- Du är här:
- Familjeliv.se
- linea
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)













Linea
Presentation
Jag är 31 år gammal och bor tillsammans med min underbara man i Göteborg. Isak vårt skatt, vårt allt lämnade oss den 5 augusti 2008 när han var nästan ett halvår gammal. Isak hann få diagnosen LCHAD.
Tre saker lovade vi Isak då hans lilla kropp inte orkade kämpa längre. Vi lovade honom att det som Isak varit med om på sjukhuset inte ska behöva drabba ngn annan. Vi lovade Isak att delta i forskning kring LCHAD och försöka göra allt för att sprida kunskap kring vad LCHAD är så att nästa familj inte ska ha lika svårt att få information. Framförallt lovade vi Isak att vi ska fortsätta leva, inte bara överleva. Att vi ska glädjas och vara tacksamma för all den fina tid som vi fick uppleva tillsammans med Isak. Istället för att vara bittra över att det inte blev fler dagar. Vi lovade att inte stänga av och sluta älska utan försöka leva livet med kärlek på samma sätt som Isak hade velat leva om han hade fått möjligheten. Detta är det svåraste löftet jag någonsin avgett. Och det är ett kämpande varje dag. Men vi kämpar eftersom vi inte vill att Isak ska skämmas för sina föräldrar. Isak skulle inte vilja att vi blev två olyckliga missunsamma människor.
Risken för att ett framtida barn ska få LCHAD är 25% och förutsätter att barnet får både min och min mans mutation. Med andra ord det är 75% chans att barnet är friskt. Så försökte vi tänka...Den 31 december 2008 visade gravtestet positivt och vi var överlyckliga. När Isaks lillebror var nästan 13 veckor gammal fick vi reda på att den lilla pojken i magen bar på LCHAD. I slutet av februari var vi därför tvungna att släcka det lilla ljus vår dröm och vårt hopp som växte och frodades i min mage. Så fick fick vi återigen ett efterlängtat plus och glädjen var stor. Kanske ska vi äntligen få ett levande barn. Men säg den lycka som varar. Den 21 juli 2009 kom beskedet att vår lille son bär på LCHAD...älskade barn, du fattas mig. Så kom ett plus igen, den 1 december 2009. Lyckan blev kortvarit ett par veckor senare fick jag en akutblödning och smärtor på höger sida. Det visade sig vara ett utomkveds (ett x) och jag blev opererad. 2011-03-24 föddes äntligen lillebror Oliver!!!! Ingen LCHAD!!!!
Profil
Nyfiken Omtänksam Optimist
Social
Natur/Miljö Resor Sex/samlevnad
Vetenskap Träning
Jazz Klassisk Reggae
Rock Soul