- Du är här:
- Familjeliv.se
- kathryn
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Kathryn
Presentation
Hej och hå.
Jag är 27 år och bor utanför Stockholm med min iranske man och vår underbara son Marius född 10 sept 2005 och världens sötaste Salma född 1 juni 2007. Jag pluggar till sjuksköterska och drömmer om att bli barnmorska eller barnsjuksköterska.
Jag träffade min man i London där vi båda jobbade och vi var först bara vänner. Han hade inget uppehållstillstånd så jag bestämde mig för att hjälpa honom. Någonstans där på vägen blev vi förälskade och strax efter vårt bröllop visade det sig att jag var gravid. Vi bestämde att vi skulle bo i Sverige men eftersom uppehållstillståndet aldrig blev beviljat fick jag till slut föda vår son i London och tyvärr blev det den värsta upplevelsen i mitt liv tack vare usel vård som nästan ledde till att min son dog. P g a misstag under det akuta kejsarsnittet som min son föddes med, blev jag tvugnen att gå igenom ytterligare en operation, denna gång valde jag att göra det i Sverige. Efter det har jag en äggstock mindre...
Min man hade ännu inte fått sitt uppehållstillstånd trots att vi varit gifta i över ett, så han tog risken att åka tillbaka till Iran och sedan försöka komma hit därifrån. Första gången, 16 mars 2006, blev han stoppad precis innan han skulle ombord på planet till Arlanda men den 4 maj 2006 år kom han hit och då hade vi varit ifrån varandra i mer än ett halvår. Det var utan tvekan den bästa dagen i mitt liv!
Det var en lång tid då allt bara var press och stress och hemskt men nu är allt så bra som det kan bli. Min man har fått ett permanent uppehållstillstånd och har ett fast jobb.
Den 1 juni förrförra året kom underbara, vackraste och vildaste Salma till oss och hon är familjens energiknippe! Äntligen är vi kompletta och kan njuta av våra barn och varandra och man får väl hoppas att allt detta har gjort oss starkare!
"Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut."
Profil