Har funderat en del kring detta. Vad kan den biologiska logiken (eller vad man ska säga) vara att det ska göra så ont att föda barn, att många kvinnor blir fysiskt skadade av det etc?
Biologiskt borde det ju vara fördelaktigt att få barn, förs arten vidare etc. Varför är det då så att vi är skapta så att det gör så ont? Vore väl bättre att det inte gjorde det?
Det är en missuppfattning att allt som är naturligt på något sätt är bra eller gynnar överlevnad. Istället är det ju så att det mesta som leder till död innan arten förökat sig "slipas bort" eftersom individer som lider av sådana problem inte får avkommor, men allt annat finns kvar. Ett ärftligt drag behöver alltså inte vara "bra" i sig, men gör det inte att det blir färre ungar, förs det vidare ändå.
Som andra nämnt har människor smärtsammare och svårare födslar än andra djur eftersom människobarn har förhållandevis stort huvud (pga stor hjärna), och kvinnor smalare bäcken ( för att kunna gå upprätt). Barnen är också förhållandevis ofärdiga och hjälplösa jämfört med andra djurungar- de föds helt enkelt lite ofärdiga för de KAN inte växa mer för då skulle de bli för stora för att kunna komma ut naturligt.
Att födseln är smärtsam för modern var inget som påverkar antalet födda barn innan feminismen och preventivmedlens framväxt, och har inte varit en faktor i det naturliga urvalet.
Hmm? jag har fött 4 barn och kan ändå med min erfarenhet säga att barnafödande inte behöver göra så värst ont. Det beror väldigt mkt på det mentala tillståndet hos den födande (har haft en extremt smärtsam förlossning och en som faktiskt inte gjorde mer ont än mensvärk) och huruvida den fysiologiska processen stöttas eller ej. Att åka in till ett sjukhus (som signalerar att något är på tok) med starka lysrörslampor och okända dofter, mötas av främlingar, få någons inplastade hand i vaginan, kopplas till maskiner och låta livmodern bedömas som värksvag eller ej försätter oss i en oerhörd stress. Att kvinnan spänner sig, att förlossningen avstannar och att hon sedan behöver ?hjälp? i form av medicin och verktyg beror väldigt ofta på den dominoeffekt som sätts igång redan vid bilfärden till sjukhuset. Spänningar, utdragna förlossningar och forcerade metoder leder absolut till mer smärta och diverse skador. Många blir irriterade av att höra sånt här, men jag kan inte förstå hur någon kan bortse från det faktum att allt detta påverkar en förlossning negativt? Ja, ibland behövs hjälp. Men i de flesta fall saboterar vårdkarusellen runt en förlossning mycket mer än den hjälper?
Har funderat en del kring detta. Vad kan den biologiska logiken (eller vad man ska säga) vara att det ska göra så ont att föda barn, att många kvinnor blir fysiskt skadade av det etc?
Biologiskt borde det ju vara fördelaktigt att få barn, förs arten vidare etc. Varför är det då så att vi är skapta så att det gör så ont? Vore väl bättre att det inte gjorde det?
Hmm? jag har fött 4 barn och kan ändå med min erfarenhet säga att barnafödande inte behöver göra så värst ont. Det beror väldigt mkt på det mentala tillståndet hos den födande (har haft en extremt smärtsam förlossning och en som faktiskt inte gjorde mer ont än mensvärk) och huruvida den fysiologiska processen stöttas eller ej. Att åka in till ett sjukhus (som signalerar att något är på tok) med starka lysrörslampor och okända dofter, mötas av främlingar, få någons inplastade hand i vaginan, kopplas till maskiner och låta livmodern bedömas som värksvag eller ej försätter oss i en oerhörd stress. Att kvinnan spänner sig, att förlossningen avstannar och att hon sedan behöver ?hjälp? i form av medicin och verktyg beror väldigt ofta på den dominoeffekt som sätts igång redan vid bilfärden till sjukhuset. Spänningar, utdragna förlossningar och forcerade metoder leder absolut till mer smärta och diverse skador. Många blir irriterade av att höra sånt här, men jag kan inte förstå hur någon kan bortse från det faktum att allt detta påverkar en förlossning negativt? Ja, ibland behövs hjälp. Men i de flesta fall saboterar vårdkarusellen runt en förlossning mycket mer än den hjälper?
Sen är det ju något i hjärnan som gör att man faktiskt glömmer bort hur ont det gör. Och hur jobbigt det är med sömnlösa nätter. Och hur jobbiga småbarn är. Om man kom ihåg allt skulle nog inte de flesta kvinnor skaffa mer än ett barn.
Det finns ingen "tanke" bakom, utan vi har evolverat ifrån djur som föder mycket lättare, på grund av att de gick på alla fyra och därför kunde ha mycket bredare bäcken (det kan inte vi, för då skulle vi inte kunna gå med vår uppräta hållning), samt att deras foster hade mindre huvuden (vi måste ha stora huvuden p.g.a. allt som ska få plats i vår storhjärna).
Kvinnans bäcken och fosterhuvudets storlek är en ekvation som nästan inte går ihop, och ibland gör den inte det alls - och då dör kvinnan och därmed också fostret, om ingen skär ut det. Numera finns förstås kejsarsnitt, så nu behöver vi inte dö om det inte går den naturliga vägen.
I alla fall, i och med detta så är det något väldigt stort som måste pressas igenom något väldigt litet, och då krävs det oerhört starka krafter - vilket skapar mjölksyra i livmodern, som ju är en muskel, och DET gör ont. Samt att vävnaderna i underlivet måste tänjas ut, och ibland till och med spricka upp.
Det är olyckligt, men barn har det alltid blivit ändå. Enda sättet att slippa föda barn förr, om man inte var ofruktsam, var att avstå från att gifta sig. Men det ville de flesta inte ändå, inte ens om de var medvetna om att barnafödande innebar smärta, svår ansträngning och risk för död (och det var nog de flesta).
Tycker det är vansinnigt när folk säger att "kvinnor är skapta för att föda barn", det är uppenbarligen inte så!