Självisk man

Hej! Jätte leds och besviken på min man som jag upplever ofta beter sig som en tre åring totalt oförstående till andras behov. Framför allt mina.... NU senast igår kväll. Jag är höggravid har jätte svårt med sömnen p. g.a halsbrännan som gör att jag måste sitta och sova och springa upp och kräkas ibland flera gr. per natt. Vi bor ganska stort har ett vardagsrum i mellan plan med tv samt tv nere i gillestugan. Trots det ska han se på tv uppe i sovrummet när jag äntligen lyckats somna i tid 22:20 på kvällen så inte jätte tidigt. Tven ska vara på högvolym dessutom springer han in lch ut i sovrummet för att hämta snacks nere i köket. När han lämnar sovrummet måste lampan tändas för anneser han inte var han går... Sedan ska den vara tänd hela tiden medan han är nere och fixar sina mackor ect.. Upp till 15 minuter för det måste ju vara tänt så han inte snubblar uppe i sovrummet när han kommer tillbaka. Jag säger åt honom att visa hänsyn eller se på tv i vardagsrummet varpå han gör sig till ett jäkla offer... Va ska inte han få se på tv i sängen i sitt hem och vill jag att han ska ramla ect. Får tillslu nog och går och lägger mig och sover med äldsta dottern istället som har stor säng... Då blir han förbannad på mig och börjar och gapa om hur jag förstör barnens sömn. Det var ingen som blev minsta störd innan han började gapa och vara förbannad för jag löste problemet och såg till att jag fick sova. Jag förstår faktiskt inte hans beteende överhuvudtaget... Som sagt han har två andra tv rum och så mörkt är det inte att man måste tända... Jag gör det aldrig när jag springer på toa mitt i natten och klär på mig på morgonen. Hitta kläder i mörkret är ju inte alltid jätte lätt. Men allt vi har i sovrummet är en bänk och en säng... Så snubbelrisken är ju inte gigantisk och går att använda mobilen eller tända utanför istället ect. Ect. Men han vill inte lösa det överhuvudtaget behöver inte han sova då borde inte jag heller behöva, eller är det en makt grej?