• Anonym (konst­igt)
    Sun 20 Oct 2019 22:26
    143 visningar
    10 svar
    10
    143

    Alla mobbade?

    Jag har två syskon och vi har alla varit mobbade och utanför i skolan, oberoende av varandra, vi har alla gått i flera olika skolor men samma sak överallt. Alltid det här att man inte fick vara med, och att de andra behandlade en som pest, så har vi alla upplevt det. 

    Man undrar ju lite över hur det kan bli så. Är det nåt fel på oss, familjen? Men finns det nån här med liknande historia, alltså att ni har flera syskon som alla varit mobbade/utanför? Man har ju hört om enstaka personer som råkar ut för detta men inte att flera i samma familj har samma problem.

  • Svar på tråden Alla mobbade?
  • Anonym (Nåt fel vet jag inte)
    Sun 20 Oct 2019 23:37
    #1

    Nåt fel vet jag inte, men ni kanske har något gemensamt, något annorlunda, som barn reagerade på?

    barn har inte alltid så bra koll på vad som är rätt eller fel, de har koll på vad som sticker ut.

    Det här kan vara lite vad som helst, mamma och pappa kanske kommunicerade på något udda sätt, med pretentiösa ord och ni tog efter? Det kan vara i stort sett vad som helst så att spekulera olika grejer känns fruktlöst.

    Men något, gissningsvis något både du och dina syskon har, som ni har lärt er av era föräldrar. Något som är udda och sticker ut. Som ni gör, men få andra gör. Kan vara något ni säger, sättet ni säger, ord ni använder...ja som sagt. Lite vad som helst. men gissningsvis något ni alla har gemensamt. 

  • Anonym (nja)
    Mon 21 Oct 2019 07:11
    #2
    -1

    Kan ju även vara att ni har känslor utanpå huden och misstolkar mycket.... det brukar vara hela familjer som lider av samma orsak då.

  • Anonym (mobba­d av bröder och klasse­n)
    Mon 21 Oct 2019 07:53
    #3

    jag blev mobbad av alla i min klass, samt b och c klasserna. och såklart mobbad av mina 2 bröder också, så hade aldrig någon som stod upp för mig. hade alltid någon som hällde cola in i mitt skåp på alla mina skolböcker som jag då fick betala för sen, de stal mina kläder från omklädningsrummet och slängde ut dom i snö och regn så jag fick gå i svettiga gympakläder resten av dagen då vi hade gympa på morgonen, slutade helt enkelt vara med på gympan. Var aldrig utomhus på rasterna utan satt i ett avlägset hörn i skolan där folk inte kunde se mig med musik i öronen och ett ritblock framför mig, när jag väl var utomhus höll jag mig nära lärarna då mobbarna inte vågade göra något då. Lärarna och rektorn visste om att jag blev mobbad men de gjorde inte mer än att upplysa klassen att mobbning inte är okej. Blev ännu värre efter det då jag hade tjallat på dom. Min mor var den enda som stod upp för mig och hon bråkade med lärarna och rektorn varje vecka när jag kom hem gråtandes.

    Jag bet ihop och gick ut skolan utan att ha några riktiga vänner under hela min skolgång, gör det väldigt svårt för mig att skaffa nya vänner nu i vuxenlivet då jag har svårt att lita på andra.
    Min lillasyster är snart 18 och har gått om första året på gymnasiet 4 gånger, slutade efter 4-5 månader varje gång pga mobbning, hon blev tillochmed mobbad av lärarna, min mamma såg det med egna ögon när läraren stod och vaktade dörren till klassrummet och högt och tydligt sa "nu kommer patrasket". nu går hon om gymnasiet igen på en annan skola och har skaffat flera vänner i sin klass, så hoppas hon verkligen lyckas denna gången.

    Jag har en dotter på 3 månader, så ska på föräldragrupp snart för att få kontakt med andra föräldrar.. känner så grov ångest över detta, känner att jag kommer bli utanför igen.

  • Anonym (A)
    Mon 21 Oct 2019 14:29
    #4
    Anonym (Nåt fel vet jag inte) skrev 2019-10-20 23:37:30 följande:
    Nåt fel vet jag inte, men ni kanske har något gemensamt, något annorlunda, som barn reagerade på?

    barn har inte alltid så bra koll på vad som är rätt eller fel, de har koll på vad som sticker ut.

    Det här kan vara lite vad som helst, mamma och pappa kanske kommunicerade på något udda sätt, med pretentiösa ord och ni tog efter? Det kan vara i stort sett vad som helst så att spekulera olika grejer känns fruktlöst.

    Men något, gissningsvis något både du och dina syskon har, som ni har lärt er av era föräldrar. Något som är udda och sticker ut. Som ni gör, men få andra gör. Kan vara något ni säger, sättet ni säger, ord ni använder...ja som sagt. Lite vad som helst. men gissningsvis något ni alla har gemensamt. 
    Håller med
  • Mon 21 Oct 2019 14:33
    #5

    Ja, mobbning har verkligen förföljt min familj genom åren. :(

  • Mon 21 Oct 2019 14:38
    #6
    +1
    Anonym (nja) skrev 2019-10-21 07:11:31 följande:

    Kan ju även vara att ni har känslor utanpå huden och misstolkar mycket.... det brukar vara hela familjer som lider av samma orsak då.


    Nu sätter du skulden på mobbningoffren, och det är inte rättvist alls. Ingen annan bestämmer hur du ska känna och tolka något.
  • Mon 21 Oct 2019 14:41
    #7

    [quote=79977233]Min lillasyster är snart 18 och har gått om första året på gymnasiet 4 gånger, slutade efter 4-5 månader varje gång pga mobbning, hon blev tillochmed mobbad av lärarna, min mamma såg det med egna ögon när läraren stod och vaktade dörren till klassrummet och högt och tydligt sa "nu kommer patrasket".[/quote]

    Jag hoppas att er mamma anmälde den läraren?

  • Anonym (arv)
    Mon 21 Oct 2019 14:42
    #8

    Tror säkert det kan finnas en känslighet som flera i familjen delar. Har sett andra fall där barnen blivit mobbade liksom föräldrarna. Man för ju över ett visst sätt att bete sig och ett visst sätt att tänka till sina barn, både positivt och negativt. Somliga har svårare att navigera i gruppsamvaro och hittar inte riktigt sin plats i t ex en klass eller på en arbetsplats. 

    Därmed inte sagt på något sätt att det är ens eget fel om man blir mobbad. Absolut inte. Föräldrar, lärare, chefer mfl ska motverka mobbning och utanförskap. De vuxna som har svikit er är medskyldiga till er svåra situation.  

  • Anonym (arv)
    Mon 21 Oct 2019 14:49
    #9
    Furienna skrev 2019-10-21 14:38:38 följande:
    Nu sätter du skulden på mobbningoffren, och det är inte rättvist alls. Ingen annan bestämmer hur du ska känna och tolka något.
    Det är inte rättvist, precis som det inte är rättvist att vissa familjer är "social butterflies" som har lätt att finna sig i de flesta situationer och kan ta alla möjliga människor och skapa vänskapsband på ett enkelt sätt. De flesta av oss är någonstans mittemellan. 

    Det är egentligen inte fråga om rättvisa alls, utan en fråga om att alla bör uppmärksamma sådana här situationer och arbeta för att de inte uppstår. Att sätta ner sin fot mot mobbarna och kräva att de slutar kränka andra. Att skolor och arbetsplatser jobbar aktivt med såna här frågor kontinuerligt. Att lärare inte väljer att se bort när ett barn blir utsatt. 
  • Anonym (Lugn)
    Mon 21 Oct 2019 15:06
    #10

    Tyvärr finns mobbare även bland de som arbetar för att förebygga mobbning. Jag har sett lärare som mobbar sina elever och mobbande elever som sedan blivit lärare. Jag vet lärare som mobbar sina kollegor och sedan ställer sig i klassrummet och predikar för eleverna att de inte ska mobba sina klasskamrater. En sak är säkert, det är ALDRIG den utsattes fel att hen blir mobbad. Skulden ligger hos förövarna och deras bristande förmåga att känna empati.

Svar på tråden Alla mobbade?