Får inte kalla mig mamma?!

Kortfattat försöker jag uttrycka att det inte är konstigt att mamman HAR en åsikt kring detta. Att man kanske tycker hon kanske har FEL åsikt gör inte att det är orimligt för henne att HA en åsikt. Sen faller det snarare bland alla fallgroparna med bonusfamiljer att man inte har någon(eller väldigt liten) bestämmanderätt över sina barn när de är hos den andra vårdnadshavaren men det är en annan fråga. För om barnets pappa hade uttryckt och sagt till barnet att han inte ville att det skulle säga mamma till bonusmamman borde bonusmamman inte respektera det iså fall?

Sen blir väl detta extra känsligt eftersom det är en titel man adopterar från just biomamman. Hade ni bett barnet att kalla bonusmamman för pappa istället så tror jag spontant inte biomamman hade haft några problem med det

Självklart inte, för du är inte mamma till barnet. Hade du accepterat om en annan kvinna kallade din partner för sin pojkvän och älskling? Kanske dessutom lagt upp lite bilder på facebook, och annan social media, från när de varit ute och käkat, haft picknick osv. där hon skrivit saker som "jag och min älskling var ute och åt bla bla bla" eller "min älskade pojkvän, älskar dig" etc.? (Nu kanske inte du lägger upp bilder med barnet på det sättet men jag vet att det finns många bonusföräldrar, bonusmammor framförallt, som gör detta). Allt medan din partner inte säger ifrån överhuvudtaget ens när du ber om det utan fortsätter låta henne göra så med motiveringen att "hon vill kalla mig det för hon tycker jag känns som hennes pojkvän, och då ska hon få kalla mig det". Troligtvis inte, och även om du mot förmodan skulle vara okej med detta kan jag garantera att en stor majoritet inte skulle vara det. Det är ingen normal grej som de flesta skulle acceptera.

Fast det du skriver stämmer helt enkelt inte. Mamma/pappa är inte en skyddad titel, det finns ingen som har rätt till den och det finns inget som gör att andra inte har rätt att använda den. Dessutom har mamma flera betydelser, där vårdnadshavare är en. En annan är den som fött barnet och en tredje är en vuxen kvinna i den familj barnet bor hos som tar hand om barnet. Betydelsen av "mamma" beror helt enkelt på hur folk använder ordet.

Dessutom är jag väldigt tveksam till att mamma ens används som term inom juridiken, utan där används troligen ett mer formellt språkbruk, som t.ex. vårdnadshavare. Så din poäng faller på två sätt: Dels att det är irrelevant vad juridiken säger och dels för att juridiken troligen inte ens säger det du påstår.

Definiera sina relationer men den man ger ett attribut har självklart ngt att säga till om - jag vurmar ju för att barn och bonusförälder tillsamman skall få hitta sin relation, utan inblandning från föräldrarna.

Jag håller med om att ditt exempel är en bra situation att "belysa" där föräldrarna - och den unga "nya" - bör gå in och samtala med barnet. Men även här faller "roller" in - för även om pappas nya KÄNNS mer som en äldre syster, och det är helt ok, så är pappans nya inte i en systerroll i familjen som helhet, utan pappans partner. Likaså mammas äldre särbo - i "familjen" är det fortfarande rollen som mammas partner som är huvudrollen.

Vem som har vetorätt? Främst de två inblandade parterna, här barnet och TS. Enligt mig då ;)

Jag är väl medveten att mamma och pappa inte är en skyddad titel varken fackligt eller juridiskt men den är ändå är den så djupt förankrad i synsättet att den tillhör vårdnadshavaren, ingen annan. De övriga är bara viktiga vuxna och jag förstår inte varför någon vill kalla sig för mamma eller pappa till ett barn som inte är ditt? Det är ju uppenbart en känslig punkt för vissa.

Hjälp dessa människor som har svårt för det genom att ge tusan i att kalla dig mamma eller pappa när du inte är det. Varför ska det vara så svårt att förstå? Att vara en viktig vuxen för barnet är minst lika önskvärt om inte mer än att titulera sig som mamma eller pappa. Rätta barnen som gör fel precis som när de säger muu och pekar till en katt. Nej. Mjau... Säger vi då. Pekar barnet på en dam i affären och säger mamma, så säger vi nej. Snäll dam. Pekar barnet på en barnvakt/au pair som bor i samma hem, tar hand om barnet byter blöjor och läser godnattsagor för barnet och säger mamma, så säger vi nej.... Osv.

Samma sak gäller bonusföräldrar. De är viktiga vuxna, inte mammor eller pappor.

Håller fullständigt med om att mamman har all rätt att KÄNNA och ha en åsikt, vilket jag skrivit tidigare. Och nej, jag anser inte heller att pappan bör lägga sig i när det gäller barnets och bonusföräldern relation, annat än stötta när bonusföräldern skall introduceras i familjen, eller om det blir problem i relationen.

Nu har ju inte bonusmamman en papparoll utan en mammaroll - en femåring vet definitivt skillnad på mamma och pappa så det vore en väldiht konstig begäran :)

Fast du och jag verkar ha ungefär samma ideer om hur det bör fungera i praktiken och att det kan vara en känslig fråga.

Mina exempel var just exempel menade att belysa att det kan finnas problematiska aspekter, att du finner just de problematiska men att biomamman kanske på samma sätt tycker er situation är problematisk. För basically tycker du att en ?sexuell? relation till pappan rättfärdigar en mamma roll mer. Varför egentligen? Det är mig många mammor som har mer en äldre ansvarsfull storasyster roll för sina bonusbarn i praktiken. Och barnet kanske har syskon som är icke biologiska bonussyskon på sin mammas sida. Allt ligger i den subjektiva uppfattningen. På samma sätt, hur skulle det skada om barnet kallar mammas nya för typ ?extra farfar?? Det sticker nog mer i våra ögon men om de har en lekfull träffas en gång i månaden relation så finns där egentligen ingen praktisk anledning.

Jag anser att barnet och dess riktiga föräldrar har första bestämmanderätt, den bestämmanderätten tycker jag inte en bonus har. Sen kompliceras det naturligtvis när det är två skilda hushåll och vårdnadshavarna har olika åsikt.

Min halvbror kallade min pappa för pappa, trotts att han hade kontakt och bodde periodvis hos sin bio pappa. Det var inget konstigt för någon då styvpappan funnits med i bilden sedan brorsan var 2 år. Han hade helt enkelt 2 pappor. Som mamma kan jag känna det olustigt om mina barn kallade någon annan för mamma, om jag förutsatt fanns med i bilden. Jag har även vårdnad om min systerson som bor 75% i mitt hem, och jag går under moster inte mamma. Men ibland när jag hämtar honom på skolan så säger han "nu kommer min mamma" och jag tror det handlar mer om att inte behöva förklara situationen med att bo hos sin moster, och kallar sina kusiner för syskon. Om han är mer bekväm med att säga mamma så får han det , men inget jag säger till honom att göra. Ibland blir det momma, en blandning av moster och mamma.

Jo, jag tror vi mestadels tänker samma :)

Om en bonusmamma har en mer systerlig roll skulle det knappast komma upp frågan attt kalla henne för mamma. Ovh njae, egentligen har inte en sexuell relation med pappan så viktig, utan just rollen - att man i familjen barnet lever i har en föräldraroll. Det kan tex även vara ett barn som växer upp i fosterhem, mamman i familjen kan, i en bra fungerande situation, bli "mamma" åt barnet, vilket då barnet kan välja att även kalla henne, men ändå ha kontakt med sin biologiska mamma och kalla henne för mamma också.

Om barnet och mamman har bestämmanderätt - har de då rätt att bestämma vad barnet ska kalla si8m bonusmamma? För det anser inte jag - om jag blir kallad ngt av någon vill jag vara med på att få den titeln/smeknamnet osv. Likaså måste den som kallar mig det göra det av "fri vilja" utan påtryckning. Och just därför anser jag att det är de två personerna det gäller som först och främst måste få bestämma. Det blir ju jättekonstigt om mamman och barnet kommer överens om att kalla bonusmamman för mamma om hon själv inte vill det..