Jag är egentligen bara jag. Trodde i min naivitet att man skulle bli lycklig av att vara ett mönsterbarn, en mönsterelev och en mönsteranställd. Blev lyckligare när jag insåg att jag utvecklades enbart av att gå min egen väg. Av att gå emot folks åsikter om jag anser att de är fel. Av att göra val i mitt liv utefter min kropp, min vilja och mina ambitioner. Levde mer än ett decennium i ett förhållande där ingenting hände. Jag var rädd att ta något steg. Det skulle vara så pretatiöst att jag inte klarat av att göra det.

Nu hände allt på en gång. Jag bryr mig inte längre om folks åsikter. Jag har gjort allt tvärtom och gått fel väg. Jag har lärt mig, jag har blivit starkare.

Idag väntar vi tvillingar efter 12 år tillsammans. Det kommer bli tvillingar på vårt sätt. Jag känner mig utvald och speciell. Inser nu att detta är värt mer än all annan strävan i livet.

Detta blir nu mitt liv. Vårt liv. Vår väg.

Välkommen till min sida