Lilith G K

Roll: Förälder

Presentation

30+ kvinna som inte lyckats bli gravid med min underbara sambo. Vi hade försökt i 2 år innan första IVF-behandlingen som tyvärr resulterade med negativt resultat. Har under sensommar/höst 07 genomgått ytterligare en IVF som resulterat i positivt resultat (so far so good...).

071228 Vi har äntligen varit på det "riktiga" ultraljudet och fått uppleva vårt alldeles egna underverk live. Det går inte att beskriva glädjen man känner över att äntligen efter tre år blivit så lyckligt lottad! Att något kan vara så vackert, det är fantastiskt och går inte beskriva i ord, trodde aldrig denna dag skulle komma. Men oron finns här hela tiden. Vet inte varför, kanske kan det vara efter alla besvikna stunder under åren som gått att alltid måsta uppleva att man inte lyckats denna månad heller...vad vet jag men det är svårt att helt och fullt tillåta sig att hoppas att allt ska gå bra...

080122 Nu fick jag äntligen höra det lilla hjärtat slå i min mage. Fick hålla tillbaka tårarna för att all den glädje jag kände ville nästan hoppa ut ur bröstet. Att få höra det lilla livets hjärta pumpa och slå samt höra "dånet" när h*n inte vill ligga still... Vilken känsla, vilket välsignelse, vilken ära. Varför ska det vara "så få" förunnat?

080526 Ska vårt lilla underverk komma till oss i tid eller ska vi måsta vänta ytterligare, det är frågan. Ännu känns inga tendenser på att Pyret vill ut och hälsa på mamma och pappa utan verkar trivas finfint därinne i den trånga magen. Vi längtar efter dig lillskrutten!

080529 ÄNTLIGEN! Vårt lilla underverk på 4180 g fördelat på 53 cm kärlek valde att äntligen komma ut till sin mamma & pappa! Men han gav sig inte lätt inte...

Värkarna började redan dagen innan ganska exakt klockan 15.00. Redan från början var de regelbundna med ca 5 minuters mellanrum. Allt eftersom timmarna gick ökade deras intensitet och vid 23 orkade jag inte mer utan vi åkte in till förlossningen. När vi kom dit och kollade min status så var jag inte öppen mer än 1-2 cm! Eftersom mina värkar var så pass kraftiga så blev vi inte hemskickade utan fick stanna kvar. Med hjälp av morfin tog jag mig genom natten och kunde tom sova mellan de frekventa värkarna. Sedan förflöt dagen i nästan samma form (långsamt) fast med lustgas och när man kollade min status vid 12 tiden var jag inte öppen mer än 4 cm... Pust och stön det skulle visst inte bli lätt! Efter 14.00 togs beslut om epidural och värkstimulerande drop och då började det äntligen hända grejer. Allt eftersom krystvärkarna ökade sjönk även den lill* ner och när klockan var 21.05, efter 29 timmars värkarbete, låg han äntligen på mitt bröst, vårt underbara lilla underverk!!





"Att inte kunna bli gravid"

Under den första tiden vi försökte bli gravida saknade jag någon form av forum eller informationskälla om hur det faktiskt var att kämpa mot klockan och ständigt bli besviken, månad efter månad. Jag har trots allt en mycket nära vän som gått igenom samma som vi men efter att de lyckats så har hennes känslor och syn på det hela förändrats, vilket det säkert gör för de flesta. Man får ett annat perspektiv på känslorna, händelseförloppet och saken när man ser på det i efterhand. Därför vill jag först dela med mig av mina erfarenheter och känslor från tiden innan jag blev gravid först (innan även jag glömmer bort) i min blogg "Att inte kunna bli gravid". Jag hoppas att det kan ge stöd eller insikt till åtminstone någon som genomgår samma sak även fast man upplever samma situation på så olika sätt, individuellt.





Profil

Den här användaren har inte skapat någon profil ännu.




Bli medlem!

Sök på familjeliv.se


Kontaktinformation