Jag har förstört allt

Jag har själv jobbat som pers.ass. i ca 10 års tid så jo, jag vet att man på många ställen inom vården refererar personen i fråga som vårdtagare. När du däremot skriver vårdnadshavare så är det inte lätt, varken för mig eller någon annan, att begripa att det är en kund du syftar på. Så istället för att spela dryg så tycker jag du kan ta och växa upp, börja gå i terapi, förklara för din pojkvän varför du ibland beter dig som en idiot, börja ta lite vuxenansvar, stå för konsekvenserna av dina handlingar och sluta bete dig som en omogen barnrumpa som skyller ifrån sig på andra.

Måste blivit något fel, antagligen autocorrect när jag skrev då jag inte tänkte skriva vårdnadshavare. Och jag tycker verkligen inte att jag är dryg, mot dig eller någon annan, däremot tycker jag att du går på mig med ganska tråkig attityd. Om det är någon som är dryg så är det du som kommer med personangrepp och börjar kalla mig omogen barnrumpa med mera när jag väldigt tydligt var i ett känsligt stadie när jag startade denna tråden.

Om du som du säger har jobbat inom vården så borde du veta att man inte hjälper en människa genom att bete sig och säga såna saker som du sagt till mig och den attityden du har haft. Jag erkänner och erkände själv att jag hade gjort fel när jag va i den känslostormen, men det ger dig inte rätten att ha den attityden mot mig, speciellt inte när du inte känner mig som person?

Jag gjorde då verkligen inte denna tråd för att bli attackerad på något sätt eller få dryga människor som skriver ganska opassande saker till mig, utan för att få stöd när jag va i ett otroligt känsligt tillstånd.

Rövslivkeri har aldrig varit något som legat mig varmt om hjärtat och kommer aldrig att göra det heller. Tål man inte att bli ifrågasatt/höra ett sanningens ord ja då gör man klokt i att inte starta en tråd på ett forum.

Om du, som du påstår, jobbar inom vården så bör du veta att man inte hjälper en människa genom att få utbrott som drabbar ens omgivning. Du borde också veta att man bör ta ett vuxenansvar och inte hela tiden skylla ifrån sig på andra. Exakt var har jag kommit med personangrepp? Jag tycker inte att jag är dryg varken mot dig eller någon annan heller, men lite ödmjukhet från din sida skulle inte skada, särskilt inte med tanke på ditt yrkesval. Ska vi prata attityder så skulle jag kunna säga detsamma om dig "du har ingen rätt att ha en taskig attityd mot mig, framför allt eftersom du inte känner mig som person", men helt ärligt så bryr jag mig föga om din attityd mot mig. Däremot tycker jag att du gör fel i att behandla din pojkvän så som du gör och att dessutom vara oärlig mot honom.

Jag förstår att du skrev din TS i ett känsligt läge, men man kan inte alltid räkna med att bli struken medhårs och jag gav dig en hel del tips och råd som du inte verkar vilja ta emot. Det är förstås upp till dig hur du vill leva ditt liv och vad du vill ta till dig av och inte, men att be om råd och att sen tycka att råden är taskiga attityder och personangrepp har jag svårt att tolka på något annat sätt än som ett barnsligt och omoget beteende. Jag kan inte heller låta bli att undra om du är väldigt bortskämd och van att alltid få din vilja igenom....?!

Rövslivkeri har aldrig varit något som legat mig varmt om hjärtat och kommer aldrig att göra det heller. Tål man inte att bli ifrågasatt/höra ett sanningens ord ja då gör man klokt i att inte starta en tråd på ett forum.

Om du, som du påstår, jobbar inom vården så bör du veta att man inte hjälper en människa genom att få utbrott som drabbar ens omgivning. Du borde också veta att man bör ta ett vuxenansvar och inte hela tiden skylla ifrån sig på andra. Exakt var har jag kommit med personangrepp? Jag tycker inte att jag är dryg varken mot dig eller någon annan heller, men lite ödmjukhet från din sida skulle inte skada, särskilt inte med tanke på ditt yrkesval. Ska vi prata attityder så skulle jag kunna säga detsamma om dig "du har ingen rätt att ha en taskig attityd mot mig, framför allt eftersom du inte känner mig som person", men helt ärligt så bryr jag mig föga om din attityd mot mig. Däremot tycker jag att du gör fel i att behandla din pojkvän så som du gör och att dessutom vara oärlig mot honom.

Jag förstår att du skrev din TS i ett känsligt läge, men man kan inte alltid räkna med att bli struken medhårs och jag gav dig en hel del tips och råd som du inte verkar vilja ta emot. Det är förstås upp till dig hur du vill leva ditt liv och vad du vill ta till dig av och inte, men att be om råd och att sen tycka att råden är taskiga attityder och personangrepp har jag svårt att tolka på något annat sätt än som ett barnsligt och omoget beteende. Jag kan inte heller låta bli att undra om du är väldigt bortskämd och van att alltid få din vilja igenom....?!

TS dina känslor kanske är befogade. Vet att jag ofta kunde känna mig övergiven med mitt ex och de blev inte så bra mellan oss. Lever idag med en annan och har aldrig känt mig övergiven, eller ens snuddad vid det. Men men i vilket fall som helst så bör du söka och tjata om hjälp. Har varit på min väninnna med samma problematik och förhoppningsvis vänder det snart för henne då hon börjar få hjälp. Är oehört jobbigt och se henne må dåligt. Så försök ta tag i det först så du får njuta av livet i sig. Önskar dig all lycka i livet

Men alltså snälla nån, när en människa är i ett känsligt tillstånd så tror du att det hjälper att vara dryg o kalla denne omogen, bortskämd osv? Speciellt när jag inte någonstans skrivit något som skulle indikera på att jag skulle vara bortskämd? Och jag har verkligen inte haft en dålig attityd mot dig. Om du syftar på att jag skrev haha vårdtagare va det för att jag tyckte att det va roligt att det hade blivit så fel, sen förklarade jag vad jag menade, det var absolut ingenting i det som va menat drygt.

Nu är det tur att jag mår bättre o inte tar den skiten, men hade jag läst det samma dag som jag skrev denna tråden hade det bara drivit mig mer till att vilja dö. Om du har eips som du säger så borde du vara mer förstående, vilket du tydligt visar att du inte är. Du är otroligt oempatisk. Jag kan absolut ta kritik men jag tänker inte ta såna ord. Jag vet vad jag gjorde för fel och inte, vilket jag tydligt skrivit i tråden också. Något du också bör veta är att en person med Eips inte alltid kan kontrollera dessa utbrott eller överdrivna känslor som skapas i oss, och ibland blir allt väldigt fel om man inte lärt sig hantera detta. Jag kan oftast hantera det, men ibland, speciellt i samband med pms så tappar jag kontrollen och då blir det som det blev nu med min pojkvän, negativa tankar kan dränka mig i sorg trots att det inte är något fel egentligen överhuvudtaget, något som du också borde förstå.

Eller har du bara fått delarna av eips där man är otroligt oempatisk, manipulativ och en fucked up personlighet?

För isåfall kan du lämna denna tråden för då kan du inte relatera till mig överhuvudtaget då jag är en känslomänniska till grunden. Jag kan bli irrationell när jag har väldigt mycket känslor och bete mig dåligt, men jag får också väldigt dåligt samvete för detta och gör allt för att göra rätt för mig. Som jag sagt innan så händer inte såna här saker ofta, men det händer, o jag gör vad jag kan för att inte förlora kontrollen över mig o mina känslor på detta sättet.

Har aldrig påstått att det skulle hjälpa någon i ett känsligt tillstånd att bli kallad omogen, men det var inte heller det första jag skrev till dig. Däremot så har jag tolkat dina svar som att du inte är villig att se dina egna brister och en ovilja att ta ansvar för ditt handlande.

Jag har även frågat dig, vid ett par tillfällen, om du går i terapi/behandling vilket du inte har svarat på. Detta har jag tolkat som att du inte gör det och jag gav dig därför rådet att börja med det, för där får du verktyg för att lära dig att hantera dina tankar/känslor/utbrott. Jag gav dig alltså ett råd, i all välmening. Jag upplevde att ju fler råd och ju mer pepp du fick desto mer ovillig blev du att förändra din situation. Även en stark ovilja till att se saker ur ett annat perspektiv än ditt eget och ja, jag upplevde också ditt "haha jag menade vårdtagare" som ganska drygt och otrevligt.

Du skriver också att du varit tydlig i än det ena och än det andra och jag förstår om du själv tycker du är jättetydlig, men det är inte alltid din omgivning (eller vi som läser dina inlägg) tycker/upplever detsamma som du gör, också en sak man får lära sig under behandlingen.

Bortskämda människor brukar ha svårt att sätta andra människors känslor, tankar, behov etc. framför sina egna, något som jag alltså upplever att du har, men det kanske helt enkelt är så att du har fått de delarna av borderline där man är otroligt oempatisk, manipulativ och har en fucked up personlighet, för jag har hittills inte märkt av ett uns av förståelse för andra i dina inlägg. Med andra syftar jag främst på din pojkvän.

Om du verkligen gör allt för att göra rätt för dig så tycker jag att du borde vara ärlig mot pojkvännen och sen börja i terapi/behandling för att på sikt kunna undvika, i största möjliga mån, att du utsätter honom/andra i din omgivning för dessa utbrott.

Fast alltså dina argument är att bara ta saker som jag säger som jag upplevt från dig?

Jag är väldigt förstående för andras känslor osv, vilket du kan se i att jag skrivit många gånger att jag är den som gjorde fel, men bara för jag vet att jag gjorde fel betyder det inte att jag är den enda som har agerat fel. Det är inte fel att han åkte men han hanterade att han behövde Åke på fel sätt, han kunde pratat med mig, sagt att han vet att han hade sagt att vi skulle spendera tid tillsammans men att han behövde åka för hans mammas skull.

Har till och med i titeln skrivit att det är JAG som förstört allt, inte att han förstört något så jag vet inte vad du syftar på att jag inte ser saker från andras perspektiv? Och även i början av tråden där folk skrev saker som skulle vara tolkade negativt åt hans håll, där jag skrev från hans perspektiv och förklarade det hela utan att ta in mina egna känslor.

Tror du tolkar mig så som du vill tolka mig, su har bestämt dig för hur jag är som person, utan att riktigt lyssna och ta till dig allting. Tror du gör bäst i att bara lämna tråden faktiskt, för den attityden du haft mot mig leder inte till något bra alls. Jag ber om ursäkt om jag uppfattades som otrevlig då det inte alls va min mening, jag är långt ifrån en otrevlig person. Däremot har jag absolut inga problem med att försvara mig när jag tycker att en person inte kan ta saker på ett bra sätt, så som du har gjort.

Jag har inte svarat på terapifrågan för att det du har skrivit och sättet du har skrivit det på har tagit bort min fokus från frågan, men läser du svaret ovanför jag gav till nån annan, där fokusen inte försvann för denna person inte pratade om en massa annat och inte va otrevlig så får du veta om det du undrade.

Hur för du dialog egentligen?

"Tål man inte att bli ifrågasatt/höra ett sanningens ord ja då gör man klokt i att inte starta en tråd på ett forum"

Är du sanniningens gudinna med svar på allt. Du vet bäst och dina råd är de bästa man kan få för de kommer ju från sanningsgudinnna. Herregud, blir mörkrädd över att det finna såna obildade som jobbar med människor.

Det är verkligen inte lätt att hänga med i det du skriver alla gånger, vilket jag tror kan leda till en del missförstånd. Första meningen du skriver i detta, citerade, inlägg förstår jag faktiskt inte alls.

Av någon anledning ville du inte uppge vissa detaljer kring vad som hade hänt, hur saker hade gått till och jag skrev då att det är lättare att sätta sig in i din situation ju mer du kan delge. Även där tror jag det uppstod missförstånd, några detaljer blev det inte och du skriver ibland väldigt rörigt (vilket jag kan förstå, det blir lätt så när man är mitt i en stark känsla), men för utomstående blir det svårtolkat och bitvis obegripligt.

Tycker inte du ska lägga ord i munnen på mig (eller någon annan), jag känner inte dig det minsta så hur skulle jag kunna ha bestämt mig för hur du är som person?!

Jag tror att du kan ha feltolkat mina inlägg, för det var aldrig min avsikt att framstå som dryg, spydig, otrevlig, oempatisk och vad det nu var allt mest du anklagade mig för. Jag ber givetvis om ursäkt. Det var som, som sagt, aldrig min avsikt att framstå som sådan.

Jag tolkade dig uppenbarligen fel också, vilket jag tror kan bero på, som jag skrev här ovan, att dina inlägg ibland är svåra att förstå då du skriver rörigt/obegripligt och även dina uteblivna svar kan uppfattas som otrevligt.På ett nätforum (eller i verkliga livet) kan man inte alltid räkna med att bli struken medhårs. Kan man inte med att få obekväma svar, då gör man bäst i att inte fråga. Naivt att tro att man bara ska få de svar man själv önskar.

Jag tackar ödmjukast för komplimangen. Jag är dock ledsen att behöva göra dig besviken för jag är varken någon gudinna, någon som vet bäst eller alltid ger de bästa råden. Huruvida de bästa råden kommer från någon sanningsgudinna eller ej låter jag vara osagt, det får helt enkelt stå för dig.

I övrigt så håller jag med, även jag blir mörkrädd när jag tänker på/möter dessa obildade människor som ansvarar för andra människors liv och välmående.. Skrämmande är vad det är. Minst sagt.