Ångrar katten

Barnen vill ha honom och skulle bli förkrossade.

Sluta säg att det är synd om honom. Jag mår redan skit som det är och försöker hantera situationen. Jag är så jäkla djupt nere och vet inte hur mycket mer jag klarar av. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle må såhär, djur har alltid hjälpt mig att må bättre.

Då kommer ju katten kräva all uppmärksamhet och sällskap från er nu när den är ensamkatt vilket naturligtvis kräver en hel del aktivering från er sida. Nu är ni väl hemma med katten på heltid första veckorna men sen när katten varit ensam om dagarna får ni förbereda er på att ägna er åt katten på kvällarna.

Tycker bara din attityd säger rätt mycket. Jag tycker så? Varför ska du säga till mig att sluta då. Om du mår dåligt gå och prata med någon sluta skyll på katten. 

Ni är så fruktansvärt elaka, jag behöver stöd, inte mer ångest. Jag blev sjukskriven häromdagen på grund av min ångest och läkaren ville att jag skulle läggas in, men lyckades tala mig ur det. 

Jag har tänkt i flera år på att skaffa djur och jag trodde inte alls att det skulle kunna kännas såhär.

Man skaffar djur för man vill ha en. Inte för att barnen vill. Eller för du ska må bättre. Du ska vilja ha en katt och tycka om den, även om den skulle rivas lite. lär den att inte göra det då. Fundera på vad det är den vill istället förr att bara tycka den är jobbig. 

Nej jag håller fast vid att låt den vara hos nån som tycker om den istället.

Nej det är vi inte för att vi vill att katten ska ha det bra.

Jag har ingen attityd... jag mår skit och gråter redan som det är...

Över om man har ångest så tycker man väl inr djur är jobbiga.

Prata med en psykolog då?

Låter inte som katten är problemet utan att du behöver gå och prata med någon