Ångrar katten

Vad gäller kloklippning så tänker jag att man får hålla i sin katt BESTÄMT och tala lugnt med den! Jag har inte en susning men har svårt att tänka mig en katt (eller hund) som gillar att klippa klorna?! När de fastnar så är det nästan ju nästan alltid med framtassarna så man kan ju prioritera dem!

Det beror på hur man bor. Bor man så katten inte kan gå ut själv kan man bygga en rastgård, näta in balkongen eller gå ut med katten i koppel om inget annat alternativ finns.

Det är galet många som inte fattar vad en katt är för ett djur. En katt är INTE en liten hund. Den behöver praktisera smyg och jakt dagligen. Helst ute. I brist på ute får man stimulera katten inne och försöka efterlikna jaktsituationer med diverse leksaker.

Om katten inte vänjer sig vid utevistelse vid ung ålder, när ska den då göra det? Självklart ska man inte släppa ut en ovan kattunge eller ungkatt i det fria utan övervakning. Man är ute tillsammans med den tills den är van och trygg. Då kommer den att börja bege sig ut på egna strövtåg när den är redo.

Katten har alltid varit innekatt och kan absolut inte gå ut här. Han stimuleras massor och mår inte dåligt.
Jag är visst van vid katter, hans klor är verkligen jättelånga. Han fastnar hela tiden.

Har aldrig klippt en enda köp på mina katter. Vi har haft massor med katter sedan jag var liten. Klösträd och klösbrädor. 

klipp inte kattens klor innan den känner dig. Du kommer inte få en bra reaktion. 

Närma dig den försiktigt. 

Läs på, finns massor på nätet. 

Ledsen om jag lät arg innan. Min mamma lämnade min 19-åriga fina katt ensam när den var sjuk för att ut och supa. För hon mådde dåligt och var ledsen av andra saker. Fick gå in där och åka och avliva den. 

Inte för det hör hit. Men jag är ändå smått allergisk mot någon gör en tråd med en rubrik att du Ångarr att du skaffat katten. Redan när man läser rubriken, tänker man - Lämna tillbaka stackaren. 

Det vore nog det bästa också. Både för din hälsa men även kattens. Orkar du ta hand om dina barn ens med tanke på allt, du behövde ju bli inlagd på psykiatrin? Varför inte gå med på det om de rekommenderad det. För dina barns skull borde du kanske gjort det också. Jag tycker bara ändå inte att man borde ha en katt om man mår så dåligt så man inte orkar med den.

Men en katt blir rädd om du ska klippa klorna på direkten. Du förstör ju tilliten också. Den vet ju inte vad du ska göra. Gå hellre då till en kloklippning i början. Ett tips. De är mer vana.

Katten behöver lära känna dig nu. Den kommer nog bara bitas mer och rivas mer om man gör massa sådana saker på direkten. Det enda du borde göra nu i början är vl att leka och kela med den. Ge mat. Bli vän med den. Lugna dig lite med sådana ssker.

Men jag menar med tanke på hur du mår psykiskt skrev du så borde du nog fokusera på din egen hälsa först och barnens. Inte ett husdjur också. Varför kan du inte fråga uppfödaren om att lämna tillbaka den och bara förklara varför? Det är väl inget dåligt med det. Tvärtom

Om jag har blivit riven eller biten av en katt har jag gjort något den inte gillar. Har haft många katter.

Jag tar för givet att han är kastrerad..?

Fråga veterinären om råd. 

Hej TS,

Jag längtade och väntade på att äntligen kunna skaffa katt. Han var efterlängtad. Och det var skitjobbigt.
Första veckorna/månaden tänkte jag "vad har vi gjort?!"
Men det släppte tillslut! 
Försök stå ut ett tag till.

Däremot gällande kloklippning så får du bara göra det. Rulla in katten i en handduk eller filt (givetvis inte över huvudet) med bara en tass i taget ute.
Ibland får man vara bestämd och hård.

Rastgård odyl, absolut.
De flesta bor inte lämpligt för att släppa ut katt. Ts fick ju t.o.m. råd att göra det från balkongen. Man behöver inte vänja katten alls att vara ute på egen tass. 

Och precis som jag skrev: ja, man är skyldig att aktivera katten. Och hunden, för den delen.