• Kitty1­234
    Äldre 14 Mar 16:30
    752 visningar
    8 svar
    8
    752

    Kusinen avundsjuk på min bebis

    Hej, jag väntar mitt första barn. Mina föräldrar har bara ett gemensamt barnbarn sedan tidigare och hon har därför behandlats som släktens lilla prinsessa. Hon är ensambarn och van att få all uppmärksamhet. Hon fyller åtta i sommar, men pratar gärna bebisspråk för att få uppmärksamhet /bekräftelse. Hennes mamma brukar uppmuntra beteendet och vill nog gärna att hon ska fortsätta vara bebis. De har försökt skaffa ett till barn utan att lyckas. Min mamma låter gärna sitt enda barnbarn få sin vilja fram och löser alla konflikter med eftergifter, godis etc.

    När jag skulle vara barnvakt åt flickan berättade jag att jag har en bebis i magen och visade en bild på ultraljudet. "har du en bebis!" utbrast hon förförat och vände sedan på klacken med armarna i kors och ett tydligt "hmmph!". Dagen efter när jag var själv med henne ställde hon dock nyfikna frågor kring barnet och konstaterade att hon kommer att vara mycket större än mitt barn (något jag varit rädd att hon ska förneka).

    Jag är orolig för hur familjesituationen ska bli när min bebis kommer. Jag vill ju inte att mitt barn ska få mindre kärlek och uppmärksamhet av mormor och morfar bara för att han inte är deras första barnbarn. Jag är också orolig för hur kusinen ska reagera när hon inte är centrum i universum längre. Bara en sån sak som att hon inte får sitta mitt på kortsidan av bordet hos sin farmor och farfar för där ska det stå en barnstol. När en bebis kommer måste ju alla anpassa sig efter den så att det ska fungera. Jag är rädd att vi ska bli förpassade till ett hörn för att inte såra prinsessans känslor eller att hon ska ställa till scener för att stjäla tillbaka uppmärksamheten eller rent av vara dum mot min bebis. Hur ska jag förbereda oss alla på förändringen?

  • Svar på tråden Kusinen avundsjuk på min bebis
  • Äldre 14 Mar 16:43
    #1

    Nu vet jag inte hur det är med kusiner. Men jag och min sambo har en 10 månader gammal dotter och han har en son sen tidigare, som inte har några andra syskon på mammans sida. Han har alltså varit van att få all uppmärksamhet på mammans sida och fick även det från oss innan vi fick hans lillasyster.
    Det har varit mycket avundsjuka... Fortfarande. 
    Varje framsteg hon gjorde så skulle han visa att han minsann redan kunde det och vi fick ju förklara att det var normalt att han t.ex kunde krypa för han är ju faktiskt 4,5 år... Hon får inte låna leksaker (men han ska gärna ta hennes även om dom är till för bebisar), så fort hon är i pappas famn så ska han dit också, han ska ha allt som hon får... I julas var det viktigaste att han fick fler julklappar än henne m.m.

    Jag tror att man måste kommunicera mycket, förklara varför en bebis måste få mer uppmärksamhet (för att hen inte kan gå t.ex, för att de är sköra m.m.).

    För min sambos son så börjar avundsjukan avta lite, men det har tagit tid...!

  • Anonym (v)
    Äldre 14 Mar 18:15
    #2

    Hur kusinen kommer reagera vet vi ju inte.
    Hursomhelst så blir det kusinens föräldrar som får hantera det.
    Tyvärr kan det ju bli något av en självuppfyllande profetia. Ofta märker ju en person om hela sällskapet sitter och inväntar någon reaktion. Det vill säga kusinen kan märka att hen och hens reaktion är i fokus och blir då en negativ spiral. Kusinen reagerar på era negativa förväntningar.
    Låt mormor och morfar träffa er baby i lugn och ro utan kusinen i början. Kusinen kan titta på baby första gången utan mormor och morfar. Så slipper ni det märkliga samspelet mellan alla inblandade där kusinen är prinsessan.
    Sedan gör ingen grej av det, utan du sköter din baby och kusinens föräldrar tar hand om sin unge.

  • Äldre 14 Mar 18:50
    #3

    Det är ganska vanligt att "första barnet/barnbarnet" får extremt mycket uppmärksamhet, uppbackning, presenter, hjälp och stöd till föräldrar av omgivningen osv, och efterkommande en hel del mindre för det då är "gamla nyheter" med en bebis. Den biten får du/ni prata om med omgivningen om ni känner er oroliga, och i minsta fall vara mentalt förberedda på att det kan hända.

    Att som barn gå från att ha varit släktens enda lilla prins/prinsessa är en jättestor omställning, det är nästan garanterat att det kommer situationer med avundsjuka och konflikter. Åter igen är det något ni får prata om, hur ni ska hantera det mm och vara mentalt förberedda på.

  • Anonym (tror det)
    Äldre 14 Mar 19:01
    #4
    Anonym (v) skrev 2019-03-14 18:15:27 följande:

    Hur kusinen kommer reagera vet vi ju inte.
    Hursomhelst så blir det kusinens föräldrar som får hantera det.
    Tyvärr kan det ju bli något av en självuppfyllande profetia. Ofta märker ju en person om hela sällskapet sitter och inväntar någon reaktion. Det vill säga kusinen kan märka att hen och hens reaktion är i fokus och blir då en negativ spiral. Kusinen reagerar på era negativa förväntningar.
    Låt mormor och morfar träffa er baby i lugn och ro utan kusinen i början. Kusinen kan titta på baby första gången utan mormor och morfar. Så slipper ni det märkliga samspelet mellan alla inblandade där kusinen är prinsessan.
    Sedan gör ingen grej av det, utan du sköter din baby och kusinens föräldrar tar hand om sin unge.


    tror också det. du "nailed it" så att säga.
  • Anonym (Bättr­e att båda får lika uppmär­ksamhe­t)
    Äldre 15 Mar 07:09
    #5
    +1
    EmberEyes skrev 2019-03-14 18:50:10 följande:

    Det är ganska vanligt att "första barnet/barnbarnet" får extremt mycket uppmärksamhet, uppbackning, presenter, hjälp och stöd till föräldrar av omgivningen osv, och efterkommande en hel del mindre för det då är "gamla nyheter" med en bebis. Den biten får du/ni prata om med omgivningen om ni känner er oroliga, och i minsta fall vara mentalt förberedda på att det kan hända.

    Att som barn gå från att ha varit släktens enda lilla prins/prinsessa är en jättestor omställning, det är nästan garanterat att det kommer situationer med avundsjuka och konflikter. Åter igen är det något ni får prata om, hur ni ska hantera det mm och vara mentalt förberedda på.


    Jag instämmer i detta. Det är verkligen inget konstigt att barnet beter sig på det viset och det är ju familjen som har gjort att hon förväntar sig uppmärksamheten. Det kommer garanterat att gå bra när er bebis föds, jag tror inte alls allt du behöver vara bekymrad. Bebisar får alltid mycket uppmärksamhet och det är väl snarare så att man får vara lite försiktig så att inte stora kusinen helt blir bortglömd vilket mycket väl skulle kunna hända om man inte är så psykologisk i familjen.

    Om jag var du och tycker att detta är ett stort problem så hade jag försökt att träffa dina föräldrar utan stora kusinen med så blir det inget problem alls. Sen tycker jag nog faktiskt att du får tänka lite på det äldre barnets känslor också, om du vill ha en bra relation med henne och den delen av familjen. Om hon har varit van vid att sitta vid bordets kortsida hela uppväxten så kan ni väl klämma in barnstolen till er baby någon annanstans? Det känns lite märkligt rivaliserande att säga att nu ska er baby ha uppmärksamheten bara för att den är minst: ?när en bebis kommer måste ju alla anpassa sig efter den så att det ska fungera?. Så är det väl inte?Hur rättvist är det?! Du är orolig att er bebis inte ska få lika mycket kärlek som storkusinen men säger samtidigt att ?nu ska alla anpassa sig efter min bebis?.

    När bebisen föds måste ni som dess föräldrar och storkusinen föräldrar se till att båda barn får lika uppmärksamhet! Eller hur?
  • Äldre 15 Mar 09:04
    #6

    Först och främst tror jag att du behöver slappna av lite. Barnstolen t ex är väl inte aktuell de första månaderna ändå. Sen behövs inte särskilt mycket med anpassning för en bebis, den hänger med på det liv den föds in i. Sen får du vara realistisk, när din bebis föds så har dina föräldrar 2 barnbarn och kan därför inte ge din bebis sin odelade uppmärksamhet på samma sätt som när syster dottern föddes. Det kommer endast ske när ni träffas ensamma.

    Angående din oro, du ska kanske prata med hennes föräldrar och dina egna om detta? Så att alla kan hjälpas åt att förhindra det du oroar dig för. Exempelvis pratar positivt om hur det kommer vara att bli kusin och att ha en bebis i släkten. Så att det blir något förväntansfullt och positivt istället för en kalldusch när väl bebisen kommer.

    Kom ihåg att det inte är syster dottern som skapat detta, utan alla vuxna omkring henne.


    Korrekturläser som en kratta
  • Anonym (Över ett år)
    Äldre 15 Mar 09:59
    #7

    När vi väntade vårt första barn var det exakt så som du beskriver TS. Min sambos enda syster hade ett barn på 3,5 år när vårt barn föddes och ända från det att vi berättade om bebisen för alla var hon väldigt anti till att få en kusin. Vi försökte alla att ha en positiv inställning till det hela och prata om vad förändringen innebär för henne, som kusin. Eftersom hon vid tillfället var det enda barnbarnet hade hon alltid haft odelad uppmärksamhet, fått någon present eller godis varje gång farmor och farfar träffade henne osv. Hon har haft extremt svårt för att acceptera att ett barn till behöver få umgås lite med sina farföräldrar. Idag är kusinen 5 år och har först nu börjat tycka att det ändå är helt okej med en kusin. Däremot är det fortfarande väldigt känsligt med farföräldrarna och att dela leksaker, samt att öppna presenter på kalas. Hon vill absolut inte dela med sig av sina leksaker, vilket är helt okej. Men när vi tar med oss några leksaker hemifrån får inte vårt barn leka med det heller och samma sak gäller när de besöker oss eller om vi har en släktträff hos sambons föräldrar. Hon rycker i presenter på både julafton och födelsedagar och min sambos föräldrar får inte visa "för mycket" uppmärksamhet till vårt barn. Till på köpet säger inte kusinens föräldrar någonting och sambons föräldrar tar lite avstånd från vårt barn under tiden som kusinen är i närheten.

    De kan dock leka relativt okej ihop, om det inte handlar om prylar. Vi har börjat säga ifrån själva nu. Speciellt om presentöppning och vårt barns leksaker. Nu har kusinen fått ett småsyskon, som det går jättebra med och hon har även visat ett nyfiket och glatt intresse för vårt kommande syskon. Sedan får vi ju också ha i åtanke att kusinen faktiskt är äldre och har en helt annan fysik och mentalitet än en 1,5-åring.

    Jag tror att man får gå ganska lugnt tillväga med en så pass mycket äldre kusin som ni får till ert barn. Vissa saker får man acceptera (som att barnet inte kommer vilja låna ut sina leksaker). Andra saker tycker jag att man helt enkelt inte ska acceptera (som att kusinen roffar åt sig även bebisens leksaker). Det där med barnstolen tycker jag till exempel är en grej som ni bara ska släppa. Det är ingen big deal att inte sitta vid bordets kortända. Den platsen tycker jag att det första barnbarnet ska få ha kvar. Blir det fler barnbarn så kommer ju ändå något barn få sitta någon annan stans än på kortsidan.

  • Äldre 20 Mar 20:36
    #8
    +1

    Känns som om du övertänker detta å det grövsta. Din bebis kommer att ha intelligens som en gurka de närmaste åren och kommer inte att bekymra sig det minsta över en 8 årig prinsessa. Och under den tiden kommer kusinen både att vänja sig vid den nya familjemedlemmen och mogna.

    Och en bebis behöver inte särskilt mycket anpassning.

    Varför skulle 8 åringen prompt behöva ge upp sin matplats? Barnstolen kan lika gärna stå på en annan plats runt bordet.

    Passa dig så att inte även du börjar resonera som en 8 åring prinsessa som tänket att allt ska cirkulera omkring en själv..

Svar på tråden Kusinen avundsjuk på min bebis