Är man så pass att läkaren vill lägga in en på psyket, har det i regel hunnit gå så pass långt att man knappt orkar vara människa ens. Kan lätt se att en omställning i livet, hur liten den egentligen är, blir övermäktig under den situationen.
Vilket jag tror är det du egentligen reagerar på TS. Inte katten i sig. Sedan låter det som en mycket social katt, och när man knappt orkar med att existera kan en kontaktsökande och fysiskt närkontaktsökande katt. Uppfattas som för klängig. Du har inte någon energi att ge, inte något genuint engagemang. För du orkar helt enkelt inte.
Jag tror katten kan bli bra för dig TS. Även om det inte känns så just nu.
Köp lite interaktiva leksaker, katten kan pyssla med på eget bevåg. Så du kan minimera tiden du själv måste vara aktivt engagerad. Ha inte dåligt samvete över det, då det förmodligen kommer vara ett temporärt tillstånd. Att du inte orkar. Plocka fram och ta bort dessa leksaker. Så katten får variation.
Tills dess att veterinären kan ta en koll på klorna. Köp lite fler klösbrädor. Gnid in lite kattmynta på ett par av dom. Som förhoppningsvis uppmuntrar katten till att vilja klösa mer. Köp gärna ett större klösträd, ta hjälp av en vän eller någon i din familj till att montera det.
Du kan vara passiv inför kattens närkontakt. Inte avvisande. Såvida det inte handlar om att den bits eller klöser. Men helt enkelt passiv. Låt katten vara nära, men engagera dig inte mer än du just där och då orkar med/har lust till. Katten kommer inte känna sig ovälkommen utav det.
Stör den din nattsömn får du lugnt och konsekvent visa att du inte vill. Att fösa bort den är okej som en kraftigare markering. Så länge den inte blir skrämd eller orolig, så är det ok.
När du har barnen så förklara för dom att det är deras uppgift att mata. Rensa kattlådan. Leka och gosa med katten.
Jag tror att efter 2-3 veckor (ifrån nu) kommer situationen med katten upplevas annorlunda. Dels är du då förbi omställnings fasen, och du och katten har lärt känna varandra lite bättre. En vardag med katten börjar naturligt träda fram. Bli en rutin. Men om det skulle kännas helt fel om 2-3 veckor, så vet du att du har gjort ditt bästa. En ungkatt kanske inte var rätt. Eller så är du så skör att det helt enkelt inte går, och en inläggning måste till. Uppfödaren får då ta tillbaka katten. Barnen kommer förstå längre fram.
Men ge det en ärlig chans först. Samtidigt som du är rädd om din energi och ork.