- Du är här:
- Familjeliv.se
- lilla v
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Lilla V
Presentation
I Januari 2012 föddes lillebror! Världens finaste så klart:)
Nu är vi en större familj och nya utmaningar väntar! Skulle vilka trolla så man fick vara med sina barn och inte lämna dem på dagis!!!
Dec 2007:
Nu är hon här! Min fina dotter har kommit ut på andra sidan magen och livet är nytt för både henne och mig!
Jag är helt omtumlad och försöker förstå något ofattbart.
*Lycka * Kärlek * Rädsla *
*Litenhet inför livets storhet*
-----------------------------
Vecka 38. Vattnet gick igår, måndag 10:e. Jag blev supernervös!! Nu?? HJälp! På riktigt!
Var på förlossningen och vände. Sen började värkarna efter några timmar, precis lagom till jag skulle sova inatt. Så ingen sömn här inte.
Lite oregelbundna men onda!
Lillen/an vill ut!!! :) Håll i hatten!
Vecka 35 - Mitt barn, jag längtar!
Vecka 34 började igår. För en vecka sedan hamnade jag på sjukhus med förkortad livmoderhals och risk för prematur födsel. Det blev chockartat, jag hade ju 2 månader kvar, var inte alls mentalt inställd! Men sedan hände inget mer tack och lov. Jag blev sjukskriven i 3 v med ordination att ta det lugnt, undvika stress och vila mycket. Tydligen kan man inte göra så mycket om förlossningen skulle starta. Man kan ge bricanyl tillfälligt, men det hjälper bara för stunden.
Barnet rör sig mycket därinne och sparkarna har blivit bökningar. Man känner verkligen att någon därinne börjar få det trångt. Får nästan lite cellskräck när jag tänker på det.
Samtidigt som det känns otroligt nytt, konstigt och skrämmande att få hit ett barn, så längtar jag så himla mycket efter att få träffa det. Mina första tankar är hela tiden att jag vill krama det. Krama krama krama och hålla det i min famn. Aldrig släppa taget, känns det som nu. Och sen längtar jag efter ögonen. Att se ögonen. Ögon är så mycket liv och människa. Det känns som om det kommer bli fantastiskt.
Jag är lite rädd för att föda trots allt. Det känns helt sjukt att man ska kunna göra en sån sak. Ett stort barn ska komma ut ur mig. Känns som att man borde spricka typ 10 cm...alltså som att hela underlivet borde gå i tu! Jag försöker lugna mig med att tänka att jag får bara hänga med och hoppas på det bästa. Lita på att hur lite jag än förstår att det kan funka, så ska det tydligen göra det. Hoppas man kan stå ut...även om det blir jobbigt. Och hoppas att det finns smärtlindring och framförallt bra personal, som hjälper om man skulle få totalpanik.
-------------------------------------------------- ---
vecka 28:
HAr gått några veckor sedan jag skrev meningarna här nere. JAg blir rörd när jag ser att jag sitter här och tänker på min osäkerhet när jag skrev det där. Min ambivalens att våga hoppas eller inte.
Jag är nu i vecka 28. Mer än halva tiden har gått. Samtidigt som man vänjer sig sakta dag för dag, är det helt fantastiskt egentligen. Barnet rör sig mer och mer därinne, och jag längtar efter att krama det. Jag vågar tro på det goda, jo jag vågar mestadels det. Jag vill välja det. Och chanserna att det ska gå bra känns stora nu.
---------------------------
Ovisshet, kärlek, spänning och skräck, och kärlek igen. Så vill jag beskriva det nu.
Jag önskar alla som är inne här lycka till! Oavsett om det är längtan efter barn, graviditeter, jobbiga barn, jobbiga män, vänner eller vad som helst. Alla har rätt att känna. Jag tycker FL ska vara ett ställe där vi stöttar och peppar varandra! kram
I början av grav skrev jag:
-------------------------------------------------- ------
Efter ett ganska sent missfall och fem månaders väntan är jag gravid igen! Jag pausar nog mig själv lite tills vecka 12 är över. Då kan jag fortsätta där jag slutade.
Glädje Spänning Skräck Rädsla Längtan Hoppas Lycka Mamma, jag? Häftigt Stort Overkligt Verkligt Lugn Stolthet Längtan igen Kärlek
-------------------------------------------------- -----------
Jag är 29 år och bor med min man i ett litet samhälle (vi e inte gifta..men det e ju en man).
I höstas blev jag gravid för första gången i mitt liv.
I vecka 12 dog fostret.
Jag fick en chock eftersom det upptäcktes på VUL. Då hade fostret dött två dagar innan jag kom dit.
Profil