Vad gör man om hoppet är ute?

Det här är också roligt.
Kvinnor vill ändra på mannen. Sen när hon ändrat på honom, han blev som hon ville, så klagar hon på att det inte finns några riktiga män.

Jepp, och männen klagar över att kvinnan 15 år och två barn senare inte längre ser ut som en 25-åring i kroppen.

Jag vet flera 40-åringar med barn som håller sig i trim. Jag känner även till flera 20-åringar som definitivt inte är i form, så det handlar nog mer om personlighet.

Jag ville visa en annan sida, då det inte alltid är så att ens bror eller syster (som känner en) vet vilka som passar bäst ihop med en.
Jag tror det är bättre att man går efter sina egna känslor, och det som känns rätt för en själv.
I mitt fall så är det så att min syster anmärkt på alla som jag varit intresserad av, haft invändningar. Det är bara bra när det är hon som har godkänt det. För då blir det rätt.

Jag ville visa en annan sida, då det inte alltid är så att ens bror eller syster (som känner en) vet vilka som passar bäst ihop med en.
Jag tror det är bättre att man går efter sina egna känslor, och det som känns rätt för en själv.
I mitt fall så är det så att min syster anmärkt på alla som jag varit intresserad av, haft invändningar. Det är bara bra när det är hon som har godkänt det. För då blir det rätt.

Jag har sett dig en hel del på forumet och du verkar vara en trevlig person. Hoppet är absolut inte ute! Du är inte ens 40 än och du har gott om tid på dig.

Däremot, är jag lite tveksam till uttrycket "man duger som man är". Det är både sant och inte sant. De flesta människor har fel och brister och dessa behöver man jobba med. Samtidigt så ska man såklart inte böja sig baklänges för att passa in i någon typ av form eller tro att man måste vara på ett visst sätt för att bli älskad. Så, så länge man inte använder "man duger som man är" som en ursäkt att inte förändra brister så är det sant.
Det där är kanske en sak som du kan försöka jobba på? När man är i ett förhållande behöver man kunna kompromissa, och allt som man gjorde som singel kommer man inte att kunna fortsätta med, i alla fall inte på samma sätt och/eller i samma utsträckning. Kanske kan du börja med någon typ av aktivitet, vad som nu passar dig? En lagsport, klättring, bokcirkel, schackklubb  ..., de träffas ju ofta på regelbundna tider och kan bli en del i din rutin.Gärna något där man kanske även åker på tävlingar eller läger så att du regelbundet får träffa folk (kvinnor).

Jag är övertygad om att du kommer att hitta någon, du är smart och trevlig.

Tack! . Du har gett mig mycket att tänka på och det var det jag behövde! Jo, jag behöver få in lite nya rutiner. Jag åker ju bara till jobbet och hem igen. Kanske det skulle vara något att träffa annat folk mer regelbundet.

Vad är du intresserad av då? Finns ju massor av klubbar, föreningar, intressen som drar folk. Sjunga i kör? Spela bowling? Flyga drake? Paintball? Segla? Traktorpulling? Djur och natur? Språkkurs? Studiecirkel? Volontärarbete? Vare sig vänner eller flickvänner dyker upp i brevlådan vet du.   De finns där ute- utanför din bostad. Och kanske utanför din komfortzon också? 

Jo, det har du rätt i. Jag kanske skulle göra något oförväntat, men då chockar jag väl mig själv. :-P. Men det verkar vara svårt att hitta någon vare sig det är vän eller flickvän, sen måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att vårda de relationer jag har och faktiskt vara glad för det jag har istället för det jag saknar.