• Emik

    Mammaledig och börjar känna mig deppig

    Min lilla kille är 10mån och det är jag som varit hemma sen start.

    Sista tiden har jag börjat känna mig mer och mer nedstämd.

    Har svårare och svårare att få dagarna att gå. Ensamhet och skamkänslor - att man inte uppskattar tiden med sonen fullt. Missförstå mig rätt, han är det bästa jag har.

    Vi har precis flyttat till en liten by som min sambo är uppvuxen. Jag känner alltså ingen.

    Innan vi flyttade såg jag inte så mycket hinder i allting som jag gör nu.

    Det känns helt omöjligt att ta mig iväg till öppna förskolan, som jag hade planerat att göra direkt när de öppnade igen. Jag känner ju ingen, och det krockar med min sons förmiddags vila.

    Och tänk om ingen kommer fram och pratar....

    bussen som jag så lätt skulle ta in till stan har helt

    Plötsligt blivit omöjlig för mig.

    Som ni hör- en hel drös med bortförklaringar och självömkan :(

    Hur kan jag vara så medveten och ändå inte ta mig upp???

  • Svar på tråden Mammaledig och börjar känna mig deppig
  • LoveRain

    Ett tecken på att man känner sig nedstämd och har en risk att få en depression är just svårigheten att ta sig för saker trots att just detta kommer få en att må bättre.

    Mitt bästa råd är att bara sätta sig på den dör bussen trots att det tar emot eller känns meningslöst. Gå till öppna förskolan även om du oroar dig för att inte känna någon. Ha några ingångar till samtal färdiga i huvudet. Gå ut på promenad varje dag, ät näringsrik mat osv. Prata med din man och dina närstående om hur du mår och be om stöd.

  • Emik

    Ja, som sagt. Jag vet att jag borde, och egentligen vet jag att de inte är så svårt.

    Men det blir som en spärr och jag känner hur jag sitter och gör bortförklaring för mig själv.

    Blir så frustrerad..

  • LoveRain

    [quote=79907586][quote-nick]Emik skrev 2019-09-17 15:23:29 följande:[/quote-nick]Ja, som sagt. Jag vet att jag borde, och egentligen vet jag att de inte är så svårt.

    Men det blir som en spärr och jag känner hur jag sitter och gör bortförklaring för mig själv.

    Blir så frustrerad..[/

    Jag förstår det men tror du behöver att bara göra det även om det tar emot. Tänk mindre på det och bara gör. I längden kommer det få dig att må bättre. Av erfarenhet vet jag att isolera sig inte hjälper mot nedstämdhet i längden (ok någon dag eller två men inte längre än så). Tänk att du ska låta den logiska delen av dig få lite övertag på den känslomässiga delen just nu eftersom det kommer hjälpa dig!

  • Otit

    Känner igen mig så himla mycket. Jag har också varit där med mina två barn. Började jobba för 3 veckor sedan efter 12 månader hemma med en nu 2,5 åring och en 11 månaders. Jag känner nu att livet har återvänt. Blev nästan lite rädd för mig själv ett tag så jag kände mig deppig, nere och att allt var värdelöst. Var lätt irriteras och hade noll tålamod med barnen. Är föräldraledig en dag i veckan och jobbar resten. Så himla skönt! Du kan inte börja jobba någon dag i vecka eller så?

  • Umayma113

    Förstår vad du menar. Min son är 8 månader, snart 9. Jag har varit hemma med honom sen han föddes och börjar märka att mitt tålamod och min possitiva attityd sakta försvinner. Dottern på 13 år har också börjat märka det. Men jag är ensamstående. Aldrig riktigt haft några nära vänner så dagarna är extremt ensamma och ibland långa... Dagarna går i princip bara på rutin nu.

  • Emik

    Grejen är att jag måste också ta tag i att söka nytt jobb. Jag har inte möjlighet att vara kvar på mitt nuvarande jobb då pendlingen skulle vara 4h totalt :(

    Planen var att söka nu, och förhoppningsvis hitta något till årsskiftet. Men nu har vi skjutit upp inskolning på förskolan till augusti (!!) så rent ekonomiskt måste jag vara hemma några månader extra.

    Det känns trist, jag har inte direkt saknat mitt jobb fram till nu. Tänkte inte så mycket på när vi flyttade. Var mest i bebisbubblan.

    Jag tror jag blivit lite överväldigad att jag måste bygga upp ett helt nytt ?vardags? liv.

Svar på tråden Mammaledig och börjar känna mig deppig