Anonym (Känslor) skrev 2023-04-04 13:50:56 följande:
Känslomässig otrohet existerar mycket väl vilket äktenskapsrådgivare och relationsterapeuter vittnar om eftersom det förstör äktenskap och relationer.
Om ens partner börjar umgås mer med en spännande kollega istället för med sin partner så är det ett problem för relationen oavsett om man blir svartsjuk eller ej. Det är inte svartsjukans existens eller ej som är grundproblemet utan att en part rättfärdigar eller väljer att prioritera tredje part före sin partner.
Känslomässig otrohet ska ju nästan vara värre än fysisk otrohet, vad jag hört.
Exet fick just den här "spännande kollegan". Inte mig emot, han behövde både kollegor och vänner! Men vi hade ju henne typ i sängen, som det kallas! Det var bara "Jenny, Jenny, Jenny, Jenny" precis hela tiden!! Han började ändra sina matvanor utifrån hur "Jenny" åt, han ändrade sin frisyr och klädstil utifrån vad "Jenny" tyckte, han ändrade sin attityd mot mig och man kan ju gissa vem som även låg bakom det... Han föreslog resmål utifrån vad "Jenny" tyckte. Jag sa "Kan du inte komma på NÅT själv??" och då blev han sur. Han fick gå hem från jobbet i spöregnet för att "Jenny" inte jobbade och kunde skjutsa honom!". Nähe.... Men JAG då?? Telefon?? Du vet, jävla bra uppfinning....! "Jag trodde inte du kunde....".... Alltså det fanns inget annat än denna "Jenny"!
Och de pratade tammefan om ALLT!!! Jag kom in på deras arbetsplats en gång och "Jenny" utbrister glatt "Heeeeej, hur gick det på gyn???? Löste det sig med dina p-piller???". Man bara Va fan.... Och det var annat som kom fram som inte ens var sant så han måste använt henne om ordentlig terapeut! Vi hade visst problem i förhållandet som jag tydligen var den sista att veta om....
Han befann sig i nån slags gråzon. Han ljög inte men han var inte ärlig heller. Låtsades att han störde sig på henne! Smög iväg och pratade i telefonen. "Åh, nu var det Jenny igen! Tror hon jag bryr mig om hennes problem med "Simon"??? *överdrivet tung suck*". Ehh, ni pratade i 40 minuter så lite tror jag nog att hon tror att du bryr dig....
"Åh, nu ringde Jenny och sitter ensam på stan, jag vill ju egentligen inte gå dit men känns ju förjävligt att låta henne sitta ensam!!". Istället för bara "Jag och Jenny tar en AW, strax tillbaka!". Han skapade misstänkta situationer av sånt som från början inte var det minsta konstigt!
Och inte fick man ju säga nåt heller, i och med att hon är tjej så var man "svartsjuk"! Det eviga trumfkortet. Ehh, inte ett dugg...! Bara jävligt irriterad över att hon tog över hela vår tillvaro! Han var garanterat förtjust i henne men jag var aldrig orolig, han var så extremt out of her league! Hon var ju pappas lilla fina flicka och han var ett ovårdat drägg med svettlukt och snusfläckar. Hon utnyttjade honom deluxe för att han var snäll och alltid ställde upp med skjuts, de storhandlade tillsammans etc. Det fick man inte heller påpeka! Och visst kände jag mig på ett sätt bedragen när hon alltid kom först, att han alltid tänkte på henne, försökte efterapa hennes liv, låta henne styra och ställa, berättade om vårt liv, samliv och beklagade sig inför henne, medan jag stod där som ett dumt fån.
På ett sätt hade det nog känts bättre om han bara tryckt random brud på råfyllan på en Finlandsfärja, så hade jag bara kunnat dra sen! Nu blev det ju bara avancerat.
Förlåt, det blev långt, jag blev visst nostalgisk! Men ville påvisa att visst existerar känslomässig otrohet i allra högsta grad!
