BF Juni 2020

Kan känna att det är lite knepigt att prata om det, då dom som brukar skriva i såna här forum är glada över graviditeten, dom har försökt, och velat ha en till, medan jag känner ingenting. Förutom arg och ledsen av och till pga hormoner.

Jag har velat ha en till, men vi bestämde oss för att det inte var en sån bra idé när våran situation med min sjukdomshistoria och hade, äntligen, sen en tid tillbaka landat i det beslutet, och så blev det såhär.

Tack och lov(!) har jag en make som är väldigt stötande, kan ju spela in att jag inte är frisk sen innan. XD Han är dock bekymrad över att jag måste ska må så dåligt, och att jag inte ens känner lite glädje över graviditeten, och irriterad på mvc.

Hej. Jag plussade ju för 1.5 vecka sedan. Har inte fått tummarna ur än att ringa mvc pga dumma öppettider och svårt att gå ifrån på jobbet för att ringa...... Enligt natural Cycles är jag i v5+4.

Jag har haft lite olika långa menscykler senaste året, mellan 28 och 33 dagar. Vad väljer man då i alla appar när man ska fylla i hur lång menscykel man har? Jag har valt den senaste som då var 33 dagar.. ????

Vecka 5+6 idag. Usch vad dagarna går sakta, haha. Känns verkligen som eeevighet sedan jag plussade.

På tal om detta med att inte enbart känna glada känslor. Vet inte om det beror på att det är mitt första barn men helsike vad jag oroar mig för så mycket just nu. Är som att jag funderar på hur allt jag gör kan påverka barnet. Typ om jag har på mig ett par tajta byxor, om jag fryser, om jag svettas, om jag dricker något iskallt, duschar varmt, cyklar över ett gupp, missar lunchen, äter för mycket osv osv.

Oroar mig även för att jag har nån form av infektion (typ urinvägs) då jag nästan hela tiden känner mig småfrusen och hängig. Och så denna förkylning jag haft i långt över en vecka och som aldrig verkar ge med sig... Så även om jag är jätteglad över graviditeten går väldigt mycket tid åt till oro och att tänka på allt som kan gå fel.

Än så länge inte överdrivet mycket symptom. Brösten ömmar en del och har även som smått börjat känna lite avsmak för viss mat och sug efter annan. Brukar vanligen äta "nyttig" mat men nu känner jag nästan bara för färdigmat, typ nudlar och pastarätter, medan tanken på en nyttig sallad bara känns jobbig. Tror jag mest hört att det brukar va tvärtom, hehe.

Men tog min sista teststicka imorse som såg ut att visa så starkt plus som det går, så det känns ju som ett någorlunda bra tecken än så länge i alla fall :)

Jag tillhör, tack och lov, dom som inte oroar mig, tur är väl det då jag är fullt upptagen med att må dåligt pga alla symtom och annat. XD och som grädde på moset blev jag förkyld i förrgår, känner mig inte stor på jorden. Eller, min enda oro är att jag skulle vänta tvillingar, och det är därför jag mår så dåligt dåligt. :/

Det är väldigt vanligt att man blir sugen på tex pasta, speciellt längre in i graviditeten, då kroppen behöver energin.

Själv har jag väldigt svårt för kött och varm mat. Det enda jag får typ i mig nu är baguette med smör och keso, kalaspuffar, Tom och Jerry-kex, och banan.. dricka ett glas med något tar typ en evighet då jag inte kan dricka så mycket åt gången.

Är avis på er som inte har så mycket symtom, (jag har massor, ni kan få lite av mig ;)), illamående, ont, luktsinnet, trötthet, krånglig mage, you name it and I probably have it. XD #småttbitter

Vecka 5+6 idag. Usch vad dagarna går sakta, haha. Känns verkligen som eeevighet sedan jag plussade.

På tal om detta med att inte enbart känna glada känslor. Vet inte om det beror på att det är mitt första barn men helsike vad jag oroar mig för så mycket just nu. Är som att jag funderar på hur allt jag gör kan påverka barnet. Typ om jag har på mig ett par tajta byxor, om jag fryser, om jag svettas, om jag dricker något iskallt, duschar varmt, cyklar över ett gupp, missar lunchen, äter för mycket osv osv.

Oroar mig även för att jag har nån form av infektion (typ urinvägs) då jag nästan hela tiden känner mig småfrusen och hängig. Och så denna förkylning jag haft i långt över en vecka och som aldrig verkar ge med sig... Så även om jag är jätteglad över graviditeten går väldigt mycket tid åt till oro och att tänka på allt som kan gå fel.

Än så länge inte överdrivet mycket symptom. Brösten ömmar en del och har även som smått börjat känna lite avsmak för viss mat och sug efter annan. Brukar vanligen äta "nyttig" mat men nu känner jag nästan bara för färdigmat, typ nudlar och pastarätter, medan tanken på en nyttig sallad bara känns jobbig. Tror jag mest hört att det brukar va tvärtom, hehe.

Men tog min sista teststicka imorse som såg ut att visa så starkt plus som det går, så det känns ju som ett någorlunda bra tecken än så länge i alla fall :)

Samma här med symptom och oroligheterna????????

Skönt att inte vara ensam :) Men usch visst är det jobbigt ;( Man vill ju bara njuta av att vänta barn men så kommer istället alla dessa negativa tankar.

Min google-historik är nu typ full av "är det farligt att blabla gravid"-sökningar. Haha, hoppas ingen råkar se det. Jag framstår nog som rätt hysterisk, hehe.