Gottar mig när förhållanden tar slut

Jag har haft förhållanden men kan också känna tillfredställelse när vissa "perfekta" gör slut. Men det är väl främst människor jag har svårt för.

Har tanken slagit dig att detta (och liknande) är exakt varför du inte har lyckats få något förhållande?

Folk som blir glada av andras motgångar är ganska motbjudande...

Nej

När det tar slut mellan andra så får du en tillfällig lindring av din inneboende välgömda känsla av inte duga. Ditt ego får en kick. Men det är lika tomt i bröstet efteråt. Du vill egentligen ha närhet, en relation, men är livrädd för att någon annan kommer så nära att de "ser" vilken "bluff" du egentligen är.

Det är nog en till anledning varför du är singel.

Stämmer rätt bra. Jag är rädd för att låta nån komma nära, inte för att jag är en bluff, mer att jag är rädd för att inte duga. Rätt kvinna kommer jag släppa in.

Nej

Så du menar att du har ett val, inte att kvinnorna väljer bort dig?

Visst.

Det är en fantasi du lurar dig med för att slippa riskera känna dig sårbar.

Inte direkt skadeglädje, men nu har alla mina syskon separerat, bara jag och min man kvar... Och alla hackade på oss i början, de slog tom vad om när vi skulle separera. Liten seger över dem är det ju allt.

Äckliga människor. Umgås du med dom?

Nej, inte mer än jag måste.

Bryr mig inte om sådant om det inte gäller mina barn. Deras partners som jag gillat har jag förstås saknat när förhållandet resulterat i uppbrott. Men i övrigt känns det inte ens som en sak jag gör mer än att registrera för den händelse att det påverkar någon del av mitt eget liv som bjudningar eller annat. 

Yes. Ännu ett förhållande, finito.
Det perfekta paret. Lyckliga, med fint hus, flera barn.
Vår kärlek är stark, överlevt många prövningar.
Ja, kärleken var så stark att en av er var otrogen.
Den prövningen visade sig vara för mycket.

Sommaren har tagit ut sin rätt, flera par jag känner som separerat.
Life is Good