Emsingen76s presentation

Emsingen76

Roll: Flerbarnsförälder

Presentation

Hurra, snart har det gjorts 50 miljoner inlägg på Familjeliv.se. Det firar vi med en tävling där du som gör det 50 miljonte inlägget vinner en resa till Åre. Blir det du som vinner? (Från: Chefredaktör)

Emma heter jag och bor i Nacka. Jag är gift med Erik och tillsammans har vi Eda och Ella.

Den 11 juni 2005 föddes Eda. Hon vägde 3645 gr och var 52 cm lång.

Efter drygt ett år kände vi att det började bli dags för ett syskon. Enkelt som det är för oss att bli gravida så tog det sig på första försöket. BF var den 20 juni. Det skulle bli exakt två år mellan barnen. Perfekt tänkte vi.

Eftersom jag haft en sån okomplicerad graviditet med Eda så förutsatte jag att denna också skulle bli det. Det var dags för rutinultraljud i v. 18 och vi gick dit glada i hågen. Barnmorskan som utförde ultraljudet såg väldigt ung ut tänkte jag och hoppades att hon visste vad hon gjorde. Det visade sig att hon visste det.

Efter att ha tittat på bebisen ett tag sa hon att hon ville att en kollega också skulle komma och titta. Kalla kårar började gå utefter ryggraden men vi beslöt oss för att inte oroa oss. Kollegan kom och tittade och de sa att de ville att läkaren skulle komma. De ville inte säga vad det var för fel men efter ett tag lyckades vi få dem att berätta. De trodde att bebisen hade ryggmärgsbrock och klumpfot.

Läkaren kom och mycket riktigt, ryggmärgsbrock och klumpfot hade den. Dessutom hade den snedställda händer, något fel på hjärtat och deformerad skalle (som tydligen kommer av ryggmärgsbrocket).

Snacka om att hela ens världsbild rasar samman. Det var inte lätt information att smälta på en fredageftermiddag.

De sa att de trodde att bebisen hade något kromosomfel och att de tyckte att vi skulle göra ett fostervattenprov. Det skulle vi dock inte få göra förrän på måndagen. Det blev en lång väntan till måndagen.

Det var fler än en tår som föll den helgen.

På måndagen när vi åkte in för fostervattenprovet så hade vi redan bestämt oss för att avbryta graviditeten men ville göra provet i alla fall. På tisdagen fick vi komma in för första delen i avbrytandet - svälja en tablett.

Två dagar senare, på torsdagen, var det dags att läggas in för igångsättning. Värkarna som man får i samband med en abort är inte på långa vägar som de man får på en förlossning. De gör jätteont och man får inte ut något positivt av dem. Men man kan åtmindstånde få ordentligt med smärtlindring.

Efter ca 10 timmar på SÖS trillade i stort sett bebisen ut i mina underbyxor. Personalen kom och tog hand om den. Sedan kom de och frågade om vi ville se den. Jag klarade inte det. Jag tror att Erik gärna hade gjort det men eftersom jag inte ville gjorde inte han det heller.

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte tittade på den. Det är ju i alla fall mitt barn. Jag vet inte ens om det var en tjej eller kille. Konstigt att bara kalla den för "den" eller för "lilleliten" som den kallades i magen.

På fredagen fick vi veta att fostervattenprovet hade visat Trisomi 18 eller Edvards syndrom som det också kallas.

Beslutet att avbryta graviditeten var inte lätt men väldigt självklart för oss. Eftersom vi hade en underbar och högst levande dotter så var vi tvugna att först och främt tänka på henne. Hade vi behållt lilleliten hade vi fått tillbringa mycket tid på sjukhus och inte kunnat ängna lika mycket tid åt Eda.

Vi ville i alla fall snabbt bli gravida igen och efter första mensen blev jag gravid. 5 dagar senare började jag blöda. Det känndes som om vi redan hade varit med om tillräckligt och inte hade ork för ett missfall.

Men redan ägglossningen efter det provade vi igen och även denna gång lyckades vi. Vi gjorde fostervattenprov för att utesluta att även denna bebis hade ett kromosomfel. Det hade den inte. Men trots det var det inte helt lätt att vara avslappnad under denna graviditet.

Den slutade i alla fall den 18 februari 2008 (exakt ett år och en månad efter ultraljudet på lilleliten) med att Ella föddes. En välmående flicka på 4120 gr och 54 cm lång.

Jag ser mig själv som tvåbarnsmor fast jag vet att jag har en tredje liten bebis som är hos sin gammelmormor och gammelmorfar. Hoppas att de tar väl hand om den.

Nu hoppas jag på att bli gravid igen. Inte för att vi försöker men det skulle vara roligt att försöka få en liten kille och roligt att ha tre barn.

Tack för att du tittade in och orkade läsa hela min historia!

//Emma

Emsingen76

Presentation

Profil

Annat innehåll

Vi rekommenderar

Min förlossning Allt om andras förlossningar.

Testfakta Bästa och sämsta blöjorna.

Hon får platt mage Följ GrönaDruvans mag-kamp

Läsvärt

Missa inte ANNONS

Vinn lyxdag

Smartare än en 6-åring?

Min historia

Berätta din historia!

Senaste artiklarna

Länktips

Idrottsförälder

Familjebil

Hybridbil

Graviduträkning

Gravidkalender

Gravid

INNEHÅLL