• Thu 6 Jun 2019 16:32
    1334 visningar
    9 svar
    9
    1334

    0,05milj spermier/ml....

    Hej!

    Jag behöver verkligen både pepp och lite råd/tankar. Det är ett långt inlägg men jag är såå tacksam om någon vill svara.

    Jag och min sambo har gått utredning sedan i höstas. Jag har lämnat blodprover, gjort äggledarspolningen osv. Min sambo lämnade först ett prov i november, vi fick veta på äggledarspolningen att hans spermieprov var avvikande (fick dock inte veta på vilket sätt), han lämnade iallafall in ett kompletterande prov i februari. Vi ringde flera gånger och undrade hur det gick, om vi skulle få träffa läkaren igen snart och fick till svar att i mitten av april. Vi fick tillslut kallelse för läkarsamtal slutet på maj.

    Väl där så får vi träffa ännu en ny läkare som egentligen inte gav oss någonting. Vi hade innan fått höra att nästa läkartid var för att planera vilken behandling det skulle bli.

    Så blev det inte.

    Den här läkaren verkade väldigt rörig, hon ställde alla basicfrågor som vi gått igenom på allra första besöket, hade inte koll på att sambon lämnat två prover, och mitt i allt så slänger hon ur sig om första provresultatet (som att vi visste svaret, vilket vi inte gjorde) det visade iallafall på 1,1 miljoner spermier per ml. Vi får då förklara och övertala henne om att han visst lämnat ett kompletterande prov, som hon efter mycket om och men hittade i journalen.. (det verkade alltså inte ha funnits något egentligt mål eller syfte med vårat besök).

    Det kompletterande provet visade på 0,05 miljoner spermier per ml.

    Min sambo fick då lämna blodprover för att se om något var avvikande där. Läkaren skulle ringa med provsvar och vidare planering.

    Veckorna går, vi hör ingenting. Tillslut ser min sambo själv sina provresultat på nätet, och dom var normala.

    Nu i förrgår får vi hem ett brev där läkaren skriver att om ett halvår blir vi kallade för att träffa en läkare för en ny bedömning. Vadå ny bedömning? Dom har redan alla provsvar, undersökningar osv..

    och på 3 månader har sambons spermier försämrats så otroligt..

    jag är så orolig att dom hinner försvinna helt innan vi ska på en ny bedömning. Usch förstår ingenting, är så himla ledsen.. vad betyder allt det här? Vi får inga svar?

    Är det någon mer som varit med om så lågt spermieantal? Hur fick ni till en graviditet? Är det helt kört? Har ni också upplevt kontakten med vården såhär rörig? Har man rätt att byta till en klinik i annat län? Vad tror ni vi har för odds att lyckas med ivf?

    Många frågor, men som sagt väldigt tacksam för något svar.. eller iallafall pepp. Känns som allting står helt stilla.

  • Svar på tråden 0,05milj spermier/ml....
  • Thu 6 Jun 2019 17:12
    #1

    Hej!

    Jag kan nog inte hjälp till men de jag vill säga är att vården ni fått är inte okej! De verkar helt inkompetenta..som om de inte riktigt vet vad de ska göra?! Kanske kan du ringa till en annan ivf mottagning och höra med dom? Finns de nån annan i ert län? Annars ring till nån närliggande? Vart bor ni? Det är såklart ni ska få hjälp snabbare! Hur länge har ni försökt? Tycker detta låter förskräckligt och det är du som har rätt. Ring runt och hör dig för eller ta kontakt igen med de ni träffat...ibland måste man tyvärr vara för på.

    De vi har vart kontakt med har vart väldigt tillmötesgående och redan vid första samtalet så sa han att deras uppgift var att försöka få oss gravida så snart som möjligt. Då känner man sig lugnare och trygg. Tycker ni fått fel mottagande.

    Hoppas allt löser sig och att ni hittar någon som känns bra!

  • Thu 6 Jun 2019 17:40
    #2

    Hej, vi hade inte fullt så dåligt resultat fast fortfarande avvikande, men jag vill i alla fall peppa dig genom att säga att spermieantalet i sig inte är något hinder för en lyckad ivf. Med det låga antalet kommer de garanterat låta er göra ICSI, dvs mikroinjektion av en spermie i varje ägg (Det fick vi göra). Då behöver de bara hitta en enda spermie per ägg som skall befruktas och ni har ju 50000 per ml om jag inte tänker fel med nollorna. Antalet ägg är väl ofta inom intervallet 0-20 st vid ett äggplock så det är ingen risk att de inte hittar tillräckligt många.

    Antalet spermier kan också skilja sig väldigt mellan olika provtillfällen, i vårt fall var antalet fler vid den kompletterande undersökningen, men rörligheten sämre. Ett enskilt prov kan alltså råka vara lite sämre utan att läget har försämrats permanent.

    Sen vet man ju inte baserat på den info ni har nu om det kan finnas andra problem med spermierna än antalet, att de skulle vara mindre rörliga eller så, men som sagt ni har troligtvis inte sämre möjligheter att lyckas än andra som gör ivf.

  • Thu 6 Jun 2019 18:21
    #3

    Det låter inte bra att din man har så lågt spermievärde och att det dessutom tycks försämras över tid, även om det kan gå lite upp och ner som nämndes i tråden. Jag har en del tidigare erfarenhet av att hjälpa par där det är den manliga faktorn som är orsaken till barnlöshet. Men i första hand hoppas man ju att sjukvårdens långsamma kvarnar till slut lyckas hjälpa er

  • Thu 6 Jun 2019 20:30
    #4
    Missempi skrev 2019-06-06 17:12:45 följande:

    Hej!

    Jag kan nog inte hjälp till men de jag vill säga är att vården ni fått är inte okej! De verkar helt inkompetenta..som om de inte riktigt vet vad de ska göra?! Kanske kan du ringa till en annan ivf mottagning och höra med dom? Finns de nån annan i ert län? Annars ring till nån närliggande? Vart bor ni? Det är såklart ni ska få hjälp snabbare! Hur länge har ni försökt? Tycker detta låter förskräckligt och det är du som har rätt. Ring runt och hör dig för eller ta kontakt igen med de ni träffat...ibland måste man tyvärr vara för på.

    De vi har vart kontakt med har vart väldigt tillmötesgående och redan vid första samtalet så sa han att deras uppgift var att försöka få oss gravida så snart som möjligt. Då känner man sig lugnare och trygg. Tycker ni fått fel mottagande.

    Hoppas allt löser sig och att ni hittar någon som känns bra!


    Ja, jag har funderat på att kanske ringa grannkommunen, dock är det samma landsting, så frågan är om det går. Vi bor i Linköping, så kanske att Norrköping har en mottagning. Annars är det utanför länet vi får vända oss.

    Det är så vi förväntade oss att känna, men bara känt oss som frågetecken hela vägen. Jättejobbig känsla mitt i allt det här.

    Men tack för dina tankar, jag ska kolla runt lite och se vilka andra mottagningar/kliniker vi skulle kunna kontakta.
  • Thu 6 Jun 2019 21:11
    #5

    Vården kan vara rörig men vad ni råkat ut för är på inga vis ok. Kan du kontakta verksamhetschefen?

    Dåligt antal behöver inte betyda slutet för er. Vi hade inga spermier i våra prover men kunde hitta genom biopsi och har idag biologiska barn via icsi som ngn ovan beskrivit. Önskar er all lycka <3


    SvenOlsson skrev 2019-06-06 18:21:30 följande:

    Det låter inte bra att din man har så lågt spermievärde och att det dessutom tycks försämras över tid, även om det kan gå lite upp och ner som nämndes i tråden. Jag har en del tidigare erfarenhet av att hjälpa par där det är den manliga faktorn som är orsaken till barnlöshet. Men i första hand hoppas man ju att sjukvårdens långsamma kvarnar till slut lyckas hjälpa er


    Varför detta behov att i tråd efter tråd erbjuda dina tjänster? Är det för mycket begärt att vara lite jävla finkänslig mot människor som befinner sig i chock och/eller sorg kring besked om manlig nedsatt fertilitet eller t om infertilitet? Jag kan lova dig att trådstartarnas önskemål inte är att bli erbjudna spermier från en främmande människa i detta skede.

    Skapa en tråd med dina tjänster så kan de som söker det hitta dig istället.
  • M82
    Tue 16 Jul 2019 14:20
    #6

    Hej TS!
    Förstår helt och hållet din frustration och besvikelse. Jag och min man var i ungefär samma sits som er för ett par år sedan (våren 2014). Dock valde vi att gå privat hela vägen, med undantag för 1 besök hos landstinget som den privata vården inte kunde erbjuda... och det var rent kaos. Så vi valde att fortsätta privat. Kan starkt rekommendera er att också göra det, välj en klinik som har avtal med landstinget så får ni gå till samma kostnad som landstinget. Bor ni i Stockholm/Uppsala/Gävle eller nära Uppsala så kan jag varmt rekommendera Carl von Linne-kliniken. Vi gjorde vår utredning hos dem och fick snabb hjälp och de var alltid trevliga och tillmötesgående. Från 1:a besöket tills vi fick det slutgiltiga beskedet så tog det det !/2 år. En tid som landstinget ville erbjuda inom 3 månader kunde CvL kliniken erbjuda oss inom 14 dagar. Så det är stor skillnad på privat och landstingsfinanserad vård, tyvärr. 

    När det gäller beskedet vi fick så var det ännu sämre än ert - min man är oförklarligt steril och har därför inte några spermier överhuvudtaget! Trots det sitter vi idag här med 2 små prinsessor. En på snart 4 år och en på snart 6 månader. Vägen till våra barn har gått genom insemination med donator i Danmark. När vår 1:a dotter föddes så var det när vi skulle få påbörja samtal med läkare i Stockholm. Så tog alltså landstinget närmare 1,5 år att ordna en läkartid inför behandling, vilket i mina ögon är helt katastrof. Vägen till våra barn har inte varit någon dans på rosor,
    det har varit en kostsam process, både psykiskt och ekonomiskt. Det har varit många och långa resor, förberedande gynbesök, hormontabletter och sprutor. Men så värt det i slutändan. Det är ju inte så man tänker att man ska få barn, jag trodde också att det skulle vara helt kört för oss. Men det finns alternativ om man inte kan själv. Så ge inte upp! Se er om, googla. Alternativ vård till landstinget finns och kan ni inte få barn själva finns det alternativ för det också. Önskar er ett stort lycka till! 

    Besök gärna min profil och min dagbok och läs om vår resa om du vill veta mer. Där har jag skrivit om tankar och delat vår resa från start. 


     

  • Sat 3 Aug 2019 19:33
    #7
    M82 skrev 2019-07-16 14:20:18 följande:

    När vår 1:a dotter föddes så var det när vi skulle få påbörja samtal med läkare i Stockholm. Så tog alltså landstinget närmare 1,5 år att ordna en läkartid inför behandling, vilket i mina ögon är helt katastrof. Vägen till våra barn har inte varit någon dans på rosor,

    det har varit en kostsam process, både psykiskt och ekonomiskt.


    Roligt att det löste sig så bra för er :) Som du nämner är det kostsamt med privat klinik, men för de som har den möjligheten betvivlar jag inte att det är det bästa alternativet. Landstingen gör säkert sitt bästa, men sjukvården har länge pressats till bristningsgränsen i det här landet så fertilitetsvården får ofta stå tillbaka för andra prioriteringar. Jag har hjälpt en del där det enbart varit den manliga faktorn som krånglat, men självklart är det bra att först få det utrett av vården för att kunna se hela situationen
  • Sun 11 Aug 2019 16:17
    #8

    Be om hjälp på annat håll. Ni kan ju starta IVF på nästa mens om ni hör av er till Livio Falun lr Linne i Uppsala. Det vore rätt åt dem att förlora en kund pga seghet. Kan ihåg att de tjänar pengar på er oavsett Landstinget eller ni själva finansierar.

    Din kille bör kompletteras med kromosomprover för det brukar göras vi prov under 10miljoner/ml. Kram!

  • Sun 11 Aug 2019 16:23
    #9

    [quote=79762857][quote-nick]M82 skrev 2019-07-16 14:20:18 följande:[/quote-nick]Hej TS!

    Förstår helt och hållet din frustration och besvikelse. Jag och min man var i ungefär samma sits som er för ett par år sedan (våren 2014). Dock valde vi att gå privat hela vägen, med undantag för 1 besök hos landstinget som den privata vården inte kunde erbjuda... och det var rent kaos. Så vi valde att fortsätta privat. Kan starkt rekommendera er att också göra det, välj en klinik som har avtal med landstinget så får ni gå till samma kostnad som landstinget. Bor ni i Stockholm/Uppsala/Gävle eller nära Uppsala så kan jag varmt rekommendera Carl von Linne-kliniken. Vi gjorde vår utredning hos dem och fick snabb hjälp och de var alltid trevliga och tillmötesgående. Från 1:a besöket tills vi fick det slutgiltiga beskedet så tog det det !/2 år. En tid som landstinget ville erbjuda inom 3 månader kunde CvL kliniken erbjuda oss inom 14 dagar. Så det är stor skillnad på privat och landstingsfinanserad vård, tyvärr. 

    När det gäller beskedet vi fick så var det ännu sämre än ert - min man är oförklarligt steril och har därför inte några spermier överhuvudtaget! Trots det sitter vi idag här med 2 små prinsessor. En på snart 4 år och en på snart 6 månader. Vägen till våra barn har gått genom insemination med donator i Danmark. När vår 1:a dotter föddes så var det när vi skulle få påbörja samtal med läkare i Stockholm. Så tog alltså landstinget närmare 1,5 år att ordna en läkartid inför behandling, vilket i mina ögon är helt katastrof. Vägen till våra barn har inte varit någon dans på rosor,

    det har varit en kostsam process, både psykiskt och ekonomiskt. Det har varit många och långa resor, förberedande gynbesök, hormontabletter och sprutor. Men så värt det i slutändan. Det är ju inte så man tänker att man ska få barn, jag trodde också att det skulle vara helt kört för oss. Men det finns alternativ om man inte kan själv. Så ge inte upp! Se er om, googla. Alternativ vård till landstinget finns och kan ni inte få barn själva finns det alternativ för det också. Önskar er ett stort lycka till! 

    Besök gärna min profil och min dagbok och läs om vår resa om du vill veta mer. Där har jag skrivit om tankar och delat vår resa från start. 

     [/

    Håller med om att CvL är fantastiska! De har dock förlorat sitt avtal med Landstinget och all ivf måste betalas privat. Ändrades strax innan sommaren. Däremot kan man få lika snabb hjälp hos Livio Falun och säkert fler andra.

Svar på tråden 0,05milj spermier/ml....