Anonym (Torkad) skrev 2023-04-03 19:46:05 följande:
Fast bara för att jag gör något när inte min partner ser betyder inte att jag går bakom ryggen. Och vem avgör vad jag får göra när jag inte är med min partner?
Om jag har goda vänner av motsatt kön där jag har någon som jag skickar meddelanden till på messenger ibland (jag skickar mycket, både till kvinnor och män, släkt och vänner), är det att "gå bakom ryggen" om jag gör det under min arbetsdag?
Jag kanske går iväg med min mobil för att kolla av ett banksaldo som jag inte vill att min man ska se, är det värre än om jag går iväg för att skicka en smiley till en (manlig) bekant?
Allt ovan är hypotetiskt men ska man dra gränser kring otrohet så blir det väldigt detaljerat om man samtidigt ska utgå ifrån att allt som görs när den andre inte närvarar är klassat som fel för att det görs bakom någons rygg. Det blir väldigt mycket som ska "kommas överens om".
I grunden är jag för den sortens tydlighet för då har man också något att hänvisa till när någon är ute på vift, att vi var faktiskt överens om si och så. Men med relationer måste det till (min åsikt) mer flexibilitet och mental spänstighet för vad som helst kan hända precis när som helst även med de bästa intentioner.
Jag har ingen aning om vad min man tänker på när vi är tillsammans hemma, lite lite som när han är på sitt jobb och jag på mitt helt ärligt. Men vi har valt varandra mer än en gång och det är vi som delar säng på kvällen.
I första hand är det du som avgör vad du får göra när du inte är med din partner. Men ska du ha en relation till din partner så har det även betydelse vad han tycker.
Att göra saker bakom ryggen på någon handlar inte om allt utan sånt som man väljer att inte berätta för att ens partner eventuellt tar illa upp.
Men sen tror jag det stora problemet är saker som anses harmlösa men egentligen inte är det. Det är exempelvis när man blir för intim med och för nära personer av motsatt kön. Exempelvis om känslomässiga diskussioner börjar ske med någon annan än sin partner och speciellt när det sker med en viss regelbundenhet. Att prata är väl inte fel tänker många men redan där är man inne på grumliga vatten.
När samtalen börjar handla om ens relation eller ens partner i någon negativ bemärkelse så har man passerat en gräns. Sådana samtal skapar känslomässiga broar och skadar ofta ens primära relation.
Eftersom man inte ser något fel i det så kan det fortsatta länge och vips är det för sent när känslorna kommer.
Vanliga samtal har lett till otrohet, separation eller någon form av kris.
