KarolinaGöteborg1980s presentation

KarolinaGöteborg1980

Roll: Förälder

Livet var lite enklare i Göteborg! Sön 8 jan 20:13

Presentation

Hej Karolina heter jag!

Har nyligen flyttat från Göteborg till Växjö med man och barn. Jag kan väl inte direkt påstå att jag stormtrivs. Det är mycket som skiljer sig här med hur det är hemma i Göteborg. Jag kan väl nämna ett exempel. Mina inlägg på familjeliv når inte direkt ut till Växjöborna och så var det minsann inte där hemma.

För övrigt är jag fortfarande föräldrarledig men har tio år med mig i vården. Det lutar åt att jag kommer att börja läsa till uska. Jag menar varför inte göra det bästa av tiden här i Växjö?

Mina intressen är många:
Jag älskar djur, hästar, vandring, natur, matlagning, pyssel (scrapbooking).

Skriv gärna till mig om du precis som jag söker nya vänner i Växjö.

Jag träffade mannen i mitt liv 2006 (jag var 26 år och han var 46 år), när vi hamnade i samma skärmflygarkurs en sommar. Vår relation utvecklades från vänskap till kärlek under året som följde. Men på grund av ålderskillnaden och rädsla för vad folk skulle tänka och tro, så tog det ett bra tag innan vi gjorde vår relation officiell. Jag minns bland annat hur jag frågade folk på fl om det och de flesta delade med sig av glädjande kärlekshistorier trots stor ålderskillnad. Det var starkskottet för att jag skulle våga tro att det var möjligt.
Nu har vi varit tillsammans i snart 5 år och jag är så glad över att ha träffat denna underbara man. Han har verkligen visat mig vad livet handlar om. 2010 gifte vi oss och senare den hösten kom vår efterlängtade dotter Clara.

I oktober den 6:e 2010 kom vår lilla älskling genom ett akut kejsarsnitt. Jag ju hade sätt fram emot att få vara den där supermamman som födde naturlig men ödet ville något annat. Den första tiden var tuff då vi brottades med Claras mjölkproteinallergi, inte tillräcklig med bröstmjölk, Claras viktnedgång och min otroliga ryggvärk som plådade mig pga kejsarsnittet. Men det blev bättre! Lyckan att få vara Claras mamma har alltid varit den största gåvan av dem alla. Att vänta henne i 9 mån var en av de mest finaste perioderna i mitt liv. Vilket mirakel det är att få bära på den lilla och känna henne växa. Jag blir alltid så nostalgisk när jag ser magar och små bebisar.
För var dag som går sörjer jag dagen som gått, då jag vet att den aldrig kommer igen. Det har helt enkelt varit en underbar tid att få vara mamma till en sån liten. Det jobbiga minns jag liksom inte lika lätt.

Ja det var lite kort om mig.

Annat innehåll