• Anonym (Trött)

    Ångrar katten

    Känns hemskt att erkänna. Vi har bara haft den drygt en vecka, men hade jag anat hur jobbig den skulle vara hade jag aldrig gått med på det. Barnen har velat ha djur i många år (jag också) och nu när jag separerat från pappan (som inte ville ha djur) fick de sin efterlängtade katt.
    Han är ett år gammal, bits mer och mer (inte aggressivt, men det gör ofta ont) och sätter ständigt klorna i en.

    Jag mår inte alls bra psykiskt, men en kompis katter har varit lugnande för mig, så trodde att jag skulle känna så inför en egen också... men nej. Jag ångrar att vi köpte honom och vet inte alls vad jag ska göra. Barnen älskar honom och jag är mest uppgiven. Vännen säger att "katten är det bästa som kunnat hända mig" och vägrar ta till sig att jag inte alls känner så. Jag vill bara vrida tillbaka tiden och inte köpa honom alls.

    Vet inte om det är ångesten som talar... men just nu vill jag verkligen inte ha honom...

  • Svar på tråden Ångrar katten
  • Anonym (Trött)

    Klart jag ville ha den också.

    Jag har inte gjort annat än försöka förstå vad som triggar bitandet, men uopfödaren säger bara att det är kattungebeteende som försvinner så småning om. Den får massa uppmärksamhet, men inget har gjort någon skillnad.

  • Anonym (Jessica)
    Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 07:03:46 följande:

    Klart jag ville ha den också.

    Jag har inte gjort annat än försöka förstå vad som triggar bitandet, men uopfödaren säger bara att det är kattungebeteende som försvinner så småning om. Den får massa uppmärksamhet, men inget har gjort någon skillnad.


    Okej. Tycker den ska vara hos nån som gillar den iallafall. 
  • Anonym (Maria)

    Men vad får du för svar egentligen?

    Katten behöver såklart omvårdnad, mat, aktivering osv, men den behöver inte att ts inombords känner kärlek. Den kan ha det bra ändå.

    Hur gamla är barnen och hur mycket kan de hjälpa till?

    Hur gammal är katten? Kattungebeteende kommer ju förhoppningsvis att minska. Sen kan det ju vara så att katten inte trivs själv, eller så är det ovansn, och att den blir extra på er människor. 

    En vecka är väldigt kort tid både för dig och katten, och det är ju inte saker som att du tröttnat på att tömma kattlådan eller inte har råd att köpa mat du tar upp, utan att det blev mer intensivt än vad du tänkt dig och att det krockar med ditt mående just nu. Sådant tänker jag har goda chanser att lösa sig när både du och katten vant er vid den nya tillvaron. Men ta hjälp! Låt ungarna göra så mycket som möjligt. 

  • Anonym (Jessica)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-09 07:13:13 följande:

    Men vad får du för svar egentligen?

    Katten behöver såklart omvårdnad, mat, aktivering osv, men den behöver inte att ts inombords känner kärlek. Den kan ha det bra ändå.

    Hur gamla är barnen och hur mycket kan de hjälpa till?

    Hur gammal är katten? Kattungebeteende kommer ju förhoppningsvis att minska. Sen kan det ju vara så att katten inte trivs själv, eller så är det ovansn, och att den blir extra på er människor. 

    En vecka är väldigt kort tid både för dig och katten, och det är ju inte saker som att du tröttnat på att tömma kattlådan eller inte har råd att köpa mat du tar upp, utan att det blev mer intensivt än vad du tänkt dig och att det krockar med ditt mående just nu. Sådant tänker jag har goda chanser att lösa sig när både du och katten vant er vid den nya tillvaron. Men ta hjälp! Låt ungarna göra så mycket som möjligt. 


    Jag håller med dig, men jag tycker ändå att man ska tycka om sitt djur och vilja ha den. 
  • Elizza11
    Anonym (Trött) skrev 2023-11-09 07:00:41 följande:

    Ni är så fruktansvärt elaka, jag behöver stöd, inte mer ångest. Jag blev sjukskriven häromdagen på grund av min ångest och läkaren ville att jag skulle läggas in, men lyckades tala mig ur det. 


    Jag har tänkt i flera år på att skaffa djur och jag trodde inte alls att det skulle kunna kännas såhär.


    Men du har ju bara haft katten i en vecka skriver du ju.
    En vecka är ju ingenting...du får väl ge den lite mer tid..
    Så blir det nog bättre och den lugnar väl ner sig så småningom..

    För det tar väl lite längre tid innan katten lugnar ner sig, tills den känner sig hemma..och tills den har lärt känna er.och ni katten.och vet hur den fungerar..

    .
  • Anonym (Jessica)

    Det finns ju mycket som kan vara jobbigt. barnen skriker? Katten bits? affärer fulla med folk? 


    Men bara för man mår dåligt kan man väl inte ta ut det på nån annan och ångra man skaffade den

  • Anonym (Trött)

    Jag tar inte ut något över honom och jag tycker visst om honom. Lägg inte på mig saker som inte stämmer.

  • Anonym (Missy)

    Katten är fortfarande liten, den har lämnat sitt hem och allt den känner till och bara bott hos er en vecka.

    Den känner er inte! Jag har haft många katter, det tar mer än en vecka innan de visar sin personlighet. En katt som kom som ny gömde sig i två månader innan han vågade komma och visa sin härliga personlighet för oss.

    1. kattens mat och vatten ska vara på ett lugnt ställe! När den äter och dricker ska den vara ifred.

    2. ha några sovplatser som den kan gå undan till. Köp gärna en stor kattmöbel så katten kommer upp på höjden. Vissa plaster ska vara kattens fredade ställen, där är den ifred!

    3. belöna fint beteende och ignorera dåligt. Inget straffande. När den bits sluta klappa.

    4. köp leksaker och aktivera den mycket. den är ung och busig! Fjädrar på pinne, möss och bollar. Ha lite överallt hemma.

    5. ställ kattlådan på ett lugnt ställe där den får vara ifred och göra sina behov.

    6. köp Feliway, finns som spray eller väggdosa. det gör katter lugna och trygga.

    7. sist men inte minst: ge katten tid! Tid att lära känna er och ni tid att lära känna den. Den är ju helt ny hos er! 

Svar på tråden Ångrar katten