Är det sån jäkla skillnad mellan stad och landsbygd? (Ny tråd, anonyma svar)
Jag är från en ganska liten stad men flyttade till huvudstaden när jag var 27. Bor och jobbar här, men hatar det.. Är absolut ingen storstadsmänniska alls egentligen. Samtidigt har jag ett väldigt bra liv här. Helt ok jobb. Lönen funkar väl.. Bor riktigt bra! Har bil.. Ja det finns inget att klaga på egentligen.
Men det är inte här jag vill bo hela livet nödvändigtvis. Vill gärna bo i en riktig stad, inte föör liten håla, men 100 000 invånare räcker liksom. Behöver inte va en miljon..
Men det är inte det tråden handlar om.. Utan det va
mer en bakgrund som beskriver hur jag lever idag.
För några år sen träffade jag en tjej från landet. Eller det är ett litet samhälle med 300 invånare eller nåt sånt, men för mig är det verkligen landet. Underbart att va där. Jag älskar stället. Det är lugnt, det är vackert, det är billigt att bo där. För en halv miljon får man en nyrenoverad liten villa.. Jag skulle utan tvekan kunna flytta dit och bo där. Det är rena paradiset med badplats(er) kohagar, hästar, löparspår i vacker terräng, vacker natur, aktiv idrottsförening för alla barn, arbetsamma skötsamma människor, inget klotter eller nån skadegörelse någonstans. Folk ställer upp för varandra.. Små sjöar och vackra gamla ekar i skogen runt omkring. Oändligt med otrafikerade grusvägar där man kan cykla och promenera och dra barnvagn och rasta hund i lugn och ro utan nån direkt störande trafik. Med mera, med mera.. De som bor där verkar inte fatta vilken jäkla livskvalitet de har! (De bara gnäller om precis allting)
Tjejen som är uppvuxen i det här men har flyttat till Stockholm vill aldrig någonsin tillbaka. Hon älskar storstadslivet och blir väldigt uttråkad av att va i sin hembygd. Det är väl naturligt..
Men samtidigt är vi där rätt ofta och hälsar på, och herrejösses vilken skillnad det är i mentalitet. Är det sån här stor skillnad mellan stad och land? Det är som att flyttas bakåt i tiden.. Jag var inte beredd på det..