Byter ni åsikt eller argument för det ska passa just i den sitautionen?

För att vara smidig gör jag ofta det, annars skulle det bli ett jävla liv om vad jag tycker om exempelvis massinvandringen, manshatande feminister och klimatalarmister.

Skulle kunna sabba min karriär på företaget i lunchrummet på ganska kort tid.

Jqpp, i samtal med chefen har jag andra åsikter om jobbet, kunderna, kollegorna, etc än vad jag har annars.

Händer ibland för skojs skull, vänder inte kappan efter vinden utan mot den.

Ja, det ingår i normal social kompetens att vara lite smidig och inte hävda sin åsikt i varje sekund. Ibland kräver den sociala situationen att man friserar sin åsikt lite grann, alternativt håller tyst. Inget konstigt med det.

Självklart! Skulle ha massa ovänner, inget jobb, ingen examen dåligt boende. Ofta jag inte hållit med lärare, chefer, släkt osv. Men skulle knappast få någon examen utan att vara på "god fot" med lärarna eller fått något jobb. Kallas att vara smidig, vit lögner har tagit mig långt. Andra I klassens som var tvungna att flåsa sina åsikter, tycka och tänka om allt och ifrågasätta ofta ansåg lärarna och praktikplatsera inte var lämplig inom yrket och fick lämna. Eller så fick dom problem längre fram.

Slicka röv och smöra har man behövt göra länge. Men, jag ser till att folk inte märker att jag byter åsikter och ändrar mig. Jag håller mig exremt neutral för att irritera minst folk och ändrar inte den för allmänheten. Mina riktiga åsikter delar jag enbart med min man och bästa vän. Då läcker det inte ut. För skulle jag börja babbla hålla hårt vid mina åsikter och argumentera är det alltid någon som skulle ta illa upp oavsett. Är inte konflikträdd, men jävligt rädd om mitt jobb och rykte. Har ett jobb som kräver att man är neutral. Tycker inte att få tala fritt och allt är viktigare än mat och husrum, än så länge.

Nja, det beror ju på om personen jag pratar med lyckas övertala mig innan jag ens fått säga vad jag tycker eller känner. Sitter de och förklarar på ett sätt som låter vettigt för mig så kan jag ju börja hålla med istället för att argumentera emot.

Byter åsikt gör jag väl inte, jag har ju de åsikter jag har. Men jag väljer ju att inte skylta med alla mina åsikter i vissa situationer. 

Över längre tid har åsikter och värderingar såklart ändrats lite, men det är relativt lite.

Exempelvis har jag som yngre betraktat mig som höger, p.g.a. åsikter jag haft i vissa frågor.
Utan att ha ändrat åsikt i dessa frågor har jag ändå kommit fram till att jag står mer åt vänster. Men det blir förbannat svårt att hitta ett parti att rösta på...

Nja, jag byter inte åsikt men jag kan välja att hålla tyst om den rätt ofta, mest på jobbet. Argumenten anpassar jag alltid efter situationen. Ingen idé att komma med verkningslösa argument.

Nej jag byter inte åsikt utan är ganska trygg och säker som person utan jag anser de är bättre att visa vad man är. Detta har gjort att man blivit uppskattade av vissa och hatad av andra. Jag kan medge att jag är SD anhängare och de som inte kunnat ta mina åsikter har varit vänster folk. Bättre att stå för sina åsikter och ha riktiga vänner en spela falsk spel. Vill vänster folk hata mig jag bryr mig inte. Deras politik är ändå skit så varför lägga kraft och energi kring deras åsikter.

Inför vänner säger jag också vad jag tycker. Men man träffar ju betydligt fler människor än bara sina vänner (iaf jag). Att stå för sina åsikter tycker jag är bra, men att låta personliga åsikter påverka samarbeten i tex jobbet eller föreningar tycker jag bara är osmidigt och onödigt. Bättre då att fokusera på det man har gemensamt.

Det finns folk på mitt jobb som jag har bra samarbete med men som har fundamentalt andra politiska åsikter än jag. Vi vet båda att politiken är något vi ska lämna hemma - vi kan till och med skämta om att det är så. Gäller det jobbet däremot kan vi ryka ihop, men då är det för verksamheten relevanta oenigheter vi träter om.