag för att se om den fäst. Fint antal ägg och flera frysta så även under ivf har vi inget synligt "krångel".

    Hoppas det går bra med viktnedgången så du får hjälp. Kosttillskott tycker jag ni kan skippa tills utredningen visar annat, kan bli pengar i onödan. Men om det får er att må bättre under väntetiden så kan ni ju pröva. För män är det väl zink i kombo med nåt som är bra.

  • Mon 13 May 2019 17:15
    #11

    Jag och min sambo har fått vår första tid för fertilitetsutredning imorgon och jag är så orolig. Tänkte se mig omkring om någon här just nu befinner sig i liknande situation som kan berätta lite mer om vad man kan förvänta sig..

    Tack på förhand <3

  • Anonym (Oförk­larlig­tUtan)
    Tue 14 May 2019 11:38
    #12
    Asplövet18 skrev 2019-05-13 17:15:54 följande:

    Jag och min sambo har fått vår första tid för fertilitetsutredning imorgon och jag är så orolig. Tänkte se mig omkring om någon här just nu befinner sig i liknande situation som kan berätta lite mer om vad man kan förvänta sig..

    Tack på förhand <3


    Hej hoppas det gick bra idag. Mest troligt får du ta blodprovet först för o se om något hormon verkar avvika och sedan kanske spolning äggledare. Tyckte det var skönt att få veta om det fanns ett fel eller inte men samtidigt är de ju lite läskigt att ta den privata sängkammarfrågan ut i ljuset och blanda in andra. I vårt fall kollade de sambons spermaprov sist. Tog ganska länge o vänta på tiderna i vårt län men när utredningen var klar utan hittade fel så gick det fort till ivf på Livio.

    Har precis plussat efter vår första ivf så ber till Gud att den stannar kvar där inne!
  • Tue 14 May 2019 15:47
    #13

    Hej,

    Tack det gick bra idag. Det kändes fantastiskt att vara igång och barnmorskan var så fin i sitt bemötande tyckte vi. Tyvärr kommer vi inte få hjälp förrän efter sommaren iom att få läkare är på plats under semestertiden. Vi får reda på provsvar den 18/6 så vi får hoppas att det inte är några grava fel.

    Åhhh grattis till plusset <3 håller tummarna att det håller i!!

  • Anonym (Oförk­larlig­tUtan)
    Tue 14 May 2019 15:57
    #14
    Asplövet18 skrev 2019-05-14 15:47:11 följande:

    Hej,

    Tack det gick bra idag. Det kändes fantastiskt att vara igång och barnmorskan var så fin i sitt bemötande tyckte vi. Tyvärr kommer vi inte få hjälp förrän efter sommaren iom att få läkare är på plats under semestertiden. Vi får reda på provsvar den 18/6 så vi får hoppas att det inte är några grava fel.

    Åhhh grattis till plusset <3 håller tummarna att det håller i!!


    Ja det är ju den där jäkla väntetiden och såklart prickar man ju alltid sommar eller julledighet. Tur att ivfklinikerna har stängt kortare tid än "vanliga" vården ofta..

    Bara vänta och hoppas på det bästa (vad det nu är) då :)
Svar på tråden Ni som inte blivit gravida och sökt hjälp, berätta var ni började och hur det gått