Kollegor som utnyttjar ens hjälpsamhet
Hej, vill gärna höra andras tankar och resonemang kring detta, kanske även hur ni som känner igen er har valt att tackla liknande situationer.
Jag är ensam tjej i ett mansdominerad yrke. Vi är en ledningsgrupp som jobbar mot samma mål men inom olika områden, ibland får vi hoppa in och stötta varandra.
Jag är den typiskt kvinnliga egenskapen att jag snabbt ser andras behov och är väldigt hjälpsam. Egenskaper som mina manliga kollegor knappt besitter, tyvärr...
Nu är det så att jag börjar känna mig utnyttjad av en del kollegor pga detta, oftast de lataste. De som är sämst på att planera sin egen arbetstid kommer ofta till mig och ber om hjälp för de vet att jag 9 av 10 gånger säger ja. Också kan de fortsätta slappa på arbetet pga att jag räddar dem i sista stund.
Nu känner jag att jag istället ofta behöver vara på min vakt och blir misstänksam och irriterad när någon vill ha hjälp, och det känns inte alls som en egenskap jag vill ha!
Jag försöker hantera latmaskarna genom att ofta skylla på att jag är för upptagen för att hjälpa till. Men dessa snikna ormar lär sig att formulera sig på ett sätt som gör att det verkar kritiskt att få stöd. Sen, när jag redan sagt ja, så inser jag att det inte var kritisk utan bara lathet som vanligt.
Häromdagen tex frågade en kollega om jag kunde följa med på ett möte han skulle på, "för det skulle se bra ut om vi var två från enheten som dök upp för att inhämta information". När jag svarat ja så säger han "vad bra, du kan ju läsa in dig på vad det gäller utifall någon av oss inte kan gå sen". Mao han har inte för avsikt att gå, men denna förklaring lät bättre än att bara fråga om jag kunde gå istället för honom. Jävla latmask!
Har påtalat för chefen att detta skapar merarbete för oss andra men han är rätt handlingsförlamad, tyvärr.
Vad är era tankar? Är det strukturellt eller har ni andra upplevt samma på arbetsplatser med kvinnor? Hur gör ni?
(Taskmörtar besvärar sig icke, vill ha en trevlig tråd med utbyte av resonemang och tankar).