Tycker ni föräldraskap är svårt?

Med första barnet första veckorna - ja. Allting var nytt. Sedan gick det betydligt lättare. Vissa delar har förstås varit svårare än andra, men på det stora hela har det bara fallit sig naturligt.

Tycker ni föräldraskap är svårt?

ja

Vad är ni oroliga över?

är inte så orolig av mig, det som oroar mest är väl att de ska råka träffa på någon dum vuxen 

Tar ni hjälp?
När de var yngre av mor och farföräldrar för lite avlastning. Spec vad det gäller sömnbrist och trotsperioder för att hinna hämta andan

Skulle ni betala för hjälp?

Beror vad problemet är. Tycker inte vi har så stora problem att vi skulle behöva betala någon för att lösa det.

Nej inte i början, allt föll sig väldigt naturligt, vilket förvånade mig. Klart ALLT inte bara var easy breezy men upplever inte att det var svårt.

Svårare nu när barnet är lite äldre och det hela tiden kommer nya faktorer att förhålla sig till.

Orolig för att andra ska behandla mitt barn illa, att hon ska bli svårt sjuk eller skadad, att jag ska bli svårt sjuk eller skadad och inte kunna finnas där för henne.

Vi har haft väldigt lite hjälp, av eget val så att säga. Vi har inte haft behov av barnvakt eller liknande. Däremot var det skönt att ha min egen mamma hos mig när dottern var ganska liten och min man var tvungen att åka iväg över natten. Skönt med en annan vuxen i närheten.

Har fortfarande lite svårt att lämna henne med någon annan än maken (utöver förskola), men vi tränar. :)

Betala för hjälp med barnet? Nej, inte utöver den lilla kostnad vi betalar för förskola.

Inom hemmet och familjen är det inte svårt, men i förhållande till den här sjuka clownvärlden är det svårt.

Ja en del saker är svårt, framför allt stora beslut kring skola, vård mm. Alla relationer har ju sina utmaningar och man vill ju vara bästa möjliga föräldern.

Jag skulle kunna betala för hjälp vid behov. Tex om barnet behövde psykologhjälp eller liknande och köerna var för långa skulle jag kunna betala för psykolog privat om jag trodde att det var det bästa. Som exempel.

Ja en del saker är svårt, framför allt stora beslut kring skola, vård mm. Alla relationer har ju sina utmaningar och man vill ju vara bästa möjliga föräldern.

Jag skulle kunna betala för hjälp vid behov. Tex om barnet behövde psykologhjälp eller liknande och köerna var för långa skulle jag kunna betala för psykolog privat om jag trodde att det var det bästa. Som exempel.

Tack för alla svar? Hur har ni mått själva?

Lite

Svårt och svårt... Jag tyckte inte omställningen var svår när vi fick barn och för det mesta tycker jag inte det är överdrivet svårt. Vi har två friska okomplicerade barn, är två hyfsat jämställda föräldrar.

Sen finns det dagar/stunder det känns helt orimligt att barnens behov ska gå först oavsett ens egna dagsform, att inte kunna få vara ifred osv (de är för små för det). Självklart att det ska vara så dock, då får man ju bita ihop och försöka avlasta varandra.

Överdrivet orolig är jag nog inte faktiskt, men då framförallt kring svårigheter och sorger i framtiden, mobbning etc.

Vi har hjälp från barnens mormor för avlastning, och enstaka gånger vänner. Har också gått lite (gratis) kurser via kommunen och kyrkan i att bemöta "trots", uppfostran, bygga relationer och första hjälpen.

Betalar ju för förskola/dagmamma, i övrigt har vi inget behov av mer hjälp än vi kan få i släkten. Ja, klart att vård kan bli aktuellt då som någon skrev ovan.

Tycker ni föräldraskap är svårt?
Tja, ibland.

Vad är ni oroliga över?
Man vet att oavsett hur och vad man gör i uppfostran, så blir det fel och det som jag är orolig över. Jag vill inte att det ska vara fel Och dessutom är orolig hur det ska gå för barnen i framtiden.

Tar ni hjälp?
Definitionsfråga - vi har inga lättillgängliga mor-/farmor, som kan rycka ut vid behovet. Däremot har vi gått till en barnpsykolog för att få hjälp.

Skulle ni betala för hjälp?
Det gjorde vi när vi gick till barnpsykologen.