- Du är här:
- Familjeliv.se
- heliotrop
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Heliotrop
Presentation
Ha tydliga kvällsrutiner, vi har tex gröt, badning, pyjamas på och sen nappflska. Barnet ska sova i egen säng.
Det bästa är om mannen tar de två första nätterna eftersom barnet inte förknippar honom med mat.
Natt 1:
Sitt bredvid sängen, ha kroppskontakt tex hålla handen. Säg lugnt att nu är det natt och nu ska vi sova - så att barnet verkligen vet att du är där. Varje gång barnet vaknar under natten ska du sitta där och hålla handen och säga att det är natt och att nu ska vi sova. Barnet skriker ofta ganska mkt första natten, som en protest. Då känns det skönt att veta att ma är där hela tiden så att det inte behöver känna sig otryggt.
Stig upp tidigast när det är ljust ute, så att det blir tydlg skillnad mellan natt och dag.
Natt 2:
Sitt bredvid sängen men utan kroppskontakt. Säg samma saker som natt 1.
Natt 3: Ligg bredvid sängen, men visa dig inte. Säg samma saker.
Natt 4: Säg samma saker, men en bit bort.
Det här är en mkt bra metod efetrsom barnet känner sig tryggt hela tiden och vet att mamma och pappa finns där. Det gör att skriket minskar för varje natt. Det är viktigt att vara konsekvent och inte ta upp barnet, då får man börja om från början igen.
De första veckorna vaknade Julia flera ggr per natt och skrek som bara den, hon visste ju att vi brukade ta upp henne till slut. Men när vi härdade ut och var konsekventa så förstod hon att hon lika gärna kan somna om snabbt för det händer inget spännande ändå, bara en mamma och pappa som ligger i sin säng och säger att hon ska somna igen.
Från att ha vaknat 7-10 ggr per natt sover Julia alltså nu hela natten!!!!!
Lycka till!!!!!! Berätta gärna hur det går!
Den 13 oktober födde jag min älskade dotter Julia. Förlossningen gick med rekordfart, från latensfasen som var ca 6 timmar, gick allt på en timme. Hon flög ut som en kanonkula på tre krystvärkar - som sammanlagt tog fyra minuter. Jag är så stolt över mig själv att jag som var så förlossningsrädd klarade av det - och det utan att bli rädd en enda gång - trots att ingen Epidural hanns med.
Att få se Julia för första gången, att få hålla henne, var en rent religiös känsla.
Jag skriver mer så fort jag hinner.
Kul att du tittar in här på min sida! Hur ska jag börja? Allright, here it comes:
Nästan på en gång visste jag att jag hade träffat mannen i mitt liv, mannen jag ville ha som far till mina barn. Låter som Mitt livs novell, jag vet - men det var faktiskt precis så det var
Vi kände båda likadant, men ville förstås lära känna varandra ordentligt först. Så vi flyttade ihop och hade det hur trevligt som helst. Det var vi helt enkelt!
Vi visste att vi ville ha barn tillsammans och att vi kanske inte precis hade åldern på vår sida - så lite småbråttom var det ju. Men så blev min mamma svårt sjuk - och dog ett halvår senare. Sorgen efter henne tog all min energi och lite till (det är förstås ett livsprojekt).
Efter ett tag tänkte vi ändå börja försöka få barn, för det kan ju ta lite tid det vet man ju. Men då fick jag erbjudande om ett drömjobb, åh vad jag hade suktat efter detta jobb! Det kommer bara en sådan chans i livet, så jag tackade ja - och det är inget jag ångrar! Drömjobb, precis som bra karlar, växer inte på träd
Men tiden gick ju. För inte kan man bli gravid det första som händer när man är ny på jobbet! Ett år senare gifte vi oss - en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Och SEN slängde jag p-pillren! Härlig känsla! Nu skulle det ske! Det första halvåret var det spännande att ha sex och tänka att NU kanske det skedde - eller NU eller NU....
Men tiden gick och inget hände.
Vi har gråtit, förbannat ödet, hållit om varandra och pratat mycket. Vi har kommit oerhört nära varandra. Det finns inte längre några barriärer. Men detta är helt klart en av de största prövningar ett förhållande kan utsättas för.
I oktober (då var det 13 månader sedan vi började försöka få barn) gjorde vi vårt första ICSI korta beh. Men till råga på allt är jag svårstimulerad så det blev bara två ynka ägg som inte blev befruktade.
I januari tog vi nya tag med långa behandlingen, och då blev det fyra ägg. Ett embryo hade toppkvalitet, och den 4 feb plusade jag! Hoppas, hoppas att allt går vägen nu.
Ja det var lite om mig! Ja just det, kanske ska skriva min ålder också: 36 och maken är 38. Skriv gärna nåt i gästboken. KRAM!
Profil